Om färger, förebildsforskning och ett filmfynd från 80-talet.

 


Arbetet med kvarnen går framåt så sakteliga. Det börjar bli dags att måla den ”träfärdiga” stommen.
Likt många andra byggnader i byn är kvarnen faluröd. Idag har färgen många år på nacken och väggarna har mörknat betydligt men på den här bilden, som jag tog 1968, ser man att kvarnen lyser klart faluröd i solskenet.



 

 Men vad är egentligen ”rätt” faluröd färg? Om jag går ut och tittar mig omkring ser jag ett antal hus som jag skulle kalla ”faluröda” men som ändå har väldigt olika färg. Hur kan det komma sig?

Jo, för det första kan det faktiskt handla om olika faluröda nyanser. Under större delen av 1900-talet användes en ganska mörk färgblandning men nu har den ursprungliga, ljusare, varianten börjat användas igen.

För det andra beror färgnyansen givetvis också på underlag, ålder, väder och vind. En del väggar kan anta en mörk ton, till exempel på grund av att de är beväxta med alger. Andra väggar kan vara uttorkade och gå mera åt det grå hållet. På gamla brädväggar kan till och med de enskilda brädorna anta olika färgtoner. Dessa variationer bör man förstås försöka återspegla på anläggningens husbestånd.

Om man går in på våra nätfora upptäcker man att det då och då kommer frågor om vilken hobbyfärg som motsvarar falurött. Man är alltså ute efter en sorts basfärg, och det klassiska svaret är att om man blandar Humbrol 153, insignia red matt med lite Humbrol 33, black matt, så får man en lämplig faluröd nyans. En ännu enklare lösning är att använda den rödbruna typ av bilprimer som säljs av de flesta biltillbehörsfirmor.  På ett ögonblick sprayar man en husstomme och färgen ger faktiskt en godtagbar ”grund-falu” direkt.


För att framhäva strukturen och göra så att inte alla kåkar får precis samma färg kan man sedan blaska på en wash i lämplig styrka och kulör.

Belysningen har också betydelse, och för att undvika de otrevliga överraskningar jag tidigare råkat ut för tar jag nu ut modellen på anläggningen för att kolla hur färgen ter sig i den belysningen.


 

Tja, rätt hyfsat. Men åtminstone fronten ser ganska nymålad ut. En lätt omgång mörk wash skulle nog inte skada.

Men modellen måste justeras in i terrängen lite ytterligare. Jag tar därför in sektionen i källarverkstaden för att göra detta. Och titta nu på färgen! I det här ljuset ser den mycket mörkare ut. Färg är knepigt, helt enkelt.



Då är stommen målad och ”klar” ovan jord. Den ser fortfarande rätt buskig och ”rå” ut på en närbild och en del justeringar måste göras. Tegelväggen liknar inte heller originalet något vidare så här blir det ”gör om, gör rätt”.




Men innan jag ägnar mig mera åt trästommen ska jag försöka åstadkomma en riktig grund till kåken enligt den här bilden. Slaggsten och natursten är vad som gäller.



Men 1959 såg det hela inte ut som på bilden ovan. Då fanns ännu kvarndammen kvar och ”bräddavloppet” gick ungefär som det röda strecket visar.


På det här flygfotot kan man se dammen i bildens nedre vänstra hörn.




Om vi gör en delförstoring av bilden ser det ut så här. Notera den karaktäristiska bron.



Det här fotot på kvarndammen tog jag 1968….




…och här ser vi vattenfallet nerifrån igen med sågen till vänster och kvarnen till höger.



De två bilderna ovan, från 1968, är så vitt jag minns från min allra första diarulle. Jag var stolt ägare till en Pentax Spotmatic jag köpt ”taxfree” i Yokohama året innan och nu tog jag en promenad hemma i byn för att leta motiv. Vid kvarnen exponerade jag alltså TVÅ hela bildrutor… Om jag då vetat vad jag vet idag skulle jag ha offrat minst en hel rulle ur olika vinklar på det här motivet. Man får dock försöka låta bli att gräma sig över vad man saknar och i stället glädjas över det man faktiskt har. Dessa två bilder är ju ändå till hjälp vid bygget av modellen.

Jag tror mig veta att det finns folk ”hemifrån” som följer min blogg och om någon har exteriörbilder på kvarnen, eller vet någon som har sådana bilder, så är jag givetvis mycket intresserad att ta del av dessa.

Ja, nästa moment är alltså att fixa till en grund till kvarnbyggnaden. Därefter ska jag ta itu med taken. Tegeltaken är inga större bekymmer. Där kör jag som vanligt med vitlimsavgjutning av Vollmer 46032.

Utbyggnaden, däremot, har tak av korrugerad plåt. Så här ser takkonstruktionen ut underifrån.




Jag skulle vilja ha en liknande konstruktion på modellen men då blir det problem…
Det finns i och för sig färdiga plastark med profilen ”korrugerad plåt” men de är rätt tjocka och stereotypa och dessutom släta på undersidan. Därför funderar jag på att prägla plåtar av grillfolie. Det har jag gjort tidigare till vårt dass i Rossberga men här blir det en betydligt större yta och då kanske det blir besvärligare. Folien är ju rätt ömtålig, minst sagt. Jag har googlat, i hopp om att finna färdiga tunna takplåtar med profil på båda sidor, men jag har inte lyckats hitta några. OM det skulle finnas sådana och OM någon har tips på var jag kan hitta dem så vore jag förstås mycket tacksam.

 

 

Nu något helt annat!

Bilden här nedan är tagen av mig (fortfarande Pentax Spotmatic) utanför Thilas järnhandel i Horndal någon gång i början av 1980-talet. Mannen på bilden heter Gunnar Sälgström.




Gunnar Sälgström var yrkesfotograf och verksam i By socken under många decennier. Han var en av ortens stora profiler och det var också därför jag hejdade honom då, för snart fyrtio år sedan, och bad om att få ta en bild.

Men Gunnar tog inte bara stillbilder. Han filmade också, och efter hans död har filmerna blivit digitaliserade. Nu har jag fått möjlighet att ta del av det materialet och där stötte jag på ett avsnitt som är högaktuellt för mig, nämligen ett reportage från Rossberga såg och kvarn.

På platsen har funnits såg och kvarn i hundratals år men idag är sågen helt försvunnen och i kvarnen maler man inte längre något mjöl. Gunnar Sälgströms filmbilder är därför en värdefull dokumentation om en tid som kan kännas avlägsen men som ändå var ganska nyss. Häng med till Rossberga såg och kvarn!




Kommentarer

  1. Fantastiska minnen, kul att se Bertil och Ing-Britt i sin krafts dagar, men också vemodigt.

    SvaraRadera
  2. Ja, det blev ännu en tidsresa. Filmen är ju en pärla.

    SvaraRadera
  3. Hallå Sture!
    Här finns en smart grej för att göra korrugerad plåt. Har inte provat själv men den verkar vara vad du behöver.
    http://www.brunelhobbies.com.au/ironmaker/ironmaker.htm

    /István

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, István!
      Jag håller just på att testa ett "gör det själv-tips" med kirurgtejp och vitlim. Misslyckas jag med det ska jag testa ditt och andra tips jag fått. Jag samlar på mig all "know how" jag kommer över. :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?