Fältstudier, björk-tillverkning och ett varningsord.

Nu har det stått stilla i Nya Rossberga ett tag. Jag brukar sträva efter att greppa verktygen åtminstone någon liten stund varje dag men jag måste erkänna att jag inte gjort ett smack sedan småskolan blev färdig. Det betyder dock inte att jag varit helt overksam. Lite MJ-relaterat har det ändå blivit.
Hösten är min favorit bland årstiderna och jag brukar då fara till Morshyttan och Rossberga för diverse strövtåg. Jag letar gärna upp platser jag tyckte var mystiska och spännande när jag var pojke. En del av dessa platser har jag inte besökt på decennier men när jag kommer dit kan jag minnas precis hur det kändes att vara 10 år gammal, med hela livet framför sig, med massor av äventyr man visste skulle upplevas. En tidsresa…

Vid Höksmossen , längs efter den gamla banvallen mellan Morshyttan och Västanhede ligger en lada med lite udda utseende som jag fäste mig vid redan för 60 år sedan.  Nu har jag beslutat att försöka smyga in den på Nya Rossberga, invid Vilvallen. Ladan är rätt stor men med kunglig rätt skalar jag förstås ner den till lagom storlek. Här har vi ladan:

Ja, ladan har alltså MJ-anknytning och det gäller även nästa ställe jag besökte. Så här såg det ut, gissningsvis på 50-talet. Banvaktsstuga 109, Markusbo, alltså.

Och här har vi samma vy i modern tid. 

Som vi ser på bilden ovan växer sig slyn tät, men vi ska ändå tränga oss in för att försöka orientera oss inför det kommande landskapsbygget. Endast en byggnad återstår på platsen: Den gamla jordkällaren.

En annan mänsklig lämning är ett äppelträd….

…och en stenmur in mot skogen.

Stenmuren, upptäcker jag, gör en sväng runt matkällaren och fortsätter ner mot järnvägen. Nyttig information inför kommande landskapsbygge. Stenmuren syns också på 50-talsbilden här ovan.

På 50-talsbilden ser man även att det fanns ett uthus. Någon lämning efter detta borde väl gå att hitta? Det mesta är vådligt överväxt men efter lite letande fann jag detta:

Tyvärr är bilden svår att tolka. Här skulle man behövt en 3D-kamera. (Nästa MJ-relaterade investering?) Under växtlighet och mossa finns dock några stenar som troligtvis är hörnet av uthusets grund.

Enligt min svåger, som besökte platsen för några år sedan, ska också brunnen finnas kvar, men av den såg jag intet. Jag får återvända och fortsätta sökandet när all grönska försvunnit. Om någon har tips om pumpen eller hur det i övrigt såg ut runt stugan ser jag gärna att vederbörande hör av sig till mig. Kanske någon från gruppen "Söder om Tyskbo" kan hjälpa till?

Men själva banvaktsstugan, då?

Jodå, den låg här, snett bakom min rygg,  inne i snåren, några meter från spåret, på toppen av skärningen. Ett mardrömsläge för en barnfamilj, får man väl säga.

Platsen där stugan låg är idag hopplöst igenväxt med buskar. Ett Amazonas i brösthöjd, som man ser på nästa bild.

Men vad är det då för sorts buskar som totalt tagit över den gamla banvaktarplatsen? Vi studerar en blomställning på nära håll!

Jo, det är häckspirea, och här hajar nog många modellbyggare till. Häckspirean kan nämligen användas till att tillverka modeller av lövträd. Att  tillverka Markusbos lövträd av häckspirea som växt på platsen måste väl tilltala alla med höga krav på förebildstrohet? Vi förflyttar oss nu för ett ögonblick hem till verkstaden i Hedemora.

Här har vi dagens skörd med bladen ännu kvar.

Bladen avplockade och träden uppradade. Det blev cirka 103 stycken. (Jag utgår ifrån att någon hjälpsam petimeter nu genast börjar kontrollräkna…) Jag vill inte påstå att jag är hundra procent nöjd med spirean som lövträd. Stammen blir lite väl tanig och den är ofta något böjd. Men det är ett billigt sätt att få till en lövskog. Att köpa färdiga träd skulle kosta en förmögenhet. Pengar som kan användas till annat roligt, en 3D-kamera kanske...?

Nä, spireans brister till trots tycker jag att det är ett bra alternativ. Jag får återigen citera min salig far: "Får man inte den man älskar, får man älska den man får".

