Varvet runt (på sätt och vis).
Här har vi då Vilvallen med omgivande ”spenat”.
Fibergräset är knepigt vad gäller färgen eftersom det tydligen är meningen att man ska blanda två kulörer för att åstadkomma en tredje. Detta har medfört att jag har en hel mängd glasslådor med olika odefinierbara färgblandningar. Puh…Nåja, nu går jag vidare med strösslingen så jag får en helhet att bedöma innan jag börjar justera.
En par flygbilder.
Hur såg det egentligen ut här 1959? Jag minns att huset var bebott på 50-talet men 1959 tror jag att det var öde sedan något år. Gräset bör ha varit vildvuxet och högt. (Mitt högsta fibergräs var 6 mm men jag skulle nog behövt 12 mm på sina ställen.) Ett igenväxt trädgårdsland hade nog varit möjligt att urskilja och äppelträd fanns. De syns till och med på fotot från 1970. Sedan bör det också ha funnits en del föremål såsom brädor, stegar, hinkar, tunnor. Sådant får jag undvika att snöa in på nu när jag har fokus på att strössla all terräng innan sista lördagen i juni. Detaljer, småplock, blommor och diverse justeringar får alltså vänta till hösten.
Men vad menade jag då med ”varvet runt, på sätt och vis”?
Jo, låt oss titta på nästa bild! Här ser vi att de smala
sektionerna, till höger om rälsen, är urlyfta…..
… och nerburna i källaren.
Det handlar om tre sektioner som jag tänker strössla vid
samma tillfälle. När dessa är strösslade har all terräng ”hitanför spåret” fått
vegetation. Då är jag alltså på sätt och vis ”varvet runt” i lokalen.
Men den sektion vi fokuserar på nu är den nedanstående.
Här ska Vilvallens boningshus och uthus stå.
Men de ska ju inte ”sväva”, har vi fått lära oss. Nej de ska grävas ner till
lämpligt djup i backen.
Här är husgrunderna nergrävda. Men hoppsan, det där blev ju
alldeles för djupt. Hur gör jag nu?
(Följande tillvägagångssätt har jag beskrivit tidigare men
en repetition skadar ju aldrig.)
Jo, i varje urgröpning skruvar jag i tre träskruvar i cellplasten. (Se till
höger på nedanstående bild.) Om jag nu låter husgrunderna vila mot
skruvskallarna kan jag enkelt justera höjd och lutning på husgrunderna.
Vattenpasset hjälper mig att få grunderna exakt i våg.
Här är husgrunderna i rätt höjd och lutning och fixerade med
lim-indränkt garn som jag petat ner i springan mellan cellplast och husgrund.
Så är det då bara att börja strössla med diverse material.
Jag använder Woodlands coarse turf i skogskanterna, och på ängarna statiskt
gräs. Mellan de olika strösslingsmomenten tycker jag det är bäst att låta allt
torka ordentligt så man inte kladdar till det man nyss gjort. Här blir det
alltså en hel del väntetid.
Väntetiden kan man förstås använda till annat som
behöver göras på anläggningen men jag måste erkänna att det arbetssättet inte
riktigt passar mig. Jag känner mig okoncentrerad om jag plötsligt ska göra
något annat, och att vara effektiv på detta sätt påminner, på ett obehagligt
sätt, om lönearbete. Men jag tog mig i alla fall i kragen och målade ån svart i
en ”strössel-tork-paus”. Den svarta färgen är ett första provisorium. Bättre
vattenyta är planerad till senare.
Den här bilden visar min MJ-kamrat Roger/Forden från Luleå.
Han var på tjänsteresa i trakten och dök upp för ett snabb-besök hos mig.
Min
strössling av Vilvallen var just färdig och jag tyckte att det var lämpligt att, till besöket, ta ut sektionerna i stationshuset och testa färgtonen på plats.
Färger är knepiga och belysningen skiljer sig åt en del mellan verkstaden och
stationshuset. Färgen var väl ”sådär” (återkommer till detta) men jag upptäckte
en annan sak. Står inte husen snett trots min noggranna invägning med
vattenpass, på en noggrant avvägd yta i verkstaden?
På med vattenpasset igen. Libellen bekräftar obarmhärtigt
min farhåga.
