Bygget av Nya Rossberga

  Arbetet med kvarnen går framåt så sakteliga. Det börjar bli dags att måla den ”träfärdiga” stommen. Likt många andra byggnader i byn är kvarnen faluröd. Idag har färgen många år på nacken och väggarna har mörknat betydligt men på den här bilden, som jag tog 1968, ser man att kvarnen lyser klart faluröd i solskenet.    Men vad är egentligen ”rätt” faluröd färg? Om jag går ut och tittar mig omkring ser jag ett antal hus som jag skulle kalla ”faluröda” men som ändå har väldigt olika färg. Hur kan det komma sig? Jo, för det första kan det faktiskt handla om olika faluröda nyanser. Under större delen av 1900-talet användes en ganska mörk färgblandning men nu har den ursprungliga, ljusare, varianten börjat användas igen. För det andra beror färgnyansen givetvis också på underlag, ålder, väder och vind. En del väggar kan anta en mörk ton, till exempel på grund av att de är beväxta med alger. Andra väggar kan vara uttorkade och gå mera åt det grå hållet. På gamla brädväggar kan ti

  Då var underlagen till kvarnens alla träväggar utskurna. Här ser vi dem provisoriskt hoptejpade för att testa om jag tänkt rätt…. Den del av kvarnen som ligger närmast kameran misstänker jag är en senare utbyggnad. Där verkar fasaden bestå av ganska smalt spåntat virke. Jag använder Evergreens V-groove 4050 som jag misshandlar med ett bågfilsblad för att försöka ge väggen lite trästruktur.   Den del av kvarnen som jag antar är den ursprungliga har en lite intressantare struktur. Om vi tittar på nedanstående bild har vi en gavelspets i timmer. Nedanför denna har vi ett parti med smalt spåntat(?) virke. Därefter kommer återigen ett parti med liggande timmer. Sedan har vi grova plankor och underst ett parti med liggande timmer igen. Trävirket på ovanstående bild är balsa som jag sågat på min lilla Proxxon-såg och misshandlat med bågfilsblad.. Nedan ser vi alla träväggarna uppradade och nederst på bilden har jag grundat det tegelparti som finns på den lilla utbyggnaden på k

  En minnesgod läsare kanske erinrar sig att jag i förra inlägget efterlyste en Fiat 500 Topolino i skala 1:87. Dels ville jag ha en extra liten bil vid Tidéns lanthandel för att utjämna skillnaden till Svens TT-Folkvagn, och dels har Topolinon en känd förebild i Rossberga. Efter tips från hjälpsamma kamrater om att Rietze hade en Topolino i sitt modellprogram beställde jag ett ex från Modellbahnshop-Lippe. (Supersnabb leverans från Tyskland med DHL men när den togs om hand i Sverige av Postnord verkar den ha varit två gånger i Örebro innan den anlände till Hedemora.) Här ser vi nu i alla fall den lilla ”karamellen” utanför Tidéns diversehandel. Nå, hur stor är den då jämfört med den Mercedes 170 som stod där tidigare? Här ett par jämförelsebilder: Storleksskillnaden är klart betydande tycker jag, så jag känner mig nöjd. Och så det här med förebilden. Fotot nedan, som jag fått från Pers-Olle, visar Rossberga-ynglingen Bengt Engström vid sin Topolino, någon gång i slutet

  Och då återstår frågan om Folkvagnens existens innebär en förbättring eller om vi hellre ska låta Sven ska vara ute på varuleverans och lämna garaget tomt? Först en liten varning. Som modellbyggare har de flesta av oss våra speciella käpphästar.   En del av oss blir ”störda” av hus som svävar, andra avskyr nedfällda strömavtagare, ”treräls” och ovädrade vagnar. Vad jag vill säga är att om man känner med sig att man är ”skalafundamentalist” och inte ”står uuut” med olika skalor på en anläggning, kan man med fördel sluta läsa här. Självplågeri är ju rätt onödigt... ­­­­­,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, Men för de flexibla kamrater som nu ändå valt att läsa vidare kommer här lite bygghistorik: Som jag berättade i förra avsnittet så modifierade jag garaget en hel del. Detta för att det bättre skulle stämma med det intryck det gör i verkligheten och inte bli så dominerande på anläggningen. Garagets skala kom att bli cirka 1:1