Bygget av Nya Rossberga

Inte bara ett smutsigt jobb utan också ett krångligt jobb med många omflyttningar och promenader mellan källaren och stationshuset. Efter förra veckans utflykt i familjealbumet drar vi alltså på oss arbetskläderna igen för nu ska banvallen grusas. Här ser vi startläget med Nya Rossberga strippat till skelettstadiet. Själva spåren är grusade redan tidigare men banvallen är som synes fortfarande i masonitstadiet. Eftersom jag bygger med öppet ramverk lägger jag pappbitar under banvallen för att förhindra att nedfallande grus och gräs ska hamna på golvet. Jag vill ju dessutom kunna återanvända sådant material. Hm… hur var det nu jag gjorde när jag grusade banvall senast? Man borde alltid anteckna i vilken ordning man gör saker…. Nåja, jag börjar med att pensla på vanligt vitlim i olika fläckar. I limmet trycker jag sedan fast Woodlands Buff Coarse. Banvallen innehåller ju, till skillnad från ballasten, en del större stenar. När stenarna torkat fast ordentligt penslar

Det här är huset ”Lindmarks” i Morshyttan där mina föräldrar hyrde ett rum och kök för 10 kronor i månaden under åren 1941-1948. Notera paret som blir fotograferade i trädgårdsmöbeln . Här är bilden! Tagen sommaren 1942. Den lilla flickan i barnvagnen är min syster Sonja. 1948 ville ägaren sälja huset till en bekant och mina föräldrar blev uppsagda som hyresgäster. De  flyttade då till stugan i Rossberga med mina syskon, som då hunnit bli tre stycken.  När syster Sonja besökte anläggningen förra veckan slog det oss att flytten till Rossberga skedde i oktober 1948, alltså för exakt 70 år sedan.   Jag var på sätt och vis också med vid flytten men eftersom jag föddes först ett halvår senare så låg jag rätt lågt…😏 Men här är jag med! Hela barnaskaran på farsans hemmagjorda karusell… …och här, utanför stugan, får jag min första cykel-lektion av syskonen. Jag har nog alltid varit lite trög-lärd för drygt 30 år senare pågick fortfarande lektionen. I Rossberga bo

Nja... inte riktigt hela rasket, men vi får säga adjö till den här vyn på ett tag. Det blir alltså stora förändringar på den här delen av anläggningen men det beskrivs nog bäst med hjälp av en film. MJ-inspektionens flygande reporter gör ett besök hos sig själv och berättar vad som är på gång.

Och sista huset blev det här. ”Fritt efter” brukar det ju heta när Hollywood förvanskar en bra roman, och min lada är ”fritt efter” den lada som låg en liten bit från småskolan i Rossberga. Man ser den längst till höger på följande mockup-studie. Och här ser vi förlagan en sommardag 1968. Förlagan verkar rätt stor så man kan nog ana att jag skalat ner min modell en del för att den inte ska bli så dominant. Vilken tur att man är kung i sitt rike…😏 Ladan är av den gamla knuttimrade varianten så här blir det att slipa såg och bil-yxa. Men jag gör det lite enkelt för mig och gör först en stomme i styrénplast. Här har vi väggelementen utskurna. Som synes kan jag inte motstå frestelsen att låta delen till höger om porten sjunka ner en aning. Nu startar vi Proxxon-sågen och tillverkar timmer av balsa.  Man bör ju kunna urskilja de olika stockarna på fasaden, så därför så fasar jag av kanterna lite med min rakbladshyvel. Timret ska se åldrat, torkat och sprucket ut. P