Bygget av Nya Rossberga

  I dessa dagar presenterar många TV-serier sina jul- och nyårsspecialer. Nya Rossberga är förstås med på denna trend. Julspecialen får väl anses avklarad (om än lite mager) genom att jag i finalavsnittet av strövtågsserien drog på mig en tomteluva och önskade God Jul. Men nu är det dags för nyårsspecialen och den blir lite fylligare med blickar både bakåt och framåt. Avsnittet är alltså rätt långt och avnjutes (hm…?) lämpligen med en kopp kaffe och årets kanske sista skinkmacka. Gott Nytt år från Nya Rossberga!

  Efter förra veckans presentation av Östlunds loge är det nu dags att visa två bostadshus och  vi dröjer oss först kvar vid Östlunds. Här ser vi huset som mockup på anläggningen, längst till höger i det inringade området. Huset finns fortfarande kvar så jag hade förstås kunnat knacka på och be att få mäta upp det. Men eftersom jag inte ska bygga det i någon fastslagen skala valde jag en annan metod. På bilden här nedan ser vi bostadshuset i den vy det kommer att ha på min anläggning. Jag beskär bilden så att bara husets långsida kommer med. Eftersom jag vet att mockupen är 85 mm bred ändrar jag bildens bredd till 85 mm och skriver ut den. OK, bilden är nu lite oskarp men ger mig ändå underlag för att med hjälp av ett skjutmått göra en hyfsat korrekt ritning.  Ja, det var träfasaden, det. Men jag behöver lite ytterligare information om källarvåningen. En kontakt med Margareta, dotter till dåvarande ägaren, resulterade i både detaljbilder och muntlig information. Husgrunden består av na

De tio senaste veckorna har bloggen har bara bestått av länkar till min strövtågsserie. Några kanske undrar om byggverksamheten i Nya Rossberga har stått stilla under den tiden?   Nej då, jag har tillbringat en del tid i husbyggarverkstaden och resultatet tänker jag visa här i ett par uppdateringar. Vi börjar med den byggnad som i min begreppsvärld går under namnet ”Östlunds loge”. Vi förflyttar oss alltså till det inringade området på följande bild. På den här välbekanta bilden som jag tog för 50 år sedan ser man logen och landsvägen som stryker alldeles förbi logens hörn. Byggnaden är pampig och utgör ett blickfång, såväl i verkligheten som på anläggningen. Logen har flera intressanta väggstrukturer och även en ”suterrängvåning”.  Allt med en härlig patina. På mina ”inspektionsfoton” av modellen ser en del detaljer kanske lite väl grova ut men jag vill att kåken ska kännas ”timrig och stickig” även på 85 cm avstånd. Skalan kallar jag ”gladskala”. Som jag berättat flera gånge

  SVT har nyligen dragit igång ”På spåret” och i RVD (Rossberga Video Dokumentation) vill vi inte vara sämre. Lokalpatriotiska som alltid, håller vi oss emellertid inom byn och nu följer ett test på kunskapen om såväl Nya som Gamla Rossberga. I den här tionde och sista delen av serien hälsas ni därför välkomna till en ångtågsresa på en rälslös banvall, och frågan är förstås: Vart är vi på väg”? MEN innan frågefilmen börjar rulla vill jag tacka alla som följt serien fram till nu och bidragit med trevliga och roliga kommentarer. Tack ska ni ha!! I nästa avsnitt av bloggen återgår vi till rapportering om byggverksamheten på anläggningen. Igår, när det var alldeles för sent, kom jag på att jag glömt en grej till den här filmen och dessutom gjort en dramaturgisk miss… ☹ Vid Vilvallens smedja/snickarverkstad fanns en del halvfabrikat kvar när jag besökte den som grabb. I snickarverkstaden tillverkades till exempel blompiedestaler och avställningshyllorna till dessa fanns kvar i mängder.

