Uppradade för konterfej

Skolkortet från Rossberga småskola har inte lämnat mig någon ro. Egentligen har jag ju tänkt att syssla med landskapsarbete och ha skolkortet som en reservuppgift ”medan landskapslimmet torkar”, så att säga, men jag tänkte om. Eftersom jag inte kunde koncentrera mig på landskapet så gjorde jag ett ryck med skolklassen i stället, och här står nu fröken Vilhelmina Söderström med sina lärjungar. Farsan är den svartklädde, nummer 2 fr.v.

Nytt från förra uppdateringen är alltså de stående figurerna. Här har vi dem fastsatta inför kommande målningsarbete efter att de blivit plastikopererade lite här och där. De knappnålar som figurerna fått i-borrade, låter jag sitta kvar men kapar av dem en bit så de blir raka.  När jag sedan monterar figurerna i landskapet är det bara att sticka ner nålarna i cellplasten så står figurerna av sig själva.

Och nu är de primade. Efter primingen kan det bli ytterligare någon justering eftersom man då har lättare att se vad som behöver göras.

Ja, uppställda för fotografering, alltså. Jag har monterat klassen på en strösslad cellplastbit som jag, förhoppningsvis omärkligt, tänker fälla in i terrängen i anläggningen. Det är ju lite pilligt att få alla eleverna på plats och då är det enklare att bara ha en liten cellplasbit att handskas med än att hålla på och snurra med en hel stor landskapsektion.

Jag kan konstatera att det här projektet har tagit många, många timmar och det har funnits tillfällen då jag undrat om output verkligen står i proportion till input… Men nu känns det ändå som att det var värt besväret och jag tackar alla som kommit med glada tillrop och generösa donationer.

Då är det bara att kalla in fotografen.

Nu känner jag frid, och kan (förhoppningsvis) koncentrera mig på landskapsarbetet igen.