Kompletteringar och nuvarande byggläge.


Eftersom bloggen inte tillåter att man lägger in bilder i kommentarerna, lägger jag in ett par kompletteringar till tidigare inlägg här.

Först gäller det Rappens familj. Jag sa tidigare att jag inte hade några bilder på ”pojkarna” men det var då, det. Inlägget gjorde att jag blev kontaktad av en god vän med anknytning till Rossberga. Han bifogade en bild, tagen utanför Rappens en sommardag i mitten av 60-talet. Han själv och brodern sitter i kortbyxor och dricker saft och till vänster sitter deras mamma och Ingeborg. Sedan ser vi två män som jag skulle avråda från att bråka med i taxikön, så att säga. Sigurd med glasögon och Adolf sittande i gräset. Historiens vingslag!



Lite mera fakta om familjen vid Rappens. Jag nämnde tidigare att man ursprungligen kom från Norrland. Enligt ”min svåger släktforskaren” slog man sig ner i Rossberga 1937. Ingeborg, född 1885 gifte sig för andra gången 1941 med Johan Edvard Andersson från Bygdeå, Västerbotten. Ingeborgs förste man, Gustav Edström, dog redan 1928. Hennes andre man, Johan Edvard, född 1877, bör ha dött någon gång i början av 50-talet. (Torbjörn??)

Jag har själv svaga minnen av Johan Edvard som alltid, lite vanvördigt, kallades ”Rapp-gubben”. Eftersom han var döv och aldrig tittade åt sidorna så var det alltid spännande när han skulle passera vår obevakade järnvägsövergång. Jag minns att morsan alltid var beredd att springa ut och rycka undan honom vid en eventuell krissituation.

Rappens hade, åtminstone till att börja med, postadress ”Morshyttan, fack 1” vilket betydde att man fick gå cirka en kilometer över skogen till Morshyttans station för att hämta sin post.

Nästa bild blev jag påmind om av min syster och svåger. För cirka 10 år sedan besökte vi systern i Rapp-familjen, Sigrid, och fick av henne en del fotografier. Den här bilden på familjen/släkten är enligt uppgift tagen 1930, vid begravningen av Ingeborgs syster Anna, på en plats som heter Rossön. På bilden ser vi Ingeborg som nummer 1, Sigurd som nummer 2 och Sigrid som nummer 3.. Bilden kommer alltså inte från ”Söder om Tyskbo” men jag tycker den är värd att visa ändå. En fantastisk bild och fantastiska huvudbonader.



Signaturen Orre tyckte inte att min modell av Rappens loge överensstämde med fotografiet. Här kommer en bild tagen av Handlar-Sven i Rossberga där man ser logen ur lite annan vinkel. Man ser att jag borde förlänga modellen lite för att få plats med ytterligare en dörr, men annars är mockupen ganska korrekt.



Att bygga modeller av försvunna hus är lite av ett detektivarbete. Det gäller att få tag på så många fotografier som möjligt. Här ser vi en bild på min kompis Janne Risberg, tagen någon gång i början på 50-talet. Motivet är förstås Janne och hunden men bilden ger också information om intressanta detaljer på huset de står framför. Huset är alltså Rappens loge.



”Svåger T” tog upp en sak som jag berört tidigare, i samband med småskolan. Jag konstaterade att man på sätt och vis ser småskolan från ”fel” håll. Min svåger påpekade att detta gäller även Rappens. Som det ser ut nu ser man huset från baksidan vilket man aldrig gör annars.



Som modellbyggare är man ju kung i sitt eget rike och jag skulle ju kunna åtgärda det hela med att ”spegelvända” sceneriet enligt nedan.



Men spegelvändningen känns ändå inte rätt. Torbjörn föreslog att jag skulle pröva att dra vägen fram till stugan i en krok (se bilden) för att om möjligt kunna visa husets framsida. Min första reaktion var att det inte skulle finnas plats för det men kanske jag är drabbad av ”hemmablindhet” och har fastnat i min ursprungsidé. Jag ska måtta och mäta och flytta lite för att testa, men det blir nog först efter det att Markusbo är klart.





