Inlägg

Visar inlägg från 2019

Vad är Nya Rossberga?

Bild
Nya Rossberga är en utbyggnad av modelljärnvägen Morshyttan-Rossberga 1959. (Aka Lilla Morshyttan.)
Om modelljärnvägen Morshyttan- Rossberga 1959 kan man läsa på Stinsensforum och på Mötesspåret.

Anläggningen finns också skildrad i min bok "Min väg till Morshyttan" som kan köpas via förlaget
Hobbypress (notera knappen "läs mer" här till höger)

Det finns också många filmer på Youtube om anläggningen Morshyttan-Rossberga 1959. Ett exempel finns längre ner i detta inlägg.

Det finns förstås även andra bloggar om modelljärnvägar som kan vara kul att följa. Ett par tips.
Simons blogg om bygget av Turebergs station hittar du här.
Anders blogg om Änglabanan hittar du här.

Men nu  ser vi framåt och ägnar oss åt Nya Rossberga1
Bilden här är tagen av mig 23 december 1971. Den visar ett parti av byn Rossberga. Partiet är en del av vad jag ska försöka gestalta på min utbyggnad. Året är förstås fortfarande 1959.









Ett liiitet, liiitet hus.

Bild
Luften gick ur mig lite grand när strösslingen var klar men nu har jag i alla fall åstadkommit en liten byggnad till Nya Rossberga. Mellan Horndal och centralorten Rossberga ligger Tyskbo. Där fanns en gång i tiden en anhalt med en liten väntkur och en plåtstins. Min vän Kjell Gustavsson som bor i närheten har yrkat på att anhalten ska finnas med på anläggningen och givetvis nappar jag på ett sådant ”medborgarförslag”. (Det var också Kjell som  kom med det utmärkta förslaget att martin-skorstenen ska synas vid horisonten.)
Här har vi modellens inspektionsfoto. Några limfläckar ovanför gavelfönstret måste som synes mattlackas. Som vanligt kan jag säga att jag är väl inte helt nöjd med slutresultatet. Jag avstår därför från att lägga in förebildsfotot. Man kan säga att jag utnyttjat "det konstnärliga frirummet" för att citera Göran Tholin.


Och här har vi väntkuren på plats vid träperrongen. Notera plåtstinsen, som skulle vridas mot tåget för att signalera att man ville åka med. N…

Europé, mas och Rossberga-bo

Bild
Efter att idag ha sett valförrättaren stoppa kuvertet i urnan är det dags att lämna Europa och ta itu med de verkligt viktiga frågorna: Slut-strösslingen av Nya Rossberga.
Förbättring av uppställningsplats för Opel Olympia.
Orienteringskartor över området. (På begäran.)

OK, vi börjar med strösslingen. Så här ser det ut idag:


Men jag måste först ta upp det här med belysning av en anläggning, och de spratt ljuset kan spela. Här har jag lagt i de extensivströsslade sektionerna. Enda belysningen här är lysrören i taket.


På nästa bild har jag även tänt de spotlightar som ska belysa anläggningen.


Slutligen en bild där endast spotlightarna är tända. Inget ljus för övrigt i taket alltså, utan spotlightarna är avsedda att leda in betraktarens ögon på anläggningen, och inget annat ska belysas.


OK, då planterar vi lite träd.


Och så ställer vi dit lite provisoriska frigolitkåkar.


Men när det hela var klart så här långt såg jag en sak som jag definitivt inte var nöjd med: De färgfält i bakgrundsmålningen…

En N-skalebil är inte stor…

Bild
Så har den då anlänt. En Opel Olympia, årsmodell 1938, som jag fått från Mölle-Mats. Ett riktigt litet smycke. Ja, inte Mölle-Mats, alltså, utan Opeln, men det behöver väl knappast påpekas…? Nu ska den målas svart (nästan synd…) och placeras ut vid Blåbandslokalen i Rossberga där den tjänstgjorde som lekstuga åt barnen Bolin under femtiotalet.





Och här är den målad och på plats.


Vaddå? Syns den inte? Och ändå är den betydligt närmare på dataskärmen än vad den kommer att bli på anläggningen. Vi tar väl ett steg närmare så kanske vi ser den bättre.


