Historik om kvarnen

Min "fläskvän" Börje Birgersson visade mig en gammal bok om kvarnar. Här ser vi ett utdrag  som handlar om kvarnen i Rossberga. Kvarnen, som ligger efter vägen till småskolan, var i full gång när jag passerade som liten parvel, åren 1956 - 1958. Då kunde man få lift med bönder som med häst och vagn var på väg till kvarnen med sädessäckar.

Hur länge hölls då verksamheten igång? Tyvärr kan jag inte ge besked om det. Kanske någon annan vet? Följande bild är tagen av Sven Tidén  1985 och då förefaller kvarn-verksamheten ha upphört.

Sågverket, som låg i anslutning till kvarnen var dock igång rätt långt fram i tiden. På följande bild från 1989, även den tagen av Sven Tidén, verkar sågningen pågå för fullt.


Kommentarer

  1. I kvarnen fanns även en likströmsgenerator som producerade elström. Under åren 1918 till 1952 försörjdes Morshyttans by (och antagligen även Rossberga) med ström från kvarnen. Kapaciteten var ganska klen och i en tidningsartikel från 1950 skrevs:
    ”Byn har endast likström, och då linjen är lång och bra belastad blir förlusterna också stora. Byborna själva får snart sagt gå skift om ljuset. TÄNDER MAN PÅ LJUSET i en gård så slocknar det nästan i en annan. Det är en sak som man byn är enig om måste lösas. Husmödrarna vill helt naturligt ha kokplatta, dammsugare och elstrykjärn, och »gubbarna» vill ha motor för trösken, pump och andra maskiner. Saker som man nu måste avstå ifrån.”

    SvaraRadera
    Svar
    1. En annan tid, Per Arne. Svårt att tänka sig idag.
      En kuriositet är att all teknisk utrustning till Näs kraftstation som byggdes vid förra sekelskiftet, kom med tåg till Morshyttan och lastades sedan om på den smalspåriga järnvägen till Näs. När kraftstationen togs i bruk några år senare skulle det ändå dröja cirka 50 år tills Morshyttan kunde ansluta sig till nätet.
      Visst var det du, Per Arne, som berättade för mig hur man fick veden kapad i Morshyttan under likströmstiden?

      Radera
    2. Ja, det var Mjölnar-Oskar som kom varje år med några gubbar och sin ambulerande vedkap. Den drevs av en ombyggd bilmotor som hade en öppen tunna vid sidan av som kylare. Det var spännande för en liten grabb att vara med och titta. Jag kan än idag känna doften av en mix av vattenånga, bensin, olja och sågspån. Du har ju illustrerat det hela mycket förnämligt i Lilla Morshyttan.

      Radera
    3. Men den öppna kyltunnan har jag missat.... :-( Läge för en komplettering där.

      Radera
  2. Kicki Sjögren, dotter till "Mjölnar-Bertil" kommenterade kvarn-historiken på Facebook. Hon lyckades inte få kommentaren att funka här på bloggen. Jag ska försöka tota ihop en "manual" inom kort och med hjälp av den hoppas jag den som vill kommentera ska lyckas med det utan problem.
    Alltnog, så här skrev Kicki:
    "Verksamheten för både kvarnen och sågen höll på till 1993 då min pappa fick hjärnhinneinflammation."

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?