Nå, har det hänt något på byggfronten sedan sist, då?

Inte mycket, men lite grand. Området mellan spår och vägg (inte ”skål och vägg”) har fått ”landskap”. En uppgift som verkade enkel men visade sig ta mycket längre tid än jag räknat med. Efter rätt många timmars arbete ligger nu frigolitbitarna på plats, jag betraktar dem förundrat (men inte helt nöjd,,,) och undrar vad det egentligen var som tog så lång tid?? Ja, så är det ibland, det vet alla som någon gång sysslat med byggande av något slag.

Så småningom ska det planteras träd på området mellan spår och vägg, men innan dess finns en hel del annat att göra.





Jaha, då är långväggen ”klar”. Vad händer nu? Jo då får vi vända blicken mot området vid pilen på gavelväggen.



Det handlar alltså om banvaktsstuga 109, Markusbo. Här finns det mycket att berätta. Både om släkten Bylén och om ställets anknytning till Italien, men mera om det senare.

Frigolitmockupen av banvaktsstugan är i alla fall färdig.



Nu ska det byggas upp en miljö runt stugan. Till min hjälp har jag då nedanstående fotografier.





Äventyret fortsätter....

Kommentarer

  1. Trevliga bilder samt läsning. Ett stycke kulturhistoria i vår tillvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Mats!
      Och fast det inte är så länge sedan så är det lite av en annan värld.....

      Radera
  2. Edvard Andersson avled den 11 augusti 1962
    Svåger T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Men då måste de ha levat separerade de sista åren för jag är säker på att han inte fanns i huset under "TV-perioden". Kanske att han var på något äldreboende?

      Radera
  3. Intressanta bilder (som vanligt). Det skall bli kul att se hur du löser bergsskärningen vid banvaktsstugan. Bilderna på banvaktsstugan visar en massa intressanta detaljer att återge i modell som gångstigen ner till banvallen, gamla slipers, det lilla skjulet vid spåret, telefonstolpar, ett litet dike, kontaktledningstolpar med mera, med mera, med mera. Där har du en hel del att sysselsätta dig med mellan dammsugningsuppdrag och matlagning. ;-)
    Hälsningar
    Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå, Jan!
      Jo, fotografiet tipsar om många detaljer. Jag har dessutom blivit lovad lite information av min kusin Sven-Olov Wikström som bodde i huset från 1938 och några år framåt. Sven-Olovs pappa Helge var då banvakt i Morshyttan.
      I första skedet blir det dock inte så mycket detaljering utan bara en grov tillyxning av terrängformerna.
      Kul att du noterar att jag faktiskt inte BARA sysslar med modellbygge om dagarna. :-)

      Radera
    2. Ja du Sture. Jag misstänkte att du inte heller slipper ifrån "vardagssysslorna". :-)
      På det andra fotot av banvaktsstugan finns det en mindre byggnad till vänster om själva banvaktsstugan. Kommer den också att återskapas i modell?
      /Jan

      Radera
    3. Den byggnaden är ett uthus som nu är helt borta. Det här det enda foto jag har på byggnaden. Avståndet mellan räls och vägg medger nog tyvärr inte annat än en reliefmodell, fritt ur fantasin, så att säga.
      Det enda som finns kvar på platsen är en jordkällare och den ska jag återskapa. Mer om den i nästa uppdatering.
      Nu ska jag karva någon timme på Markusbo-terrängen och sedan är det dags att börja förbereda...Ja, gissa.....Jo, middagen, förstås. ;-)

      Radera
    4. Jag misstänkte att byggnaden var riven men kan ju nu se fram emot din beskrivning av jordkällaren. Lycka till med middagen. :-)
      /Jan

      Radera
  4. Mycket trevligt Sture! Jag följer din blogg med stort intresse och jag har också fått flertalet bra tips och råd som jag själva använder mig av i mitt eget bygge.

    /Jean

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett tag sedan, Jean!
      Kul att du hittat hit och kul om mitt bygge kan ge lite idéer.

