En färdig modell!



Så var modellen av min Bristol Freighter klar. Här utplacerad på länsväg 68 i Rossberga.



I detta gamla klipp ur tidningen Se kan man läsa att flygplanet döpts till ”Flagship Ethiopia” och fått namnet påmålat på fronten.



Modellen får förstås också namnet på fronten men jag har valt lite större bokstäver för att det öht ska gå att läsa i skala 1:144.



Men tillbaka till där vi var i förra avsnittet. Där hade jag limmat ihop flygkropp, vingar och fena var för sig. Byggsatsens passning var inte den bästa så det krävdes också en del spackling.



Här har jag limmat ihop delarna och slipat spacklet.



Efter att ha tvättat hela modellen noga var det dags för grundmålning. (Många moment är det…) Jag har använt Tamiyas Surface primer, grå, på sprayburk.



Så skulle jag bestämma färdigfärgen. På de bilder jag har av planet verkar det aluminiumfärgat. Jag valde därför Humbrols lösningsmedelsbaserade av kulör ”aluminium”. Trots att jag har en airbrush valde jag (fegt) att penselstryka modellen. Så här i efterhand tycker jag kanske att modellen skulle ha varit något ljusare men fotografierna av förebilden skiftar en del i ljushet och ger inget entydigt besked. Nåja, det duger åt mig, och så här blev det.



Jag var förstås tvungen att skaffa egna dekaler till bokstavsbeteckningarna och till ”Flagship Ethiopia”. Först lutade jag åt att beställa färdiga men sedan blev jag tipsad om att det finns dekalark för utskrift från datorn. Och visst, man vill ju pröva själv, det är ju en del av hobbyn….
Dekalarken finns både för laser- och bläckstråleskrivare. Jag har bara bläckstråleskrivare, så valet blev enkelt.



Jag mätte upp och gjorde en förlaga i datorn. Eftersom jag var osäker på hur stor ”Flagship-dekalen” skulle vara så gjorde jag den i lite olika storlekar. På dekalpapperet gjorde jag  också flera ex av dekalerna så att jag hade några att misslyckas med.

Men det finns ju ett problem med bläckstråleskrivare: För att få dekalen att lossna från papperet ska dekalen läggas i vatten, och bläcket är ju vattenlösligt…. Lösningen(!) är att måla över bokstäverna med ”Liquid Decal Film” som får torka ordentligt innan dekalen läggs i vatten. Jag måste säga att jag blev glatt överraskad av hur bra detta gick och hur knivskarpa dekalerna blev. (Vid utskriften av dekalpapperet valde jag ”Glossy paper.)



Det följde också med ett ark med dekaler men det var bara de gul-inringade fönsterdekalerna som gick att använda till min modell. Här blev jag lite nervös eftersom det bara fanns ett ex av dessa dekaler men så kom jag på en glimrande idé: Jag skannade dekalpapperet innan jag började klippa ur det. Om jag nu misslyckades kunde jag skriva ut skanningen på mitt eget dekalpapper i hur många ex jag ville. Detta visade sig dock inte nödvändigt.



Fönsterdekaler, ja…
Det fanns även med plasthuv till cockpit och till och med instrumentpanel och stolar. Då skulle man själv såga upp cockpit så att plasthuven passade. Nja…det kändes inte så lockande. Och glasade jag cockpit så borde jag ju även skära upp och glasa övriga 20 fönster. Nej, nedanstående grejer kom aldrig till användning. Det blev fönsterdekaler i stället.



Dekaleringen fungerade som sagt bättre än väntat. Här ser vi modellens översida…



…och här undersidan. Notera att jag ännu inte monterat hjul och propellrar. Jag sparade detta till sist eftersom det är så bräckliga grejer.



Den färdiga modellen blev sedan monterad över Einar Anderssons barndomshem Markusbo. Någon petimeter kanske känner sig frestad här att påpeka att detta knappast kan vara förebildsenligt. Jag struntar dock i det eftersom jag är kung i mitt rike. Det här handlar om en känsla och jag tycker definitivt att min lilla ”installation” känns som en lämplig hedersbetygelse åt farsans gamla barndomskompis Einar, som slutade sina dagar i Italien för 71 år sedan.






Kommentarer

  1. Riktigt Snyggt! Smart upphängning också. Kopplingen, historiskt sett, med dina hemtrakter är väldigt intressant i sig, men att du även kunnat kombinera detta med modellbyggandet på detta fina sätt är ju klockrent. Men jag undrar lite försynt varför du anser att det är fegt att måla med pensel istället för med airbrush? Jag kan nämligen ingenting om den tekniken. Är det så pass svårt att få till ett bra resultat eller är det svårt att göra om/förbättra i efterhand? Funderar nämligen på att skaffa en airbrush själv framöver så jag är lite nyfiken. Anar att du jobbat en del med airbrush med dina tidigare modeller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjena, Simon!
      Ja det är ju just den lokalhistoriska vinklingen som blivit min grej. Min bana är ju annars väldigt simpel, tekniskt sett, och jag kan ingenting om mässingslödning, traincontroller och sådant. Men när det gäller Markusbo så är det inte många som slår mig på fingrarna... ;-)

      Jag skaffade airbrushen när jag skulle måla ett antal kontaktledningsbryggor till Morshyttans station. Till sådana arbeten, med många vinklar och vrår, är den fantastisk. Jag har också använt den någon gång till försiktig vädring av någon bil. Men jag trivs bättre med penseln. Det är mera meditativt att jobba med den och man kan lyssna på lite dragspelsmusik i bakgrunden. När kompressorn börjar knattra och munstycket börjar väsa får jag känslan av att projektet håller på att skena utom kontroll för mig. Att ge sig på att spruta en hel flygplansmodell skulle kännas vanskligt. Om det rinner lite eller blir apelsinyta på en kontaktledningsbrygga må väl vara hänt men jag vill inte ha några "gardiner" på flygplanet.

      Dessutom är det lite paltigt att späda färgen till exskt rätt viskositet och att hålla på att rengöra sprutan efteråt. Nej, fram för penseln.

      Radera
    2. Javisst. Historierna och kopplingarna till modellerna är verkligen undebart att ta del av och uppleva.

      Och tack för förklaringen om airbrushen. Jag tror jag satsar mina surt förvärvade slantar på ett gäng bra penslar istället för en färgspruta...🙄

      Radera
    3. Ja, till "vanlig" målning räcker penslar långt. Till kontaktledningsbryggornas vinklar och vrår är airbrushen mycket praktisk.

      Radera
  2. blev ju hur bra som helst,,, problemt med alu/silver är att det blir alltid lite mörkare/svartare med pensel..
    svårt att få en jämn kulör...det som är kanske en fördel med pensel är ju att man får en liten "patina"
    på silvret/alu som det ändå bli i verkligheten...planet skall ju inte vara nymålat precis..

    kul även att se hur man tillverkar dekaler...har inte provat själv...


    Roger/Forden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, dekalerna var som sagt en positiv överraskning. Nu får jag börja fundera på om jag har något mer som behöver dekaleras. Satsen innehöll 3 ark och jag har 2.5 kvar.
      Den något ojämna "patinan" efter penselmålningen tycker jag är OK men jag skulle önska att det i det här fallet skulle gå att, öka ljusheten något. Som i ett bildbehandlingsprogram, ungefär.... ;-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Långväggens sista sektion: Rappens.

Småskolan ställer till det....