Varvet runt - Markusbo nu "färdigt".

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig och min bana. Nu är alltså sista sektionen, Markusbo, ”färdig”. Så här blev den.

I huvudsak har jag utgått från detta fotografi.

Sektionen kanske inte ser så märkvärdig ut men det blev ändå en del trixande. Spåret som löper rakt igenom är en raksträcka som avslutas med en s-kurva. Där gäller det att passa in cellplastlandskapet så att tåget inte hakar i vid genomfarten. Så måste bergsskärningens höjd bestämmas, och här kan det hoptryckta perspektivet spela ett spratt och så måste gångstigens sträckning bestämmas.

Jag började med att göra tunna cellplastunderlag som jag figurskräddade efter rälsen. Sedan grovformade jag de tjocka cellplaststyckena och placerade dem ovanpå.

Nästa steg var att försöka få till gångstigen upp till stugan.

Efter lite justerande hit och dit var det dags för raspning men då förflyttade jag mig till min källarverkstad. Här har jag raspat och även spacklat igen diverse glipor. Med en kniv markerar jag bergsskärningsytan i cellplasten. Den slutliga varianten ska dock få gipsyta, gjuten med Woodlands gummiformar.

Ja, så här blev det som sagt. Vid förebilden är numera allt borta utom jordkällaren.

Jordkällaren kan man ju mäta upp och fotografera på plats så fort snön smälter. Vintern är en hämmande faktor vid modellbygge med förebild. Det är många strövtåg jag skulle ha behövt göra de senaste månaderna vid arbetet med Nya Rossberga.

Matkällaren finns i alla fall med på en av filmerna jag gjort från Markusbo. Här har jag klippt ut en filmruta.

Uthuset hade jag först tänkt göra som en reliefmodell mot väggen men här har jag en supertunn fristående modell som jag ska försöka bädda in i grönska.

Markusbosektionens vänstra del tar vid där den dolda bangården slutar. Här tänker jag använda skogen mellan Markusbo och Fors för att dölja infarten till bangården. Några  granar även i framkanten kommer att dölja den växel som skymtar. Jag märker redan nu att utbyggnadens Bergslagslandskap "slukar" granar. Tur att jag har bunkrat upp ordentligt med garn från Hemslöjden i Falun.

Så småningom ska jag också bygga den här modellen och hänga i taket över Markusbo. Det var i en olycka med ett sådant här flygplan som Markusbo-pojken Einar Andersson omkom i Italien 1947.

Ja, med detta var jag ”varvet runt” på min anläggning. Färdig alltså med bakgrundsmålning, terrängskulptering och husmockuper. Jag har legat i rätt bra den sista tiden för att komma så här pass långt och i och med detta har en del annat blivit eftersatt. Nu blir det städning efter all frigolitskärning och sedan har jag en del andra MJ-relaterade uppgifter att ta itu med. Dessa kommer givetvis också att redovisas här på bloggen men det kanske blir lite längre mellan uppdateringarna. Det blir alltså ingen hembygdshistoria på ett tag och då lägger jag heller inte ut uppdateringarna på ”Söder om Tyskbo”. Skulle någon i den gruppen ändå vara intresserad så går det förstås bra att gå in och titta via min egen facebooksida.

Apropå hembygdshistoria så har Markusbo varit utsatt för mitt videofilmande vid flera tillfällen mellan åren 2013 och 2017. Jag lämnar här direktlänkarna till dessa filmer för den som eventuellt vill titta.


I den här första filmen berättar jag om hur Markusbo sammanförde mina föräldrar en gång i tiden. 

I film nummer två berättar jag, från Morshyttans horisont,  om hur Markusbo berördes av en tragisk flygolycka i Italien 1947.

Sedan kommer tre filmer om hur jag besöker den lilla byn Scala i Italien och klättrar upp på berget där Einar Andersson från Markusbo förolyckades.

Del 1, här.

Del 2, här

Datorer är gåtfulla! Del 3, den avslutande delen från Italien, funkar inte att lägga in som de andra delarna men om man klickar här så kommer man till den filmen.

Här nedan har vi den sista (senaste?) filmen. Den är inspelad i november 2017 då det hölls en ceremoni i Scala för att hedra minnet av de omkomna vid olyckan 1947. I filmen träffar vi bland annat Einar Anderssons son Tord.