Inlägg

Vad är Nya Rossberga?

Bild
Nya Rossberga är en utbyggnad av modelljärnvägen Morshyttan-Rossberga 1959. (Aka Lilla Morshyttan.)
Om modelljärnvägen Morshyttan- Rossberga 1959 kan man läsa på Stinsensforum och på Mötesspåret.

Anläggningen finns också skildrad i min bok "Min väg till Morshyttan" som kan köpas via förlaget
Hobbypress (notera knappen "läs mer" här till höger)

Det finns också många filmer på Youtube om anläggningen Morshyttan-Rossberga 1959. Ett exempel finns längre ner i detta inlägg.

Det finns förstås även andra bloggar om modelljärnvägar som kan vara kul att följa. Ett par tips.
Simons blogg om bygget av Turebergs station hittar du här.
Anders blogg om Änglabanan hittar du här.

Men nu  ser vi framåt och ägnar oss åt Nya Rossberga1
Bilden här är tagen av mig 23 december 1971. Den visar ett parti av byn Rossberga. Partiet är en del av vad jag ska försöka gestalta på min utbyggnad. Året är förstås fortfarande 1959.









Broarna i Rossberga County.

Bild
"Broarna i Madison County" heter ju en tårdrypande film med Meryl Streep och Clint Eastwood. Dagens avsnitt, om Broarna i Rossberga, är väl kanske inte lika känslosamt. Nej, här tror jag att jag kan garantera att varje öga förblir torrt...

I förra avsnittet tillverkade jag ett å-fundament och konstaterade att det nu var dags att ta itu med de två broar som finns på anläggningen. Tyvärr glömde jag bort kameran långa stunder så flera moment blev ofotograferade. Men jag visar väl vad jag har. Jag kan ju inte gärna tillämpa ”gör om, gör rätt” bara för att ha några flera foton att visa…

OK, men vi kör väl igång, då! Jag börjar med järnvägsbron över Höksmossån. Här provar jag in brofundamenten.




Brofundamenten är tillverkade av markisolering. Frigolitskäraren med linjal och vinkelinställning är här till stor hjälp.




Landsvägsbron vid kvarnen ska också skäras till. Som förlaga har jag den gamla valvstenbron som än idag tar oss över Täftån nedanför Östlunds i Rossberga.






Här passar vi in va…

Stilla flyter surdegen

Bild
Ständigt dessa surdegar…


I ett tidigare avsnitt skrev jag om ”surdegar”. Jag avsåg alltså moment som man inte riktigt hade funderat ut hur man skulle angripa och därför låg som ett irritationsmoment i bakhuvudet. Som exempel nämnde jag de två broar som måste finnas på anläggningen. Det finns även degar som är så sura att man helt enkelt tryckt ner dem under ytan ett längre tag, men förr eller senare flyter de upp. Dagens avsnitt handlar om en sådan surdeg.
Men först några praktiska iakttagelser. Som jag tidigare berättat försöker jag undvika damm-alstrande aktiviteter såsom slipning och sågning i stationshuset. Som tur är har jag en verkstad i boningshusets källare där jag kan hålla på med sådant. När jag sysslar med stora infrastrukturella moment på anläggning kan det därför bli många turer fram och tillbaka genom trädgården. Vintertid kan därför gångvägen efter ett tag att se ut så här:



Rena isbanan, med andra ord. Nu gäller det att välja rätt utrustning:



Men jag kan ju inte gå med brod…

"Näsbane-loket" har ankommit till Nya Rossberga.

Bild
Jag har en sorts plan över i vilken ordning jag ska jobba med de olika momenten på anläggningen. Då och då dyker det emellertid upp andra idéer som (tillfälligt, förhoppningsvis) leder mig in på stickspår. I förra avsnittet handlade det om mjölkbil och mjölkkrukor och nu handlar det om ett nyinköpt lok, nämligen det här:












Det är alltså frågan om Märklins 37144 - Tysktanklok T3 från KPEV Preussen, som ska konverteras till det ke-lok som befraktade järnvägen Näs-Horndal. 
Förresten, visst är bilderna på loket rätt välbelysta?
Förklaringen ser vi här.



Ett alldeles nyinskaffat Viltrox fototältmed LED belysning.  (Ännu ett stickspår, alltså…😢)
Och det blir väldigt ljust när man tänder belysningen:

Bilderna är tagna med handhållen mobil. Bättre kontroll av exponering och fokusering får man förstås med en ”riktig” kamera, men man är ju lite bekväm av sig…
Men nu ska vi väl kolla hur loket funkar? Det gör vi med följande lilla film:

Ja, som vi såg så rullade loket på bra men ljudet kändes alltför på…

Det är vägen (och mjölkbordet) som är mödan värd.

Bild
Ja, då var storhelgerna över och det är dags att börja ägna sig åt Nya Rossberga igen.
Fast jag måste erkänna att jag faktiskt inte helt kunde låta anläggningen vila fast det var jul….
Man kunde ju ändå tänka lite på markanvändningen. Dra upp lite linjer för diken och sådant...

Sagt och gjort! Till min hjälp tog jag ett par skärmdumpar från den utmärkta sajten kartbild.com där man till exempel kan välja årtalet 1960. (Tack för tipset, Kent Gustavsson) 
Jag upptäckte direkt att jag missat Risbergs potatisland, vilket jag här markerat med en fyrkant av eltejp.


Men när jag stod där och tittade fick jag plötsligt en idé om det område här nedan som avgränsas av järnvägen, två vägar och sargen på följande bild.


Jag har tidigare funderat lite på vad detta område ska innehålla. Eftersom det kommer att ligga närmast betraktaren är det lite synd om det bara ska vara ”anonym” åkermark. Det vore ju roligare om man kunde få dit något mera blickfångande. Men nu fick jag som sagt en idé, men för att för…