      Radera
  5. Sture! Hur man än ställer modellen blir det en baksida, men vrider Du Rappens bostadshus något moturs, med utgångspunkt ursprungliga uppställningen, så har en nyfiken åskådare möjlighet att sticka fram huvudet mellan dividern och huset och se runt knuten, eller köra in kameran för detaljbilder som jag brukar göra på andras modelljärnvägar! :-)

    SvaraRadera
  6. Tjena, Staffan!
    Din idé går ju utmärkt att kombinera med en smärre omdragning av vägen så jag h
    får lite "gratis" vinkel på kåken.
    Sådana här "problem" är mycket intressanta att försöka lösa. Nästan så att jag vill lägga Markusbo åt sidan tills jag är helt nöjd med Rappens, men självdisciplin, självdisciplin......

    SvaraRadera
  7. om du ställer ladugården mot rälsen och huset där ladugården var placerad...från början
    då behöver du endast göra en "smärre" justering av vägen
    då ser det ju ut precis som på bilden....

    Roger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, Roger, jag ska försöka mig på en sådan variant. Men först Markusbo.....

      Radera
  8. Härligt att läsa om din utbyggnad Sture och alla komentarer.
    Blir sugen att börja själv.
    Leif

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Leif! Bara att du kör igång.
      Och så hoppas jag att du redovisar projektet i en blogg. ;-)

      Radera
  9. Jag måste krypa till korset och bekänna att jag gjorde några tankevurpor, när jag läste om förra inlägget häromdagen så föll polletten äntligen ner och jag förstod hur det såg ut hos Rappens och du hade självklart rätt och allt var i sin ordning, jag ska icke ifrågasätta Mäster Bylen framöver :)

    Markusbo är nog utöver Kvarnen det jag mest ser framemot att se dig skapa framöver. (du får gärna vara superdetaljerad i alla moment för min del när det både kommer till Markusbo och Kvarnen, det uppskattar en kalenderbitare som jag)

    Och som Jan skrev så ska det bli intressant och följa och se hur du gör med alla fina detaljer som finns runt Markusbo men det kanske vi får vänta ett bra tag med?
    Är tanken att även Markusbo nu i början ska bli i samma "färdighetsgrad" som Nya Rossberga/Småskolan och Rappens eller nu när du nått den färdiga anläggningen då kommer börja färdigställa därifrån om du förstår hur jag menar?

    Om jag fick bestämma så skulle jag vilja att du färdigställer hela Markusbo nu sånär som på en färdig modell av huset kanske eller så passar du på och gör den 100% klar så är ju kortsidan helt klar då och så kan du gå vidare på andra väggen alltså Nya Rossberga.

    Men hur du än har tänkt så blir det kanon och det är en ynnest att få följa bygget. Stort tack! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv, Oscar!
      Och visst ska du fortsätta att ha synpunkter - det är ju sådant som för verksamheten framåt, även om jag ibland (ofta) inte lyder råd.
      Lyder råd, ja....när Markusbo blir "provisoriskt-färdigt", förhoppningsvis om några dagar, kommer jag INTE att börja färdigställa något landskap. Nej, jag har en hel del annat att göra innan jag tar mig an "andra vändan" på landskapet. Detta kommer förstås också att redovisas här, och jag hoppas att det ändå ska vara av visst intresse för dig.

      Radera
    2. Jadå allt du gör är av intresse så länge du inte får något tungt i huvudet och börjar raljera om det förträffliga med saxofoner. ;)

      Radera
    3. Hej Sture
      Roligt att läsa och följa. Tack för att du tar tiden med information till oss, inspiration för liknande projekt i framtiden angående min frus släkt i Furudals trakten.
      Ser fram emot ett besök!
      Mvh
      Seth

      Radera
    4. Vad gäller anläggningen, Oscar, så vill jag inte utfärda några bindande löften. Där kan det bli en och annan ändring under resans gång. Vad gäller saxofoner, däremot......nä, nä.... ;-)
      Hallå, Seth, kul att även du har hittat hit. Du kan ju höra av dig när du har vägarna uppåt så kan vi se hur "visnings-läget" är.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Långväggens sista sektion: Rappens.

Småskolan ställer till det....