Bygget av Nya Rossberga

  Vad ser man egentligen i ett modellandskap? I mitt förra blogginlägg visade jag en lista på detaljer som ska  komplettera Markusbo, och konstaterade att: - Flera av punkterna på listan är förstås av typen ”endast byggaren själv lägger märke till dem”. När jag tittar tillbaka på vad jag hittills har byggt hittar jag mängder av sådana detaljer. Här några exempel: Vi börjar med att titta på uthuset vid mitt barndomshem. Lutad mot gaveln står den stubb-brytare som farsan byggde för att lägga ner betongringar i vår brunn. Stubb-brytaren måste förstås vara med på modellen! Visst, bara att leta fram passande kugghjul och styrenlister och sätta igång. Hur lång tid det tog minns jag inte men det var knappast gjort på en kafferast… Och här har vi uthuset på betraktningsavstånd på anläggningen. Ännu har ingen besökare harangerat stubb-brytaren….😟 Här har vi kvarnbyggnaden i Rossberga, redo att placeras ut i landskapet. På förebilden finns en sorts ankarjärn i hörnen. Det fixa

  I förra avsnittet av den här bloggen påstod jag kaxigt att det skulle börja grönska i Nya Rossberga i oktober. Med skammens rodnad på mina kinder får jag väl konstatera att av det blev det intet. Men nu tar jag nya tag. Den här bilden visar banvaktstuga 109, Markusbo, och det är här jag tänkt att nävspottningen strax ska börja. Men först tar vi en snabbtitt på gamla Stinsensforum 29 december 2009. Det var där jag började berättelsen om anläggningen ”Morshyttan-Rossberga 1959”. Så här såg ingressen ut till mitt första inlägg.  Som synes ville jag komma ur ett dödläge genom att avlägga ett nyårslöfte. Hur lyckades jag då med det? Jodå, om det berodde på kamraternas flitiga häcklande eller min föredömliga arbetsdisciplin ska jag låta vara osagt men jag klarade min föresats med god marginal. Sedan har jag avlagt liknande löften varje nyår och det har i alla år hjälpt mig att (med marginal, faktiskt) åstadkomma vad jag föresatt mig. Hur ligger jag då till i år? Nja….  Så här skrev ja