Bygget av Nya Rossberga

Efter att idag ha sett valförrättaren stoppa kuvertet i urnan är det dags att lämna Europa och ta itu med de verkligt viktiga frågorna: Slut-strösslingen av Nya Rossberga. Förbättring av uppställningsplats för Opel Olympia. Orienteringskartor över området. (På begäran.) OK, vi börjar med strösslingen. Så här ser det ut idag: Men jag måste först ta upp det här med belysning av en anläggning, och de spratt ljuset kan spela. Här har jag lagt i de extensivströsslade sektionerna. Enda belysningen här är lysrören i taket. På nästa bild har jag även tänt de spotlightar som ska belysa anläggningen. Slutligen en bild där endast spotlightarna är tända. Inget ljus för övrigt i taket alltså, utan spotlightarna är avsedda att leda in betraktarens ögon på anläggningen, och inget annat ska belysas. OK, då planterar vi lite träd. Och så ställer vi dit lite provisoriska frigolitkåkar. Men när det hela var klart så här långt såg jag en sak som jag definitivt inte var nöj

Så har den då anlänt. En Opel Olympia, årsmodell 1938, som jag fått från Mölle-Mats. Ett riktigt litet smycke. Ja, inte Mölle-Mats, alltså, utan Opeln, men det behöver väl knappast påpekas…? Nu ska den målas svart (nästan synd…) och placeras ut vid Blåbandslokalen i Rossberga där den tjänstgjorde som lekstuga åt barnen Bolin under femtiotalet.  Och här är den målad och på plats.  Vaddå? Syns den inte? Och ändå är den betydligt närmare på dataskärmen än vad den kommer att bli på anläggningen. Vi tar väl ett steg närmare så kanske vi ser den bättre. Bilen är väl helt OK men omgivningen har en del i övrigt att önska tycker jag. Vegetationen består av Woodland Scenics Coarse Turf och den ser ju alldeles för grov ut i förhållande till den lilla, lilla N-skalebilen. I verkligheten ser det faktiskt lite bättre ut än på bilden men för att slippa anmärkning från en av branschens chefsideologer meddelar jag att jag självmant kommer att välja ”gör om, gör rätt”.   Annars kan jag

Två metropoler under loppet av en vecka, alltså… Resan till Modelltågsmässan i Göteborg var väldigt lyckad. Mycket sevärt på mässan och trevligt umgänge med kamrater. Jag hade sett fram emot att träffa även Mölle-Mats men han låg däckad i influensa och fick tyvärr lämna WO. Tillbaka i den småskaliga metropolen måste man nu försöka erinra sig vad man höll på med innan man for. Jo, så här såg det ut. Östlundssektionen uppe till höger är alltså ”färdig”. Nästa steg, då? Jo, som synes av följande bild är det tre sektioner kvar att strössla. Då gäller det att bestämma vilken jag ska börja med av dessa tre. Den här gången beslöt jag att ta ett samlat grepp. Alla sektionerna nedburna i verkstaden på en gång alltså. Innan gräsströsslingen finns det en del saker som måste göras på alla tre sektionerna. Stenar ska placeras ut, buskar planteras och jag måste komplettera en del grusning av vägar och gårdsplaner. Dessutom måste vissa terrängformationer justeras. Det är minsann

När ska man gilla läget och när ska man göra om? Min första tumregel är att man åtminstone ska vänta någon dag med att fatta beslutet. Kanske måste man bara vänja ögat, så att säga. För mig gällde det senast Östlunds havreåker. Så här såg den ut i förra uppdateringen. Hur tänkte jag då här? Jo, jag tittade på följande bild. Vid höskörden har havren just fått ax. På detta, lite bleka foto, är färgen grön med dragning åt blått. Jag ska alltså välja en färg på fibergräset som liknar färgen på fotot, men den ska vara lite mustigare. Det låter ju inte så svårt, eller…? Vilka fibergräsfärger har jag då att välja på? Jo, de här: Rätt märkliga och grälla färger, tycker jag. Men Noch har tydligen tänkt att man ska blanda färgerna för att få önskad kulör. Se exemplen till vänster på följande bild. Påminner lite om det här: Pluspoäng till den som kan säga vad drinken heter. Nåja, visst det går att blanda två hiskeliga nyanser så det ser skapligt ut, till exempel s