SVT-serien ”Hem till byn” sändes i 52 avsnitt under åtta säsonger.  Mitt eget ”Hem till byn”, alltså strövtågsserien från byarna Morshyttan och Rossberga, ångar också vidare och jag siktar på att så småningom bräcka våra SVT-kollegor. Men vi är ännu bara framme vid säsong två, som vi nu närmar oss slutet på. Dags alltså för det näst sista avsnittet. I femtiotalets Rossberga fanns inget dagis eller lekis. Nej, den ena dagen hängde man morsan i kjolarna och den andra dagen skyfflades man in i kollektivet, dvs klass 1 i småskolan. Dagens avsnitt handlar alltså om den byggnad där alla gamla Rossbergabor har börjat sin bildningsresa. Självklart att detta hus på något sätt måste klämmas in på anläggningen trots att det innebar en del problem.. Vi tittar på modellen och besöker förebilden.

  Räcker fortfarande Rappens TV-antenn halvvägs till himmelen? Vad hände med Storskolan och hur gör man som modellbyggare rättvisa åt denna byggnad? Om detta handlar del 8 av Strövtåg i avbilden.

  Dags för avsnitt 7, av Strövtåg i avbilden”. Idag är jag på rymmen…Spränger ”glastaket” mellan Tyskbo och Rossberga, så att säga.  Här får vi som hastigast möta en viktig kulturgrupp, vi får veta vilken tillgång Kjell Gustavsson har varit varit vid utformningen av Nya Rossberga, vi får veta vilken känd SJ-profil som härstammade från Tyskbo. Vi gör också ett besök vid Näsbanans ändstation.

  Dags för avsnitt 6, av Strövtåg i avbilden”, och nu går vi alltså in på seriens andra halva. Ungefär samtidigt går vi också in i pandemins andra våg. Hoppas då att en ny vandring i Rossberga i någon mån kan hjälpa till att skingra dystra tankar i novembermörkret. Rossberga är väl vad man brukar kalla en ”bondby” men byn har även en stolt industritradition som jag, i alla fall delvis, försöker gestalta på anläggningen. Om detta handlar dagens avsnitt.

Rossberga City - kanske inte lika imponerande som NYC, men ändå lite för stort för att allt ska få plats i avbilden Nya Rossberga. Dagens avsnitt blir en sightseeingtur i fullskala och ”gladskala”.

    ”Ja, ja, barndomens glada lekar. Barndomens glada oskyldiga lekar.” Minns ni vem som sa det? Min barndomskamrat Leif bodde i Blåbandslokalens vaktmästarlägenhet. Första delen av dagens strövtåg handlar om de lekar och upptåg vi brukade ägna oss åt, och min strävan att gestalta en del av dessa på anläggningen. Vi vandrar sedan vidare längs åsen och klargör hur de bylénska rötterna därstädes avspeglar sig i Nya Rossbergas husbestånd.   Trevlig Allhelgonahelg!

  I det gamla Rossberga var nöjesutbudet inte stort. Mot slutet av femtiotalet hade visserligen ett och annat hushåll skaffat TV men ända in på sextiotalet var det i Blåbandslokalen man träffade folk och fick utlopp för sin nöjeslystnad. Idag tittar vi lite på denna pampiga byggnad, belägen på krönet av åsen. Sedan gäller det att ta ställning till hur stor den ska vara när den tar gestalt som modell i Nya Rossberga. (Varning! Skalafundamentalister kan ta anstöt...)

