Bygget av Nya Rossberga

Förra avsnittet slutade med att jag ännu en gång upptäckte några saker jag måste göra innan jag kan börja ”hel-strössla” landskapet. Strösslingen har jag tänkt börja här, i Markusbo. Jag konstaterade dock att jag först hade en del jag måste fixa. Husgrunderna, bergssprängningen och kontaktledningen, och säkert något mer som jag inte förutsett. OK, sektionen inlyft i källaren. Bara att sätta igång. Till min hjälp har jag några fotografier… …. och en skiss som jag gjorde vid ett strövtåg i höstas. Men när jag tittade på skissen kom jag på att det finns ytterligare en sak som måste förfärdigas till Markusbo, nämligen det här. Det är några oregelbundna cellplastremsor som ligger på tork efter att ha grundats med gesso. Men vad ska de användas till? Jo, som man ser på skissen jag visade så avgränsas den gamla bosättningen av en ganska lång stenmur. Här är de ”rå-färdiga” delarna till den. Här står Markusbos byggnader provisoriskt uppställda. Nu gäller det att bestämma

Hm....  Strösslingen låter vänta på sig… Förra avsnittet avslutades med att jag konstaterade att det först krävs en del justeringar vid kvarn och kvarndamm. Då tittar vi väl på det, då. Det är alltså det här området som kräver några åtgärder.  Här är de aktuella sektionerna nerburna i verkstaden för bearbetning. Terrängens nivå måste ändras på vissa ställen, husens placering justeras och strandlinjen måste ändras en del. Inte helt lätt att greppa hur det tredimensionella ska vara. Påminner på ett generande sätt om ett intelligenstest…😕 Till min hjälp har jag detta gamla flygfoto. Dammen syns vid pilen.  Efter många om och men är i alla fall dessa ändringar genomförda och terrängen lyser nu muntert spackelvit. Så där, nu har justeringarna fått färg…. …och nu står även mockuperna på plats. Vid den röda linjen fanns en gångbro. När man gick från skolan kunde man vika av och ta gångbron i stället för landsvägsbron. Lite mera spännande med den smala träbron och vatt

"Broarna i Madison County" heter ju en tårdrypande film med Meryl Streep och Clint Eastwood. Dagens avsnitt, om Broarna i Rossberga, är väl kanske inte lika känslosamt. Nej, här tror jag att jag kan garantera att varje öga förblir torrt... I förra avsnittet tillverkade jag ett å-fundament och konstaterade att det nu var dags att ta itu med de två broar som finns på anläggningen. Tyvärr glömde jag bort kameran långa stunder så flera moment blev ofotograferade. Men jag visar väl vad jag har. Jag kan ju inte gärna tillämpa ”gör om, gör rätt” bara för att ha några flera foton att visa… OK, men vi kör väl igång, då! Jag börjar med järnvägsbron över Höksmossån. Här provar jag in brofundamenten. Brofundamenten är tillverkade av markisolering. Frigolitskäraren med linjal och vinkelinställning är här till stor hjälp. Landsvägsbron vid kvarnen ska också skäras till. Som förlaga har jag den gamla valvstenbron som än idag tar oss över Täftån nedanför Östlunds i Rossberga.

Ständigt dessa surdegar… I ett tidigare avsnitt skrev jag om ”surdegar”. Jag avsåg alltså moment som man inte riktigt hade funderat ut hur man skulle angripa och därför låg som ett irritationsmoment i bakhuvudet. Som exempel nämnde jag de två broar som måste finnas på anläggningen. Det finns även degar som är så sura att man helt enkelt tryckt ner dem under ytan ett längre tag, men förr eller senare flyter de upp. Dagens avsnitt handlar om en sådan surdeg. Men först några praktiska iakttagelser. Som jag tidigare berättat försöker jag undvika damm-alstrande aktiviteter såsom slipning och sågning i stationshuset. Som tur är har jag en verkstad i boningshusets källare där jag kan hålla på med sådant. När jag sysslar med stora infrastrukturella moment på anläggning kan det därför bli många turer fram och tillbaka genom trädgården.   Vintertid kan därför gångvägen efter ett tag att se ut så här: Rena isbanan, med andra ord. Nu gäller det att välja rätt utrustning: Men jag ka