Men blir det då aldrig någon strössling??

Förra avsnittet slutade med att jag ännu en gång upptäckte några saker jag måste göra innan jag kan börja ”hel-strössla” landskapet.

Strösslingen har jag tänkt börja här, i Markusbo. Jag konstaterade dock att jag först hade en del jag måste fixa. Husgrunderna, bergssprängningen och kontaktledningen, och säkert något mer som jag inte förutsett.
OK, sektionen inlyft i källaren. Bara att sätta igång. Till min hjälp har jag några fotografier…
…. och en skiss som jag gjorde vid ett strövtåg i höstas.
Men när jag tittade på skissen kom jag på att det finns ytterligare en sak som måste förfärdigas till Markusbo, nämligen det här. Det är några oregelbundna cellplastremsor som ligger på tork efter att ha grundats med gesso. Men vad ska de användas till?
Jo, som man ser på skissen jag visade så avgränsas den gamla bosättningen av en ganska lång stenmur. Här är de ”rå-färdiga” delarna till den.
Här står Markusbos byggnader provisoriskt uppställda. Nu gäller det att bestämma den exakta placeringen för nu ska här skäras ut för husgrunderna.
Husgrunderna, ja. Då gäller det att husen hamnar i våg. Här blir det lite problem för mig…. Golvet i min verkstad har fall mot en golvbrunn så jag måste kompensera för det på något vis. Jag lägger alltså en extraskiva på mitt arbetsbord och så pallar jag upp skivan med styrénremsor tills den är i våg. Nu kan jag lägga dit sektionen och vara säker på att husen inte kommer att luta.
OK, då var det utskuret för husgrunderna. I botten finns som synes tre stycken skruvar.  Med dessa kan jag enkelt reglera hur djupt grunden ska ligga. Genom att justera dem individuellt kan jag också se till att grunderna hamnar i våg. Till hjälp har jag ett litet husvagnspass.
(Den som tyckte det där lät krångligt kan titta på en gammal film från 2015 där jag visar precis hur jag gör. Notera att filmen spelades in när Allt om Hobby krisade, innan Jocke Sannagård tog över som ägare. Direktlänk till filmen hittar man under följande bild.)




Då var husen injusterade och nu har jag även gjutit en bergsskärning i gips med hjälp av en av en gummiform från WS.
Så var det då det här med kontaktledningen. Här finns ju en S-kurva och stolparna ska helst placeras så att ledningstråden inte går in ”över land”, så att säga. Avstånden mellan stolparna ska också vara ”lagom”. Efter lite trixande och karvande i terrängen kom det att se ut så här.
Jaha, då var det väl bara att köra igång och strössla, då?
Nej, nej, nej, det dyker ständigt upp något annat. Kontaktledningsstolparna måste ju även justeras in i höjdled. För detta ändamål konstruerade jag 9 mm långa hylsor som jag fäste mot underlaget med smältlim. Sedan spacklade jag in hylsorna med lättviktsspackel så det såg ut så här.
Nu kommer vi till sista(?) steget i detta moment. Som vanligt vill jag ha sektionen lätt urlyftbar och det gäller då att få till en så omärklig sektionsskarv som möjligt. Jag lägger först gladpack över banvallen. Därefter applicerar jag lättviktsspackel på sektionsskarven och lägger sektionen på plats så att spacklet trycks mot banvallen, som skyddas av gladpacken. Sedan är det bara att vänta tills spacklet torkat så har jag en (skapligt) formgjuten sektionsskarv. 
Spacklet torkat, ja… I stationshuset är det 11-12 grader varmt så det tar ett tag. Det är oerhört frestande att gå och känna och prova om spacklet har torkat men då är det lätt att arbetet blir saboterat. Jag tänker därför vänta i två dygn innan jag lyfter bort sektionen och drar bort gladpacken.
Sedan är det bara att bära ner sektionen i verkstaden, fixera husgrunderna, montera stenmuren och börja STRÖSSLA!