Vad är fel? Sektionen vilar på ramverket och ramverket är i
våg. Vi mäter och river oss i huvudena men trots att två av MJ-Sveriges
skarpaste (nåja…) hjärnor jobbar för högtryck begriper vi aldrig vad som är
fel. Det blir att skära loss husgrunderna och justera skruvarna igen, nu på
plats på anläggningen.
Så gick det alltså med min pedagogiska förklaring till hur
man väger in husgrunder. Säkrast att göra på plats, tydligen. Inte utan att jag
kommer att tänka på en formulering som min gode(?) vän Mölle-Mats tillskriver
utvecklare av dataprogram: ”Men bortsett från att det inte fungerar – vad
tycker du”?
(Btw är jag väldigt glad att det var Roger och inte Mölle-Mats som blev åsyna
vittne till mitt fiasko som husgrunds-avvägare. I så fall hade man väl fått schavottera
på Youtube vid det här laget…)
Nåja, här ligger nu i alla fall alla ”hitom.spåret-sektioner”
på plats….
Och här ser vi samma område från andra hållet.
Färgtonen, ja…Fibergräset lyser tyvärr betydligt grönare när
sektionen ligger på anläggningen än när den ligger på arbetsbordet i källaren.
Dessutom gör belysningen att gräsets glittrighet framträder på ett högst
oönskat sätt.
På Morshyttandelen har jag justerat färgtonen med hjälp av
torrborstning och då försvann även en del glittrighet. Jag läste förresten att
Graffen airbrushar allt sitt fibergräs för att få rätt ton och matthet. Fibergräset är knepigt vad gäller färgen eftersom det tydligen är meningen att man ska blanda två kulörer för att åstadkomma en tredje. Detta har medfört att jag har en hel mängd glasslådor med olika odefinierbara färgblandningar. Puh…Nåja, nu går jag vidare med strösslingen så jag får en helhet att bedöma innan jag börjar justera.
Vi går närmare och tittar lite på Vilvallen.
Här ser vi husen och vi ser också Höksmossån till höger. Även järnvägsbron skymtar mellan björkarna. Vi ser också att sektionen bortom spåret är bortlyft. Där ska smedjan ligga men sektionen är nu i verkstaden för att strösslas.
Här ser vi husen och vi ser också Höksmossån till höger. Även järnvägsbron skymtar mellan björkarna. Vi ser också att sektionen bortom spåret är bortlyft. Där ska smedjan ligga men sektionen är nu i verkstaden för att strösslas.
Det
har redan gått åt många björkar. De 190 jag plockade i höstas kommer inte att
räcka så det blir att skörda igen i höst. Jag upptäcker också att jag saknar småbjörkar.
Detta går förstås att fixa genom att bryta av stammarna och en del grenar på de
stora björkarna. Det vore svårare om det vore tvärt om…
En par flygbilder.
Hur såg det egentligen ut här 1959? Jag minns att huset var bebott på 50-talet men 1959 tror jag att det var öde sedan något år. Gräset bör ha varit vildvuxet och högt. (Mitt högsta fibergräs var 6 mm men jag skulle nog behövt 12 mm på sina ställen.) Ett igenväxt trädgårdsland hade nog varit möjligt att urskilja och äppelträd fanns. De syns till och med på fotot från 1970. Sedan bör det också ha funnits en del föremål såsom brädor, stegar, hinkar, tunnor. Sådant får jag undvika att snöa in på nu när jag har fokus på att strössla all terräng innan sista lördagen i juni. Detaljer, småplock, blommor och diverse justeringar får alltså vänta till hösten.
I och med det här kan jag konstatera att 2/3 av Vilvallen är
”färdigt”. Nu är det Vilvalls-området med smedjan som gäller. Då handlar det om
”luckan” på nedanstående bild.
Nu har jag hållit på att bygga ganska intensivt sedan jul.
Jag måste medge att sofflocket ibland är betydligt mera lockande än arbetet med
anläggningen. Men då spelar jag upp nedanstående levnadsvisdom och så spottar
jag i nävarna igen.
Som tur är Sture så fick vi ju fram vars problemet låg...och vissa saker behöver ju inte MM veta...ser att det har hänt mycket sedan mitt besök..så något
SvaraRaderasofflock har du inte nött i alla fall...sen måste jag få tacka ännu en gång för ditt o Karins mottagande av en "tokig" norrlänning...så där lite abrupta besök,
blir säkert flera tjänsteärenden i Enköping,...så man får se den "färdiga"anläggningen...lovar att höra av mej i god tid före det besöket..
