Inlägg

Visar inlägg från februari, 2018

Spackling och strövtåg.

Bild
Dags att spackla! Eftersom landskassektionerna ska vara lätta att lyfta i och ur kör jag med lättviktsspackel. Spacklet har olika namn hos olika fabrikanter. Här heter det som synes One Strike Filler. Man får räkna med att spackla minst ett par omgångar. Jag börjar med att spackla igen skarvar och glipor. Sedan spacklar jag upp dikesrenarna mot den ditlimmade vägbanan. Här är den vänstra sektionen spacklad på detta vis och den högra väntar på sin tur.





Spacklingen är ju inte så mycket att visa så vi kan väl göra ett litet strövtåg på anläggningen så länge.
Här ska alltså det två sektionerna in så småningom:




Men utbyggnaden består ju inte bara av dessa två sektioner. Flyttar vi oss lite till höger så kommer vi till Vilvall-sektionen, med den kommande bron över Höksmossån.




Vilvallen var ett öde-ställe som var mycket spännande att besöka när man var barn. Nu är all bebyggelse borta men tack och lov hann jag dit med kameran i början på 70-talet. Nu ska jag försöka rekonstruera stället med hjäl…

My way....

Bild
Då var det dags för lite vägbyggen.
Nu tänkte jag prova en ny metod. På Morshyttan-avdelningen sågade jag ur vägarna som egna sektioner i landskapet med hjälp av min bandsåg men nu ska jag ta hjälp av min cellplastskärare. Med den kan man skära ut millimetertjocka remsor. Till mina vägar valde jag dock något tjockare, tre och fem millimeter.







Jag förde över vägarnas sträckningar på smörpapper. Sedan la jag helt enkelt smörpapperet på de tunna cellplastremsorna och skar rätt igenom både smörpapper och remsor.









Hur skulle då vägremsorna fästas mot underlaget? Jag hade ju förstås min smältlimpistol men det kanske vore en chansning att använda ett så snabbtorkande lim ifall jag skulle behöva ändra på något. Akrylfogmassa vore kanske lämpligare? Men nej, vägarbete är inget för fegisar – jag körde med smältlimmet direkt, och så här blev vägnätet i Nya Rossberga. Det är alltså de relativt stora vägarna jag lagt ut. Småvägarna räknar jag med att kunna fixa med enbart spackel.


Spackel ja, det är ju …

Två steg fram och ett tillbaka

Bild
Jag räknade som sagt med att börja utforma vägarna idag men så kom jag på en grej som ändrade mina planer.
På sektion 1 kommer en väg att korsa järnvägen Som synes på följande bild är dock profilerna bara grovt tillyxade vid rälsen och det medför att det blir en stor glipa mellan räls och landskap. Innan jag börjar med vägarna bör jag se till att täta den glipan så att jag kan dra vägbanan ända fram till rälsen vid den planerade vägövergången vid pilen.




Den inpassningen måste givetvis göras på plats i stationshuset så nu blev det att ta sektionerna under armen, bita ihop, och huttrande ge sig ut på vandring i detta vinterlandskap. (De här vandringarna mellan källare och stationshus vore förstås mycket lättare att stå ut med under sommarhalvåret men när den årstiden kommer har jag förstås hamnat i ett läge då jag bara har källarjobb. Excellent planering….)






Gliporna mellan räls och landskap måste alltså fyllas upp med kilformade bitar av cellplast. Banvallens lutning avläses med smygvinkel…

Grovbearbetning av cellplastlandskap

Bild
Nu har jag attackerat -kvarn-sektionen med verktygen jag visade i mitt förra inlägg. Resultatet kan beskådas här nedan. 







Jag misstänker att resultatet inte imponerar speciellt. "Va´? Jag ser ingen skillnad mot tidigare bilder", kanske någon säger.
Men om man tittar på sektionen placerad bredvid nästa sektion, som hittills bara är "profil-färdig", tror jag man ser en viss skillnad.




Nästa steg blir nu att grovbearbeta även sektionen till höger. Därefter ska vägsträckningarna förberedas och sedan är det dags för spackling. Äventyret fortsätter.....

Landskap av cellplast

Bild
Min modelljärnväg finns i ett separat hus ute i vår trädgård. Huset är en 26 kvadratmeter stor modell av den numera rivna Morshyttans station. Sommartid känns det inte som någon nackdel att anläggningen finns utanför bostadshuset, men vintertid....
Då får man både pälsa och pulsa för att ta sig dit.





Om jag behöver hämta något verktyg från min källare är det heller inga problem på sommaren. Jag tar helt enkelt genvägen genom trädgården till den separata källaringången. Så här ser den genvägen/källaringången ut idag med sin helt igensnöade trappa. (Jag föredrar alltså en omväg i väntan på snösmältningen.) 





Nu har jag kommit så pass långt i mitt arbete med de två viktigaste sektionerna av Nya Rossberga att det är dags för lite finare bearbetning. Det kommer då att damma en hel del. Jag har därför burit ner sektionerna i källarverkstaden för fortsatt bearbetning därstädes. Ganska skönt att slippa pulsandet några dagar.

Här ser vi den största av sektionerna. Profilerna av markisolerings-cellpl…

Att använda bloggen

Bild
En del av dem som tittar in på den här bloggen är troligen mycket datorvana och behöver knappast någon information om ”hur man gör”. I så fall kan man sluta läsa här.
Andra kanske aldrig har varit inne på en blogg och tycker att det hela känns lite främmande. För dessa följer här några praktiska användartips.
När du går in på bloggen möts du av nedanstående vy.
Om du anser att bloggen är så intressant att du vill ha ett meddelande varje gång det sker en uppdatering väljer du ”Prenumerera” vid siffran 1, och fyller sedan i din epostadress.






Vi håller oss kvar på startsidan. Uppe till vänster, vid siffran 2 ser man tre små vågräta linjer.






Om man klickar på dessa linjer dyker följande vy upp. Där hittar man som synes lite information om mig, länkar till mina filmer på Youtube, min sida på Facebook och till min hemsida. Prova gärna att klicka på länkarna!
Här hittar man också min e-postadress.
Under ”Arkiv” kommer man att kunna gå in och titta på gamla inlägg.
”Taggar” är en smart funktion som jag…

Historik om kvarnen

Bild
Min "fläskvän" Börje Birgersson visade mig en gammal bok om kvarnar. Här ser vi ett utdrag ur den boken som handlar om kvarnen i Rossberga. Kvarnen, som ligger efter vägen till småskolan, var i full gång när jag passerade som liten parvel, åren 1956 - 1958. Då kunde man få lift med bönder som med häst och vagn var på väg till kvarnen med sädessäckar.





 Hur länge hölls då verksamheten igång? Tyvärr kan jag inte ge besked om det. Kanske någon annan vet? Följande bild är tagen av Sven Tidén  1985 och då förefaller kvarn-verksamheten ha upphört.




Sågverket, som låg i anslutning till kvarnen var dock igång rätt långt fram i tiden. På följande bild från 1989, även den tagen av Sven Tidén, verkar sågningen pågå för fullt.



Kvarnen i Rossberga.

Bild
Nu pågår inpassningen av kvarnen i mitt frigolitlandskap. Knepigare än man tror, faktiskt. Det blir mycket skära fel och "gör om, gör rätt". Projektet går dock framåt fast för närvarande känns det som med snigelfart.