Växten ska plockas när den har blommat ut. Jag har gjort björkar av häckspirea tidigare och då har den varit betydligt mera vissnad än vad den är här. Kanske har jag plockat den för tidigt i år? Vad säger mina modellbyggarvänner?

Varför plockade jag den då redan nu? Jo, det har med mitt pessimistiska sinnelag att göra. Om jag väntar riskerar jag regn, blåst och tidigt snöfall. Alltså chansar jag nu och sedan plockar jag en omgång till om ett par veckor om vädret tillåter.

För att spirean ska hålla sig mjuk ska den ligga ett dygn i en blandning av 1/3 glycerol och 2/3 vatten. Först sätter jag den med stjälkarna ner i en hink. 103 björkar fyller inte speciellt stort område som synes.

Sedan låter jag hela kvistarna bada i en balja med blandningen. Glömde att ta en bild på det. Slarv….

Efter ett dygn låter jag kvistarna rinna av på ett myggnät jag spänner över baljan.

Nu får kvistarna ligga och torka några dagar på tidningspapper.

Ett litet tips. Glycerol kan köpas på apoteket. Jag köpte tre flaskor à 3 dl, alltså 9 deciliter för 171 kronor. Om man i stället beställer från allt-fraktfritt.se kan man köpa en dunk på 2.5 liter för 188 kronor inklusive frakt.

Ytterligare ett tips: Kika in på Olle Frykmos föredömliga hemsida där han beskriver tillverkning av lövträd.

Nu tillbaka till förebilden!

Förra hösten gick jag runt i Rossberga tillsammans med syrran och svågern och mätte upp diverse hus. Det visade sig sedan att vi missade ett: Rappens. Om detta kan man läsa här.
Men nu gjorde vi slag i saken. Här ser vi förebilden. Min svåger Torbjörn konstaterade att huset inte ser riktigt bergslags-typiskt ut utan mera liknar ett norrlandshus. Och det stämmer nog. Byggherren var mycket riktigt från Sorsele.

Huset har en speciell plats i mitt hjärta eftersom ”pojkarna” i huset var tidiga med att skaffa TV och det var dit man gick för att begapa den nya uppfinningen. Jag vet med bestämdhet att jag inte varit inne i huset de senaste 52 åren men nu fick vi chansen att gå in och uppliva gamla minnen.

Och det var här TV:n stod som visade VM-finalen i fotboll 1958. Den första fotbollsmatch jag såg, och också den sista….

Nåja, det visades förstås även annat. Till exempel ett underhållningsprogram där Ingemar Johansson medverkade, samma dag han kom hem efter VM-segern 1959. Klart att Rappens måste vara med på anläggningen!!

Ibland händer det att man lämnar dragstift och styrénstrips och går omkring på gatorna som en vanlig man. Så var det när jag reste  till Stockholm häromdagen. Där besökte jag bland annat Materialbutiken på Folkungagatan. En guldgruva för en modellbyggare. När jag gick där och botaniserade bland hyllorna upptäckte jag plötsligt nedanstående, och nu är det dags att utfärda en varning!!

Humbrol 49, min gamla favorit bland matta klarlacker. Men när jag köpte några nya burkar för tre år sedan hade något hänt. Lacken såg inte ut som vanligt. Tidigare hade lacken sett helt genomskinlig ut när man öppnade burken men nu fanns där en grå klump. Det gick visserligen att röra om så att klumpen löstes upp men lacken såg mjölkig ut och vad värre var, även den lackade ytan blev mjölkig. Jag larmade om detta i ett inlägg på mötesspåret som man kan läsa här.

Men det var ju tre år sedan. Jag beslöt att riskera 25 kronor på att få reda på om något hänt. Spänningen var stor när jag kom hem och öppnade burken……

Nähä, samma gråa klump, alltså. Men för att vara helt på den säkra sidan tog jag och provade lacken på baksidan av en taktegelplatta…

…och resultatet blev alltså lika mjölkigt som för tre år sedan. Rätt skamligt, tycker jag, att dessa burkar fortfarande står ute i butikerna. OK, en förlust på 25 spänn kan man väl stå ut med men om man lagt sin själ och massor av timmar på en modell som blir förstörd av lacken är det ju betydligt värre.

Ja det var allt för idag. Jag tycker mig höra läsekretsens snarkningar efter detta maratoninlägg.
Nästa uppdatering kommer att handla om husbygge igen, och då lovar jag att det kommer att bli betydligt kortare.