Nu ska det väl ändå inte finnas några ytterligare hinder, eller…?


Kommentarer

  1. Bättre kolla ingång extra man glömmer alltid något i vår ålder

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, närminnet blir ju inte bättre, precis... :-(

      Radera
  2. Nå, även i dagens bloggrapport var det ju lönt att plåga sig igenom de inledande "ständigt detta landskapande"-orerande, framåt slutet så blev det ju intressant när - glädjande nog - kontaktledningsstolpar började opereras in i scenariot!!! (y)
     
    Men fler besök av Kamraterna från Öst blir det nog inte, nu tillkom ju även en till faktor som skulle ge problem om man försöker köra med skalenligt långa snälltågsvagnar genom den snäva S-kurvan baserad på Märklins leksakstågs-radie - vagnssidorna skulle ju slå i stolparna!

    Nästa gång jag våldgästar lilla Morshyttan så får jag väl släpa med några lämpliga tvåaxliga Märklin startsatsvagnar i plåt som har "lekvärde" nog att kunna vika 90 grader kors och tvärs på en femöring där inne i bergsskärningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har lagt ner mycket jobb på att få till snäva S-kurvor och kontaktledningsstolparna så nära rälsen som möjligt. Men det är det värt om jag med det kan hålla dig och dina tåg borta från anläggningen. Ditt jobb som gummihjulsansvarig kan du lätt lätt sköta på distans. ;-)

      Radera
  3. Det är många moment att slutföra innan strösslingen kan påbörjas märker jag. :-)

    Jag noterar att du bara har 11-12 grader i stationshuset. Ingen inbjudande arbetsmiljö att vistas i. Otroligt att du får så mycket gjort. Jag vet att det är bättre i verkstaden men allt kan inte göras där som synes.

    Stenmuren blev fantastiskt realistisk och kommer att bidra en hel del till slutresultatet.

    /Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är lite "klimatsmart" med gradtalet i stationshuset. Jag håller ungefär samma temperatur som en genomsnittlig sommardag. Skämt åsido, om jag vet att jag ska vara där ett längre tag så vrider jag upp termostaten några grader.

      Radera
  4. det är väl endast du som vet om det finns något hinder för strössling...eller ??
    torktiden på spacklet är väl lite avgörande på hur tjockt man har lagt+temp
    men vad jag förstår så skall "one strike filler" torka ganska fort...
    ok väntar du två dygn så kanske du kommer på något mer som skall
    göras innan strössling ..eller som en fotbollstränare sa till mej en
    gång när jag höll på med ungdomsfotboll

    "Talamod" Sture

    ps:han var från öststaterna därav utalet

    Roger/Forden





    SvaraRadera
    Svar
    1. "Talamod", ha, ha...
      Jodå, tålamod är inte dumt att ha för en modellbyggare. Ofta tror folk att tålamod är att stå ut med enformiga uppgifter men för mig är det förmågan att vänta. Vänta på att limmet/spacklet verkligen är genomtorrt så att jag inte saboterar arbetet genom att gå till nästa moment för tidigt.

      Radera
  5. Hej Sture,
    En undring i förbigående:
    Näsbaneloket, hur fick du tag på det? Har kollat min Märklin-handlare, han hade det inte.

    Pehr Wolf

    SvaraRadera
  6. Jag köpte mitt hos Trainshop, Pehr, men det verkar inte finnas där längre.

    SvaraRadera
  7. Hej Sture
    Man får många goda tricks när man läser här. Gillar den med gladpacken.
    Att det tar sin tid, är OK, som min morfar sagde "det straffar sig att ha bråttom".
    Annars döp bloggen om till "Sagan om att STRÖSSLA"
    Du har jo ändå Gandalf smygande omkring i krokarna.
    //John

    SvaraRadera
  8. Ja, Mölle-Gandalfs falkögon kommer man ju inte undan, John. ;-)
    För övrigt kan jag berätta att strösslingen av Markusbo nu tagit sin början.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?