Surdegar i Nya Rossberga

Ett mycket roligt moment vid byggandet av landskap är när man börjar ”strössla”, alltså strö ut vegetation i form av statiskt fibergräs och diverse turf i terrängen. Detta går förhållandevis snabbt och på kort tid genomgår därför landskapet en stor förändring. 

Men det gäller också att göra saker i rätt ordning. Även om det är lockande att börja strössla direkt kan det vara lämpligt att göra en del annat först. Det kan vara saker som känns lite krångliga, som man funderat länge på och där man inte riktigt har klart för sig hur man ska göra. Mina järnvägsövergångar, till exempel, var en sådan ”surdeg”. I ett tidigare avsnitt här visade jag hur jag gjorde själva övergångarna. Men övergångarna ska också anslutas till terrängen, och det kan vara lämpligt att fixa innan man börjar strössla.

Här ligger nu i alla fall övergången, ansluten till vägen. En liten glipa syns mellan banvallen och vägbanken men den trollar man lätt bort med lite ”ludd” när allt är färdigt.
Men det krävdes förstås lite fixande innan övergång och vägbana hade ”gift sig” med varandra. De grovt tillyxade vägbanorna justerades i bredd så att de skulle passa övergången. Detta syns nederst på följande bild. Sedan skar jag till styrenbitar i vägbanans bredd, måttade in dem exakt mot övergången och fällde in dem i vägbanan. Se överst på bilden. Styrénbitarna limmade jag med akrylfogmassa som är mycket samarbetsvillig i en sådan här situation som kräver exakt inpassning.
Fram med gladpacken!
Nu ska vägbanken anslutas så tätt som möjligt mot banvallen. Jag tätar med lättviktsspackel. Gladpacken ser till att spacklet hamnar på vägbanken, inte banvallen.
På nästa bild ser vi hur vägbanan alltså avslutas med en ”styrén-läpp” som leder ända fram till övergången.
Ja, och så här blir alltså resultatet.
Nästa surdeg att attackera är vägbron nere vid kvarnen. I ån har jag (tyvärr) placerat en sektionsskarv som komplicerar det hela. Här måste jag hitta på en sorts lösning som är så diskret som möjligt. Kanske jag ska flytta på sektionsskarven, helt enkelt, hmm…
Vad ska det då vara för sorts bro? Idag ligger där en trumma. Den lades dit någon gång på 60-talet. Jag minns att jag var där och tittade när arbetet pågick. Men innan trumman, fanns där alltså en bro. Jag kommer inte ihåg hur den såg ut, men antagligen var den av samma typ som bron över Täftån på andra sidan åsen. En sådan bro får det alltså bli.
Sista surdegen (för idag…) är järnvägsbron över Höksmossån vid Vilvallen. Det som komplicerar det hela, igen, är att jag vill ha sektionerna urlyftbara. Varför krånglar jag då till det på det viset? Jo, för att fördelen med att kunna ta ner och jobba med sektionerna i verkstaden, helt enkelt överväger nackdelarna.
Så här ser det ut på anläggningen just nu.
Ute i förebilden är numera brospannet borta. Idag får man nästan en sorts känsla av ”Indiana Jones i Sydamerika” när man står i bäckfåran och försöker fånga fundamenten på bild.
Vid Näs-Horndalsjärnvägens lillebror, den smalspåriga banan Näs-Morshyttan, finns faktiskt brospannet fortfarande kvar efter 97 år. Här är det dock lägre höjd över vattnet och klenare fundament.
Där den normalspåriga Näsbanan korsar Täftån, nedanför åsen i Rossberga, ser man fundamenten tydligare än vid Vilvallen.
Fantastiskt stenarbete!
Ja, nu gäller det alltså att klura ut hur man ska fixa dessa broar innan man kan börja strössla ordentligt.
Avslutar med en bild på sista reguljära tåget från Näs till Horndal 1953. I hytten ser vi föraren, Gräng-Hugo, och kortet är taget av Martin Englund. Om någon av mina MJ-kamrater har tips på ett lookalike-lok, digitalt, AC, med ljud (gärna kättingskrammel), så är jag klart intresserad. 