Roger/Forden
Nä, sofflocket får vänta. Det får bli hängmattan i stället efter "jubileet".
Radera(Noterar att ingen protesterar när jag kallar oss "MJ-Sveriges skarpaste hjärnor". Men det kanske i stället rör sig om en iiiisande tystnad.....)
Att du Sture tillhör "mj.sveriges" skarpaste kan jag hålla med om.. eller man kanske skall jämföra med en känd målare=(Sture) kontra
Raderaen elev=(Roger/Forden) som just börjat konstlinjen...ok du skrev ju inom parentes "nåja"...komentarer kommer säkert...och
jag är ganska säker vars ifrån dom kommer ...
Grattis till detta delmål!
SvaraRaderaSom sidolinje-observatör så känns det som att målet med helt färdigströsslad bana till nyinvigningen är en "lätt" match. :)
Ja, vi får väl se. Resten av Nya Rossberga ska ju strösslas med bara mockuper på plats. Blir nog lite extensivt, så att säga.
RaderaVad fint det blev, uthuset med vid den lilla slänten och jordkällaren som pricken över i. Visst är det irriterande när inte färgtoner och material vill samarbeta helt plötsligt?
SvaraRaderaHar du funderat på hur du skall åtgärda det, om det nu verkligen behövs? Det syns ju inte på bilderna, så hade du inte nämnt det så hade inte jag märkt det i alla fall.
Uthuset blev verkligen en drömskapelse och jag gillar som sagt detaljen med jordkällaren. När det gäller lutningar på en modell så lutar det väl ändå åt(höhöhö) att arbetsbänken måste ha varit skev? Sedan kan det också bero på att materialet har slagit sig i och med bearbetningen. Men du har säkert redan löst gåtan.
Tack, Simon!
RaderaFibergräset går faktiskt att tona medelst försiktig torrborstning med lämplig kulör. Men det får nog vara tills jag strösslat allt så jag får ett ordentligt helhetsintryck.
Vad gäller lutningen så står jag fortfarande frågande men jag har heller inte ägnat problemet så mycket uppmärksamhet. Eftersom sektionen passar perfekt i ramverket med järnvägsövergång och allt så valde jag den enklaste vägen: Jag lät det vara som det är och vägde om husgrunderna i stället.
Där satt det minsann, så fint det blev! Jag kan inte annat än tolka att den geotekniska modulgrunden ville vara med och snedställa grunden på Vilvallens boningshus i sann ruinstandard ;-).
SvaraRaderaStor respekt för det fina skapandet igen och ditt till synes outtröttliga driv att hålla modellbyggandet igång.
Här är det jämförelsevis myrsteg just nu och mycket annat som tyvärr pockar på.
Såg modelljärnvägsgruppen på fejjan och att du lagt länken även där. Det är en kul sida att följa där det verkar finnas många glada, duktiga modelltågsentusiaster.
/Gunnar
Ha, ha, ja, den geotekniska modulgrunden blir man inte klok på. :-)
RaderaHoppas du får lite tid för modellbygge i påskhelgen, Gunnar.
Och visst, modelljärnvägsgruppen på fejjan är en kunnig, generös och rolig grupp.
Något litet modellerande hinns förhoppningsvis, annars mycket utomhusgöra just nu. Glad Påsk!
RaderaJa du Sture, där har du fått till ännu ett mästerverk. Det blev fantastiskt bra. Dina "flygbilder" över Vilvallen är extremt realistiska. Glittrigheten i gräset beror naturligtvis på dagg så det måste kanske inte åtgärdas. :-)
SvaraRadera/Jan
"Två själar, en tanke", Jan. Det där med dagg sa också min dotter när jag visade henne Vilvallen för ett par dagar sedan. Jag har aldrig själv tänkt på det men jag köper förstås er gemensamma tankegång direkt. Alla förslag som är arbetsbesparande uppskattas... ;-)
SvaraRaderaHaha, du ser hur enkelt det kan bli. ;-)
RaderaEn annan tanke som jag fick när jag tittade på dina bilder. I källaren använde du ett orange vattenpass och i stationshuset ett gult. Är du säker att båda fungerar? :-)
/Jan
Jodå, Jan, båda är kollade och befunna korrekta.
Radera