Småskolans plats bestämd.

Efter mycken vånda har jag nu bestämt hur jag ska göra med småskolan. Den enkla varianten, att helt enkelt strunta i den, var förstås väldigt lockande men avvisades ändå rätt kvickt. Jag säger som John Kennedy om Apolloprojektet:

- Vi åker inte till månen för att det är lätt. Vi gör det för att det är svårt.

Nå, var hamnade då skolan?

Innan jag låter täckelsen falla frågar jag: För vem bygger man sin modelljärnväg? Svaret kan verka självklart – man bygger den förstås åt sig själv. Men jag tror ändå att många, i likhet med mig, har i bakhuvudet att man också vill visa upp anläggningen för andra. Och för vem/vilka vill jag visa upp Nya Rossberga? Jo, främst förstås för folk från trakten för vilka igenkännandet blir extra värdefullt.

Utifrån denna ”folk från trakten-aspekt” har jag resonerat så här:
Jag är ganska nöjd med delen till vänster i Nya Rossberga. Ås-partiet borde vara lätt igenkännbart för de flesta. Även partiet med kvarnen känns rätt OK. Att då med skohornsprincipen pressa in småskolan någonstans skulle kännas störande. Att flytta om hus som nu står på ”rätt” ställe, för att bereda plats för småskolan, skulle kännas förvirrande. Alltså stryker jag nedanstående variant.

Min andra variant, att placera småskolan mellan byn och Vilvallen, beslöt jag också att stryka. I en överblick av Nya Rossberga kan man urskilja tre huvudkomponenter:  Åsen, kvarnen och Vilvallen. I den här varianten skulle denna (för rossberga-borna) logiska överblick brytas av en skogsdunge med en småskola, inpressad mellan Östlunds  och Vilvallen. Ju mera jag tittade på den lösningen desto mera ”konstruerad” kändes den. Nedanstående variant stryks alltså även den.

Nå, nå vad valde jag då?

Jo, den variant som från början kändes rätt dålig, nämligen att placera skolan i skogsområdet bortom Vilvallen.

Här hamnar alltså skolan. En "naturlig" skogsdunge avgränsar den mot Vilvallen. 

Hur motiverar jag då denna dåliga variant? Jo, genom att jag nu tycker att den är minst dålig. Med den här varianten behöver jag inte sabba de tämligen hyfsade vyerna över åsen, kvarnen och Vilvallen.

Dessutom medför nackdelen med det avlägsna läget ett par rejäla fördelar.

1.       Jag får gott om utrymme för småskolan och den kommer att hamna alldeles i anläggningens framkant. Detta medför att jag kan bygga den i strikt skala 1:87 med allt vad det innebär av detaljering. Cyklar, uthus, m.m. (Det låter väl bra, Hans Fink? ;-) )

2.       Jag kan även bygga den numera rivna ladan som alltid kändes spännande att passera efter skolvägen. På GoogleMaps finns emellertid ladan kvar och på den här skärmdumpen ser man också småskolan i bakgrunden. 

3.       En sak som talade emot den här lösningen var att jag tyckte man i så fall skulle se skolan från ”fel” håll. Så här, alltså: 

Men om man utgår ifrån nästa bild så kan man anse att baksidan blir framsida. Bilden visar alltså en skolklass med skolan i bakgrunden. Vi som känner skolan ser att bilden är tagen från ”vårt” håll, alltså den vänstraste delen av Nya Rossberga.. Året bör vara omkring 1921-1922 och det är farsan som står som nummer 2 från vänster. Den där situationen måste förstås återges på anläggningen med elever, skolfröken och självklart fotografen under sitt skynke. En klar statushöjning av skolans baksida, eller hur? 

Då återstår bara att räkna ut var vägen förbi småskolan kommer ifrån på anläggningen och vart den ska ta vägen. I värsta fall får vi väl tillgripa den okonventionella lösning jag använt från andra delen av anläggningen där en av vägarna plötsligt går rätt in i banvallen.

Huvudsaken är förstås att man varnar trafikanterna ordentligt. 

Nu till en helt annan sak. Jag bygger ju med förebild från 1959 och för att öka tidskänslan samlar jag på mig en hel del föremål från den epoken. Ett av föremålen är den imponerande radiogrammofonen med inbyggt barskåp. Tyvärr tystnade grammofonen helt plötsligt i höstas, till min stora sorg.

Min gode vän Alf, som också kör lite Märklin ibland, har ett förflutet som radioreparatör. Igår gjorde han ett besök hos mig och medförde då sin ”jourväska”. Och vips, så hade han fått ljud i maskinen igen. Härligt! Nu kan jag spela i helgen. Jag är mycket tacksam!!

Här ser vi Alf efter den lyckade operationen.

Den som vill ha en närmare presentation av radiogrammofonen kan titta på det här videoklippet. Trevlig helg!