Kommentarer

  1. Jaja, ständigt detta landskapande - gäääääsp … 🤭
    Men faktiskt så var det värt att kämpa sig igenom veckans bloggrapport ändå, för vid den sista bilden så vaknade jag till - med besked!!! Ett muntert svart ånglok!!!
    Jeco har (haft i alla fall) en byggsats av ett SJ litt Ke som nog kommer nog rätt nära, även om inte alla detaljer är exakt som på förebilden.
    Men om den finns i 3R digital version vete tusan, men det är väl föga troligt! Men det kanske finns någon modell från das Vaterhaus i Göppingen av något tyskt Länderbahn-lok med ett snarlikt chassi, som kanske kan vara en lämplig donator till en ombyggnad!?!
    Och kättingskrammel kan Perl bidra med i form av en byggsats i etsad mässingplåt av en SJ Or-vagn - så fram med lödstationen!!! :-)

    SvaraRadera
  2. När det gäller broarna, kan man inte tänka sig att göra båda brofundamenten fasta i var sektion, och placera en lös bro mellan dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det blir nog den bästa lösningen, Staffan. En sorts pussel där skarvarna (förhoppningsvis) inte syns.

      Radera
  3. Har du tid och lust någon gång Sture (ja tid har du ju massor eftersom du är pensionär juuu) får du gärna beskriva hur du gör dina grusvägar. Jag har någon väg som jag skall göra om till grusväg. Dina ser fina ut tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha.... "tid", ja.... Konstigt att den blir bara knappare och knappare.
      Vad gäller grusvägarna så förklarar man inte det i en handvändning men jag har skrivit en femsidig artikel om detta i MJ-magasinet, nr 7. Kanske den går att beställa från förlaget eller på biblioteket.
      Lösgruset är än så länge alldeles för ljust i Nya Rossberga. Jag ska torrborsta det lite mörkare när alla vägar är grusade och ligger på plats.

      Radera
  4. Supersnygga grusvägar Sture. Jag gillar hur du fått till dikena, de är väldigt realistiska. Övergången blev också kanon. Ser med spänning fram emot upplösningen och utformningen av de olika broarna... Apropå pension så har jag nyligen blivit varnad för att gå i pension när det är så dags, för "Då får man ännu mindre tid över för sig själv". Jag förstår ingenting?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade bestämt mig för att gå vid 63 dvs om ett halvår. Ekonomichefen tyckte att det var ett dumt förslag och att jag ska jobba till 65. Hon undrade varför jag skulle gå hemma och skrota när hon får arbeta! Både för och nackdelar att ha en ung hustru!!

      Radera
    2. Tack, Simon!
      Och apropå det här med pensionen så förstod inte heller jag någonting när jag var i din ålder, men vänta får du se.... ;-)

      Radera
  5. Jamen den har jag ju i digital form. Köpte alla så jag kunde ladda ner dom. Har inte haft tid att titta i dom bara. Skall genast kolla nr 7!

    SvaraRadera
    Svar
    1. när det gäller järnvägsbron...den blir väl liggande på plats men sektionerna runt omkring
      löstagbara...har jag fattat rätt ?...borde gå att bygga så..?
      övriga broar håller jag med Carl att dom kan göras löstagbara


      Roger/Forden

      Radera
    2. Vilken tur, Anders, att du är digitalt laddad med MJ-magasinet. Jag kan också rekommendera den digitala varianten av Allt om Hobby. Alla nummer från 1966 till idag, och dessutom med sökfunktion. Många artiklar, t. ex. Krister Brandts är synnerligen läsvärda än idag.
      Visst, Roger, järnvägsbron bör förstås ligga fast. Jag har hela tiden tänkt mig EN skarv vid bron men det blir ju enklare med TVÅ. Låter kanske lite kryptiskt men det blir mera förståeligt när jag kör igång med arbetet,

      Radera
  6. Äntligen lite brotekniska inslag, även rivna utbroar med kvarstående gamla stensättningar från gamla stöd kan vara effektfullt förgylla en anläggning./G

    SvaraRadera
  7. Utrivna broar menade jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska bli kul att försöka fixa broarna något så när trovärdigt.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?