Äntligen stod Folkvagnen i garaget.

 

Och då återstår frågan om Folkvagnens existens innebär en förbättring eller om vi hellre ska låta Sven ska vara ute på varuleverans och lämna garaget tomt?

Först en liten varning. Som modellbyggare har de flesta av oss våra speciella käpphästar.  En del av oss blir ”störda” av hus som svävar, andra avskyr nedfällda strömavtagare, ”treräls” och ovädrade vagnar. Vad jag vill säga är att om man känner med sig att man är ”skalafundamentalist” och inte ”står uuut” med olika skalor på en anläggning, kan man med fördel sluta läsa här. Självplågeri är ju rätt onödigt...

­­­­­,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Men för de flexibla kamrater som nu ändå valt att läsa vidare kommer här lite bygghistorik:

Som jag berättade i förra avsnittet så modifierade jag garaget en hel del. Detta för att det bättre skulle stämma med det intryck det gör i verkligheten och inte bli så dominerande på anläggningen. Garagets skala kom att bli cirka 1:113 och en bil i skala H0 (1:87) skulle då framstå som jättelik. Kanske att en bil i den något ovanliga skalan TT (1:120) skulle passa bättre?

Trots att ”Bubblan” är en av världens vanligaste bilmodeller hittade jag ingen i skala TT. Jag lät då frågan gå ut till mina mångkunniga MJ-kamrater och fick mycket riktigt några användbara tips. En tysk firma, auTTos.de, hade en 3D-utskriven byggsats, och man erbjöd betalning med Paypal. Bara att slå till då, eller…? Aj, aj…sidan var enbart på tyska och min tyska är obefintlig. Men vi har ju tack och lov Google Translate och efter några dagar anlände ett paket.

Hm.. oväntat stort paket för en TT-bil tänkte jag. Vad kan det mera innehålla?

 

Va´? Ingen bil! Bara utfyllnadsmaterial som tidningspapper och bubbelplast… ☹ Nätbedrägeri?

Men vänta lite! Inuti bubbelplasten ligger det visst något.

Javisst en liten, liten påse…

… med några pyttesmå plastbitar. Det här hade lätt kunnat få plats i ett litet kuvert. Men det enda fraktalternativ jag kunde hitta var DHL och vidare med Postnord. Det blev inte billigt. Per gram räknat har jag nog en av historiens dyraste bilar…

Men nu var jag ivrig att stilla min nyfikenhet – hur stor(liten) är egentligen en VW i skala H0 jämfört med en i TT? Fram med en hånolla att jämföra med!

Jag måste medge att skillnaden var betydligt större än jag tänkt mig. Blir den där lilla plutten öht användbar? Nåja, time will tell, jag får börja med att bryta loss de olika delarna.

Då ska vi se, finns det någon bygganvisning? Jodå, en mycket kort, författad på ett för mig helt obegripligt språk. Byggsatsen verkar vara producerad i Slovenien?

Nåja, delarna är ju inte så många så det går kanske bra ändå. Fast passformen mellan kaross och bottenplatta är inte den bästa. Här blir det att fila en del.

Men först ska vi studera ett par bilder från återförsäljarens hemsida. Modellen är knappast ”tidigt femtiotal”. Det ser vi bland annat på strålkastarna. De gamla strålkastarna stod inte ut på det här viset utan följde mera skärmens rundning.

Samma sak gäller baklysena. De var mindre och diskretare. Och bakrutan… På Svens Folkvagn var den delad, s.k. ”skottgluggar”.  Här gäller det att jag låter Sven backa in sin bil i garaget annars kommer bakrutan direkt att avslöja ”fusket”.

Men strålkastare och baklysen kan vi i alla fall fila ner för att om möjligt föråldra modellen något. Här glömde jag bort min kamera ett tag och på nästa bild har jag redan utfört denna filning, grundat allt med Tamiya Surface Primer, och målat inredning, hjul, kaross och stötfångare. Mitt favoritställe för torkning har av någon anledning blivit bandsågens bord…

Så var det det här med bilens färg…

(Även här glömde jag bort att fotografera en del men det spelar faktiskt ingen större roll eftersom kamera och bildskärmsinställning ändå förvanskar färgerna.)

