My way....


Då var det dags för lite vägbyggen.

Nu tänkte jag prova en ny metod. På Morshyttan-avdelningen sågade jag ur vägarna som egna sektioner i landskapet med hjälp av min bandsåg men nu ska jag ta hjälp av min cellplastskärare. Med den kan man skära ut millimetertjocka remsor. Till mina vägar valde jag dock något tjockare, tre och fem millimeter.








Jag förde över vägarnas sträckningar på smörpapper. Sedan la jag helt enkelt smörpapperet på de tunna cellplastremsorna och skar rätt igenom både smörpapper och remsor.










Hur skulle då vägremsorna fästas mot underlaget? Jag hade ju förstås min smältlimpistol men det kanske vore en chansning att använda ett så snabbtorkande lim ifall jag skulle behöva ändra på något. Akrylfogmassa vore kanske lämpligare? Men nej, vägarbete är inget för fegisar – jag körde med smältlimmet direkt, och så här blev vägnätet i Nya Rossberga. Det är alltså de relativt stora vägarna jag lagt ut. Småvägarna räknar jag med att kunna fixa med enbart spackel.



Spackel ja, det är ju inte bara småvägarna som ska spacklas. Alla glipor och slarviga skarvar ska också spacklas igen. Men det blir morgondagens arbete.

Kommentarer

  1. Ser ut att flyta på bra :-)
    Ska det bli grusvägar eller är de stora asfalt ?
    MvH
    Pär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara grusvägar i 50-talets Rossberga, Pär. Jag minns fortfarande doften från lutet som spreds ut på vägen. Barndomsminnen!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Långväggens sista sektion: Rappens.

Småskolan ställer till det....