Bilen är väl helt OK men omgivningen har en del i övrigt att önska tycker jag. Vegetationen består av Woodland Scenics Coarse Turf och den ser ju alldeles för grov ut i förhållande till den lilla, lilla N-skalebilen. I verkligheten ser det faktiskt lite bättre ut än på bilden men för att slippa anmärkning från en av branschens chefsideologer meddelar jag att jag självmant kommer att välja ”gör om, gör rätt”.


Annars kan jag meddela att jag nyss p…

Från Lilla London, åter till Nya Rossberga

Bild
Två metropoler under loppet av en vecka, alltså… Resan till Modelltågsmässan i Göteborg var väldigt lyckad. Mycket sevärt på mässan och trevligt umgänge med kamrater. Jag hade sett fram emot att träffa även Mölle-Mats men han låg däckad i influensa och fick tyvärr lämna WO.
Tillbaka i den småskaliga metropolen måste man nu försöka erinra sig vad man höll på med innan man for.
Jo, så här såg det ut. Östlundssektionen uppe till höger är alltså ”färdig”.


Nästa steg, då?
Jo, som synes av följande bild är det tre sektioner kvar att strössla.


Då gäller det att bestämma vilken jag ska börja med av dessa tre. Den här gången beslöt jag att ta ett samlat grepp.


Alla sektionerna nedburna i verkstaden på en gång alltså. Innan gräsströsslingen finns det en del saker som måste göras på alla tre sektionerna. Stenar ska placeras ut, buskar planteras och jag måste komplettera en del grusning av vägar och gårdsplaner. Dessutom måste vissa terrängformationer justeras. Det är minsann inte ”bara” att vara mode…

Gör om, gör rätt!

Bild
När ska man gilla läget och när ska man göra om? Min första tumregel är att man åtminstone ska vänta någon dag med att fatta beslutet. Kanske måste man bara vänja ögat, så att säga.
För mig gällde det senast Östlunds havreåker. Så här såg den ut i förra uppdateringen.


Hur tänkte jag då här?
Jo, jag tittade på följande bild.



Vid höskörden har havren just fått ax. På detta, lite bleka foto, är färgen grön med dragning åt blått. Jag ska alltså välja en färg på fibergräset som liknar färgen på fotot, men den ska vara lite mustigare. Det låter ju inte så svårt, eller…?
Vilka fibergräsfärger har jag då att välja på? Jo, de här:


Rätt märkliga och grälla färger, tycker jag. Men Noch har tydligen tänkt att man ska blanda färgerna för att få önskad kulör. Se exemplen till vänster på följande bild.


Påminner lite om det här:


Pluspoäng till den som kan säga vad drinken heter.
Nåja, visst det går att blanda två hiskeliga nyanser så det ser skapligt ut, till exempel så här. (Jag vill reservera mig vad gäl…

Östlunds-sektionen strösslad.

Bild
Ja, då var ännu en sektion ”extensiv-färdig”. Här har vi utgångsläget. Sektionen kan vi kalla ”Östlunds-sektionen”, inringad på bilden.


I förra avsnittet berättade jag om min tvekan vad gällde byggnadernas storlek. Jag snabbtillverkade två nya mockuper, något mindre än de tidigare. Snart ska vi se om de mindre mockuperna passar bättre in i det ”färdiga” landskapet.


Så var det det här med markanvändningen. En del idéer fick jag från det här fotografiet…




…och en del goda råd har jag fått från mina MJ-kolleger. Nå, hur blev det då? Jo, det ska jag strax visa men först några ord i största allmänhet om sektionsarbetet. Sektionerna är ju redan tidigare grovskulpterade men när jag ska köra igång arbetet märker jag alltid att vissa finjusteringar ändå behövs. Dessa ”finjusteringar” innebär nästan alltid ett oväntat omfattande skärande och spacklande. Så även på denna sektion. Tyvärr glömde jag att fotodokumentera detta…😊
Nåväl, när spacklingen är klar börjar arbetet med vegetationen. Det knepiga…