Spackling och strövtåg.
Dags att spackla! Eftersom landskassektionerna ska vara
lätta att lyfta i och ur kör jag med lättviktsspackel. Spacklet har olika namn
hos olika fabrikanter. Här heter det som synes One Strike Filler. Man får räkna
med att spackla minst ett par omgångar. Jag börjar med att spackla igen skarvar
och glipor. Sedan spacklar jag upp dikesrenarna mot den ditlimmade vägbanan. Här
är den vänstra sektionen spacklad på detta vis och den högra väntar på sin tur.
Spacklingen är ju inte så mycket att visa så vi kan väl göra
ett litet strövtåg på anläggningen så länge.
Här ska alltså de två sektionerna in så småningom:
Men utbyggnaden består ju inte bara av dessa två sektioner.
Flyttar vi oss lite till höger så kommer vi till Vilvall-sektionen, med den
kommande bron över Höksmossån.
Vilvallen var ett öde-ställe som var mycket spännande att
besöka när man var barn. Nu är all bebyggelse borta men tack och lov hann jag
dit med kameran i början på 70-talet. Nu ska jag försöka rekonstruera stället med hjälp av bilderna jag tog då. Först ett par bilder på själva bostället, på
Näsbanans västra sida:
Vid ån, på Näsbanans östra sida, låg en gammal smedja/snickarverkstad.
Givetvis använde smedjan vattenkraften från ån.
Vi förflyttar oss ytterligare ett steg till höger på
anläggningen. Här kommer det så småningom att bli ett rent skogslandskap. Den
naturtypen är väl sannolikt den man ser mest av om man åker tåg genom den
mellansvenska tajgan. Tidigare har jag beskrivit detta område som ”ett långt
tråkigt skogsområde som går under arbetsnamnet Västmanland”. Denna beskrivning
väckte dock så starka reaktioner att jag inte vågar använda den längre.....
Tillbaka i verkstaden igen. Nu är båda sektionerna spacklade
en första gång och vi snabbar upp torkningen med en liten fläkt. Äventyret
fortsätter….
fördel med att göra vägarna lösa som du gjort...man får som diket på en gång
SvaraRaderaRoger
Ja, det vet du väl Roger, att jag är svag för allt som är arbetsbesparande? :-)
Radera