My way....

-
Då var det dags för lite vägbyggen.
Nu tänkte jag prova en ny metod. På Morshyttan-avdelningen sågade jag ur vägarna som egna sektioner i landskapet med hjälp av min bandsåg men nu ska jag ta hjälp av min cellplastskärare. Med den kan man skära ut millimetertjocka remsor. Till mina vägar valde jag dock något tjockare, tre och fem millimeter.

Jag förde över vägarnas sträckningar på smörpapper. Sedan la jag helt enkelt smörpapperet på tunna cellplastremsorna och skar rätt igenom både smörpapper och remsor.

Hur skulle då vägremsorna fästas mot underlaget? Jag hade ju förstås min smältlimpistol men det kanske vore en chansning att använda ett så snabbtorkande lim ifall jag skulle behöva ändra på något. Akrylfogmassa vore kanske lämpligare? Men nej, vägarbete är inget för fegisar – jag körde med smältlimmet direkt, och så här blev vägnätet i Nya Rossberga. Det är alltså de relativt stora vägarna jag lagt ut. Småvägarna räknar jag med att kunna fixa med enbart spackel.

Spackel ja, det är ju inte bara småvägarna som ska spacklas. Alla glipor och slarviga skarvar ska också spacklas igen. Men det blir morgondagens arbete.

Kommentarer

  1. Pär Ekstrand27 februari 2018 kl. 08:51

    Ser ut att flyta på bra :-)
    Ska det bli grusvägar eller är de stora asfalt ?
    MvH
    Pär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sture27 februari 2018 kl. 09:54

      Bara grusvägar i 50-talets Rossberga, Pär. Jag minns fortfarande doften från lutet som spreds ut på vägen. Barndomsminnen!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kort rapport från (det stillastående) Nya Rossberga.

-
Bild
  Oj, när jag i går kikade in på min blogg såg jag att det i morgon är ett år sedan den uppdaterades. Man får ju skämmas...😔 Jaha, vad har då hänt på anläggningen under det året, kanske någon undrar? Svaret är: Ingenting! Som inledningsbild kan jag alltså återanvända den här bilden från april 2023. Att det ibland blir ett stillestånd i verksamheten är ett känt fenomen för de flesta hobbyister. Det händer ju (faktiskt) att andra aktiviteter (tillfälligtvis) tränger undan byggandet på anläggningen. Sedan kan det bli svårt att komma i gång igen... För min del har mycket tid och engagemang ägnats åt redigering av bygdefotografen Gunnar Sälgströms gamla filmer. Ett kul projekt och ett kul samarbete med min gamle ”fläskbroder” Bengt Söderqvist.   Skulle någon undra vad vårt projekt går ut på kan man kasta ett öga på den här länken: http://flasketsvanner.se/filmer/gunnar-salgstroms-filmer/ Men tillbaka till Nya Rossberga! I grova drag så kan också den här delen av anläggningen (precis
Läs mer

En förebildsbyggares vedermödor...

-
Bild
  Ni kommer väl ihåg det här fotot? En bil och några figurer som står bredvid. Inga märkvärdigheter att ställa ut på anläggningen, eller… ? Åjo, vägen fram till detta enkla diorama var minsann krokig, backig, knagglig och dessutom DYR! Häng med och ta del av en förebildsbyggares vedermödor! Efter att jag kläckt idén om Bergströms dikeskörning gällde det att ta reda på vad han hade för sorts bil. Jag lät frågan gå till Sune och Olle i vår Rossbergabildgrupp och de var eniga i sitt svar: En grön Rover 90. Jag googlade och fick fram den här bilden: Ja, då var det bara att börja leta efter en sådan i skala 1:87. Bara och bara… Jag kollade alla tänkbara internetbutiker men ingenstans fanns någon modell i skala 1:87. Då började jag tänka i andra banor: Rover var ju en engelsk bil…. Engelsmännen har en egen modelljärnvägsskala, 1:76. Kanske den skulle gå att hitta i den skalan. Då blir den något större än i skala1:87. Men eftersom bilen ska stå alldeles i framkant på anläggningen och jag
Läs mer

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

-
Bild
  Förra avsnittet av den här bloggen avslutades med banvakt Larssons dikeskörning och en cliffhanger att det fanns ytterligare ett trafikmissöde att berätta om i Rossberga. Det missödet kan vi se på bilden här nedan. Men innan vi går vidare med historien ska vi orientera oss lite i byn med hjälp av nedanstående bild. Den som hängt med i bloggen vet att jag varit tvungen att möblera om rejält bland husen för att få med allt jag vill visa från min barndoms Rossberga. En regel vid landskapsbygge är att placera de intressantaste partierna närmast åskådarna. Hur har jag lyckats med det? Inte alls! Som man ser på bilden är det närmaste området (inringat med rött) rätt ointressant. Skulle jag kunna placera något där för att förbättra det hela och fånga åskådarens intresse? Jag erinrade mig då en historia om bonden Bergström som bodde ett stycke upp längs vägen som går in till höger, hitanför järnvägen. Bergström var född 1889 och blev änkling 1955. Han sökte då en hushållerska och fick na
Läs mer