  Byggverksamheten i Nya Rossberga ligger fortfarande på is. Efter färdigställandet av kvarnen och inspelningen av "Strövtåg i förebilden" gick luften ur mig. Men nu är det lite lugnare. Nu  behöver jag ju bara se till att ta mig ur sängen varje lördag och publicera ett av de förinspelade tio avsnitten. Det börjar då kanske bli dags att snegla på vad jag ska sätta styrénkniven i härnäst. Någon ledtråd kanske man får i veckans film.... Jag ber att få tacka för glada tillrop efter förra veckans premiäravsnitt . Under hela inspelningsperioden utomhus (tre dagar i månadsskiftet september/oktober) hängde diset i luften. Inte så kul, men sedan kom regnet, så jag får vara glad ändå. Även dagens avsnitt är alltså rätt grått. Vi kikar först på hur jag anslutit Näsbanan till statsbanan på anläggningen, men sedan bär det av till Rossberga igen. Vi börjar vandra från Näsbanan, ner till den dramatiska Täftån och tittar därifrån upp mot åsen. Välkomna att hänga med!

  Nu har styrénkniven fått vila i drygt tre veckor. Det har däremot inte videokameran. Nej, kameran och jag har (på begäran!) vandrat runt i Rossberga och kollat att kartan stämmer med anläggningen. Nya Rossberga är nu alltså dokumenterat på samma sätt som Lilla Morshyttan dokumenterades 2013 i serien ”Strövtåg i förebilden”. Jag kan väl konstatera att för mig förhåller sig videofilmandet numera lika självklart till modelltåg, som tonic förhåller sig till gin. Vilka kan då tänkas vara intresserade att titta på den här serien? Tja, förhoppningsvis några av mina MJ-kamrater men jag vet att jag även har en del tittare från gamla By socken. Serien är knappast någon hisnande filmisk upplevelse.😟 Nej jag kör min gamla vanliga stil, lite som ett upphottat ”föredrag med skioptikonbilder” i Rossberga Blåbandslokal på femtiotalet. När jag tittar på klippen märker jag att de många inzoomningarna kan bli lite tjatiga men de är ett effektivt sätt att visa var vi befinner oss. Som gammal

  Puh… Efter att ha spurtat rejält den sista veckan är nu kvarnbygget ”färdigt”. Fotona avslöjar förstås i vanlig ordning en del missar och limfläckar som måste åtgärdas, men i stort sett kan jag ändå betrakta kvarnen som färdig. Det är som synes ett bygge med många strukturer, vinklar och vrår och jag kan försäkra att det blev åtskilliga timmar av ”gör om, gör rätt” innan jag kom så här långt… ☹ Men vi tar och går ett inspektionsvarv runt byggnaden. När man ser den så här, lösryckt ur sitt sammanhang, kan den kanske se lite märklig ut.   Man måste ha i åtanke att vissa delar kommer att vara under jord och att den också ska integreras med dammen och vattenfallet. För att ge lite mera liv i byggnaden lämnar jag den stora porten öppen. Vad som ska finnas innanför öppningen har jag dock ännu inte bestämt. Porten ska givetvis vara rörlig och styras via en arduino som är konfigurerad med min auto-debug signerade  mill controller. Här ser vi ”holken” där man hissade upp sädes-säckarna.

 Dags för en ny lägesrapport från bygget av Rossberga kvarn. Som synes på den här bilden så har kvarnen många ”ytstrukturer”. Efter att trä-delen är rest och målad är det dags att försöka åstadkomma en grunddel med natursten längst ner och slaggsten ovanpå. Det första jag gör är att bygga en stomme i styrenplast som underlag till de båda stenvarianterna. Den undre delen av grundstommen är lite större än den övre. Förklaring till detta kommer strax. Slaggstenspartiet väljer jag att göra på samma sätt som jag gjorde slaggsgrunden vid bygget av småskolan. Det kan man läsa om här :  Jag skär alltså till remsor som jag sen ska limma på styrénstommen. För att remsorna inte ska bli för bräckliga gör jag dem 7 mm tjocka. Eftersom grunden ska gå i liv med träväggen måste jag därför tänka till en aning vad gäller måtten på remsa och styrénstomme… Partiet med natursten väljer jag att göra i lera, precis som stenpartiet på spannmålsmagasinet, här: För att leran ska torka rimligt snabbt v