Två steg fram och ett tillbaka


Jag räknade som sagt med att börja utforma vägarna idag men så kom jag på en grej som ändrade mina planer.

På sektion 1 kommer en väg att korsa järnvägen Som synes på följande bild är dock profilerna bara grovt tillyxade vid rälsen och det medför att det blir en stor glipa mellan räls och landskap. Innan jag börjar med vägarna bör jag se till att täta den glipan så att jag kan dra vägbanan ända fram till rälsen vid den planerade vägövergången vid pilen.





Den inpassningen måste givetvis göras på plats i stationshuset så nu blev det att ta sektionerna under armen, bita ihop, och huttrande ge sig ut på vandring i detta vinterlandskap. (De här vandringarna mellan källare och stationshus vore förstås mycket lättare att stå ut med under sommarhalvåret men när den årstiden kommer har jag förstås hamnat i ett läge då jag bara har källarjobb. Excellent planering….)







Gliporna mellan räls och landskap måste alltså fyllas upp med kilformade bitar av cellplast. Banvallens lutning avläses med smygvinkeln och sedan överför jag den lutningen till cellplastskäraren.



De tillskurna bitarna placeras sedan i glipan och limmas fast mot landskapssektionen. Här är smältlimpistolen värd sin vikt i guld. Limmet stelnar på minuten och passningen behöver inte vara exakt eftersom limmet självt fyller fogen.



Alla ”passbitarna” på plats. Jämför med ”före-bilden”



Så var det bara att trotsa Kung Bore och vandra tillbaka till källaren för fortsatt arbete med sektionerna. Nu kan jag dra vägbanan ända fram till rälsen vid övergången, se pilen. 

Det känns som att det här momentet var ett steg tillbaka och inte förde projektet som helhet framåt. Men, men, det måste göras och nu ska det väl ändå inte vara något mera som måste göras innan jag kan börja med vägarna.

Kommentarer

  1. Sture, istället för den gamla tekniken med skikt i form av höjdkurvor som till sist måste raspas ner till det tänkta landskapet tycker jag detta nya sätt med horisontella balkar direkt skurna som Du tänkt dig landskapet är i det närmaste genialiskt! Likaså husgrundsblocken med möjligheten till höjdjustering!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Staffan! :-)
      Ja, jag tycker själv att det funkat rätt bra med de horisontella balkarna. Speciellt varianten att först köra varannan för att få ett inledande intryck och sedan fylla i mellanrummen när man är (något så när) nöjd.
      Men det har varit ett jäkla ändrande fram och tillbaka innan jag kommit så här pass långt. Ena dagen har jag skurit bort ett stycke där jag tyckt terrängen ska sänkas, andra dagen har jag limmat dit ett stycke eftersom jag tog bort för mycket, och tredje dagen har jag limmat dit ett stycke igen.....
      Nu kommer detta lappverk förstås inte att märkas när strösslet kommer på plats men vore jag "underredes-fundamentalist" så skulle jag förstås skära till helt nya profiler nu när jag vet hur det ska vara så det blir "rätt under".

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Långväggens sista sektion: Rappens.

Småskolan ställer till det....