Kvarnens träväggar resta och Topolinon demonterad.

 

Då var underlagen till kvarnens alla träväggar utskurna. Här ser vi dem provisoriskt hoptejpade för att testa om jag tänkt rätt….

Den del av kvarnen som ligger närmast kameran misstänker jag är en senare utbyggnad. Där verkar fasaden bestå av ganska smalt spåntat virke. Jag använder Evergreens V-groove 4050 som jag misshandlar med ett bågfilsblad för att försöka ge väggen lite trästruktur.

 

Den del av kvarnen som jag antar är den ursprungliga har en lite intressantare struktur. Om vi tittar på nedanstående bild har vi en gavelspets i timmer. Nedanför denna har vi ett parti med smalt spåntat(?) virke. Därefter kommer återigen ett parti med liggande timmer. Sedan har vi grova plankor och underst ett parti med liggande timmer igen.

Trävirket på ovanstående bild är balsa som jag sågat på min lilla Proxxon-såg och misshandlat med bågfilsblad..

Nedan ser vi alla träväggarna uppradade och nederst på bilden har jag grundat det tegelparti som finns på den lilla utbyggnaden på kvarnens baksida mot dammen.

Då provar vi att skruva ihop alla delarna. Jag använder Märklins rälssskruvar som gör det enkelt att demontera delarna igen för fortsatt arbete.  Huset, med sina många vinklar och nivåer,  ger rika möjligheter till tankefel och felmätningar. Man får vara beredd på en del ”gör om, gör rätt”…

Den misshandlade balsafasaden ger på en närbild ett groteskt ”rått” och grovhugget intryck. Den ska förstås ansas en del före målningen men jag vill ändå gärna accentuera träytan så att den framträder tydligt även när byggnaden sedan står en bit in på anläggningen.

 

Nu något helt annat.

Det gäller färgen på min nyanskaffade Fiat 500 Topolino. Jag lät frågan gå till Pers-Olle som tagit bilden på originalet vi ser här.

Olle säger att han tror att bilen var mörkblå. Detta stämmer rätt bra med den minnesbild jag har att bilen var blågrå. (Grusvägarna, ni vet…)

Min gröna modell borde alltså lackeras om. Frågan var då om bilen kunde monteras isär på ett rimligt sätt?
Och visst, den hade samma konstruktion som jag stött på hos en del andra bilar. Man drar ut kofångarna och bilen faller sönder i sina beståndsdelar.

Men om jag målar om bilen kommer jag kanske att förstöra kromen på huven och i grillen. Hur viktigt är det egentligen att färgen blir rätt…?

Men bilen borde ju i alla fall vädras. De bilar som rossbergaynglingarna for runt med på femtiotalet hade  fått en ganska matt yta av de allenarådande grusvägarna. Det var bara stadsgossarna som hade fordon där ”kromen blixtra´ i dess nos”.