Bygget av Nya Rossberga

Jaha, snedsprånget, ja. Inte som ni tror, misstänker jag… Den här bloggen heter ju ”Bygget av Nya Rossberga”, men nyligen gjorde jag ett snedsprång över rummet till den ”färdiga” delen, Lilla Morshyttan. Jag fick nämligen ett mejl från en modelljärnvägsintresserad kille som sett Youtubefilmerna om min anläggning. Sådana mejl har jag iofs fått även tidigare men den här mejlskrivaren, Gunnar, var lite speciell. Han jobbar på trafikverket och hade kollat upp vägporten i Morshyttan, Nu hade han upptäckt att den höjdes med 38 centimeter 1959. Gunnar beklagade dock att det inte framgick om höjningen redan var genomförd den 27 juni. OM nu höjningen redan skulle vara genomförd skulle höjden 2,94 meter (som jag fått från ett av Per Arne Åbergs foton ) alltså vara felaktig. Jag beslöt alltså, med kungligt envälde, att höjningen skedde först sent på hösten. Gunnar föreslog att jag i så fall skulle sätta ut några figurer som sysslade med förberedelsearbeten inför höjningen. Jag nappade di

I förra avsnittet lovade jag att hålla mig vid byggbordet efter mina strövtåg men det är alltid något som kommer i vägen. Hösten smyger sig på, temperaturen i stationshuset sjunker och det är dags att ställa tillbaka det oljefyllda element som jag ställde undan i våras. Här ser vi elementet på plats. Jaha, och vad hände nu med idén om "intryckssanering"? Allt under sargen skulle ju vara grönt, och här har vi ett kritvitt element som sticker i ögonen. Något måste göras! Husbyggandet får alltså vänta medan jag åtgärdar elementet. Färg inhandlades (speciell häftgrund för fabrikslackade ytor krävs!) och nu smälter elementet in bättre mot sarg och draperier. Elementärt, min käre Watson! Men nu tillbaka till byggbordet. Markusbo banvaktsstuga och Rossberga småskola är alltså färdigbyggda men till fastigheterna hör också var sitt uthus. Dags att ta itu med dessa och vi börjar vid småskolan. Här har vi uthusets front. Det är den som blir synlig för anläggningens ås

Nu har det stått stilla i Nya Rossberga ett tag. Jag brukar sträva efter att greppa verktygen åtminstone någon liten stund varje dag men jag måste erkänna att jag inte gjort ett smack sedan småskolan blev färdig. Det betyder dock inte att jag varit helt overksam. Lite MJ-relaterat har det ändå blivit. Hösten är min favorit bland årstiderna och jag brukar då fara till Morshyttan och Rossberga för diverse strövtåg. Jag letar gärna upp platser jag tyckte var mystiska och spännande när jag var pojke. En del av dessa platser har jag inte besökt på decennier men när jag kommer dit kan jag minnas precis hur det kändes att vara 10 år gammal, med hela livet framför sig, med massor av äventyr man visste skulle upplevas. En tidsresa… Vid Höksmossen , längs efter den gamla banvallen mellan Morshyttan och Västanhede ligger en lada med lite udda utseende som jag fäste mig vid redan för 60 år sedan.   Nu har jag beslutat att försöka smyga in den på Nya Rossberga, invid Vilvallen. Ladan är rätt st

På begäran ska jag nu visa hur jag gjorde småskolans skorsten och slaggstensgrund. Det går förstås att göra skorstenar och slaggstensgrunder på många sätt och jag visar alltså inte hur ”man” gör, utan hur jag gjort i det här fallet. Skorstenen.  Som vanligt jobbar jag i styrénplast. Steg 1 är att jag tillverkar ett fyrkantigt rör i lämplig dimension. Rörets ena ände formas i samma vinkel som takvinkeln. Den andra änden blir alltså skorstenens överdel. De flesta skorstenar har en utvidgning (krage, krans?) upptill. Så även småskolans. Jag limmar på ett par bitar 1 mm styrén som sedan skärs rent i lämpligt ökande ”utstick”. På toppen finns en plåtskoning som sluttar utåt. Här limmar jag på ytterligare en bit 1 mm styrén. Denna del slipas ned så att den blir lövtunn mot de utskjutande ytterkanterna.   För att imitera falsar har jag limmat dit några bitar 0.6 mm styrenrundstav. Den utskjutande kragen målas tegelfärgad. Och tegelfogarna markeras. (Helst lite snyggare än på f