Nåja, enligt min minnesbild var originalet ljust beige. Jag rotade runt bland mina gamla Humbrolburkar och mixade ihop en blandning som jag tyckte såg bra ut i källarverkstadens sken. Men bränd av tidigare erfarenheter beslöt jag att kolla hur färgen tog sig ut i garageöppningen ute på anläggningen innan jag monterade ihop delarna.

Katastrof! I anläggningsskenet såg karossen kritvit ut.
Gör om, gör rätt! Tillbaka till källaren och mörka ner blandningen. Nu MÅSTE det ju helt enkelt bli bra. Nu var jag så säker på min sak att jag inte brydde mig om att kolla ute på anläggningen. Delarna limmades ihop och som ett sista moment applicerade jag Krystal Klear i fönsteröppningarna.

OK, ut med den färdiga bilen och ställ in den i garaget. Här ser vi den långt fram i dörröppningen och i sken av anläggningens spotlightar. Bilden helt obehandlad. Man ser att mobilkameran inte riktigt ”orkar med” det här ljusomfånget. På bilden verkar bilen nästan vit, men i verkligheten var det värre ändå: Där verkade den inte vit, inte heller beige (som var meningen) utan den såg ut att vara GUL. Inte riktigt som en påskkyckling men nästan…

Nå, men om jag släcker spotlighten och har bara allmänbelysningen tänd, hur blir det då? Det ser vi här:

Där är färgen helt OK, enligt min minnesbild.
Det gäller tydligen att hålla undan bilen från det direkta spotlightljuset. Hur åstadkommer jag då det? Jo, jag kör in bilen ytterligare en bit i garaget. Då blir det så här, och kameran förvandlar nu färgen närmast till nougat. I verkligheten blir dock färgen, tack och lov, ungefär den beiga variant som vi kan se på föregående bild, och med detta är jag nöjd.

 

Så var det det här med skalan/storleken.

Bilens storlek i förhållandet till garaget upplever jag nu som godtagbar. Men hade jag haft möjlighet skulle jag nog ändå ha skalat upp den till 1:115. Detta med hänsyn till annat på anläggningen, till exempel på korna som lunkar förbi här nedan.

Rätt stora kor, eller hur?

Jag erinrar mig en episod ur en av Ivar Lo Johanssons böcker där han beskriver sitt första möte med Vilhelm Moberg. De båda arbetarförfattarna kände förstås till varandra, även om de aldrig råkats. En dag strövar Ivar Lo omkring på en torgmarknad på söder i Stockholm. Från ett stånd där det såldes lingon hörde han plötsligt en myndig tordönsstämma:
”Det var stora lingon! De kommer från Algutsboda, eller hur? Det finns ingenstans så stora lingon som i Algutsboda”!

Jag får väl försöka att med samma enfas hävda att det finns ingenstans så stora kor som i Rossberga!

Det blir värre att slinka undan när det gäller jämförelse med andra bilar. Så här nära vore det ju katastrof att blanda skalorna.

Vid affären har jag en Mercedes 170V stående, men här är det en bit emellan bilarna och spannmålsmagasinet distraherar dessutom ögat. Det blir helt enkelt lite svårare att titta på bilarna samtidigt. Jag tycker därför att det duger åt mig.

Fast skillnaden skulle förstås märkas ännu mindre om jag bytte ut Mercan mot en mindre bil. Här ser vi som jämförelse en Fiat 600 av fabrikat Eko. (Ett fabrikat älskat av få…)

Ja, Mercan borde bytas ut men inte mot en Fiat 600 utan mot en annan Fiat, nämligen en Fiat 500 Topolino. En sådan hade en av byns söner, Bengt Engström, som vi ser här på ett foto av Pers-Olle.

Jaha, då blir det alltså att ge sig ut på nätet och leta efter en sådan i skala 1:87. Om någon direkt, på rak arm, har något tips tar jag tacksamt emot det.

 

”Mycket väsen för lite ull” sa kärringen som klippte grisen!
Den lille krabaten på bilden nedan orsakade mycket grubbel och krävde många svåra beslut. Kanske man borde ägna sig åt någon enklare hobby i stället? Till exempel, fallskärmshoppning, bergsbestigning eller pärldykning ?