Ett smutsigt jobb, men någon måste göra´t…

Inte bara ett smutsigt jobb utan också ett krångligt jobb med många omflyttningar och promenader mellan källaren och stationshuset.

Efter förra veckans utflykt i familjealbumet drar vi alltså på oss arbetskläderna igen för nu ska banvallen grusas.

Här ser vi startläget med Nya Rossberga strippat till skelettstadiet.

Själva spåren är grusade redan tidigare men banvallen är som synes fortfarande i masonitstadiet.

Eftersom jag bygger med öppet ramverk lägger jag pappbitar under banvallen för att förhindra att nedfallande grus och gräs ska hamna på golvet. Jag vill ju dessutom kunna återanvända sådant material.

Hm… hur var det nu jag gjorde när jag grusade banvall senast? Man borde alltid anteckna i vilken ordning man gör saker…. Nåja, jag börjar med att pensla på vanligt vitlim i olika fläckar. I limmet trycker jag sedan fast Woodlands Buff Coarse. Banvallen innehåller ju, till skillnad från ballasten, en del större stenar.

När stenarna torkat fast ordentligt penslar jag lim mellan stenpartierna och strösslar på Buff Medium. Först försökte jag strössla med kryddburken men det var svårt att få gruset att fästa på banvallen trots att den var limbestruken. När jag strösslade banvallen på min bropassage var det ju enkelt – då vände jag helt enkelt på sektionen så att banvallen låg horisontell. Detta kan jag av uppenbara skäl inte göra här. Men det finns ett gammalt trick: Man lägger gruset på ett pappersark och sedan blåser man så att gruset yr in vinkelrätt mot banvallen.

Varför visar jag nästa bild? Jo, visserligen har gruset fäst i limmet men det sitter inte bergfast. För att fixera det ytterligare tar jag utspätt vitlim och droppar över gruset. Då är det risk att limmet liksom pärlar sig och inte vill absorberas av gruset. Det är här sprejflaskan kommer in. Den innehåller ”vått vatten”, dvs vanligt vatten med ett par droppar diskmedel. Om jag ger banvallen en lätt dusch innan jag börjar med limbegjutningen kommer limmet att flyta ut mycket bättre.

Så var det dags för den första grönskan. Lim penslas på utvalda ställen och turf av olika kulörer strösslas i limmet.

Nästa moment blir att strössla ut lite grövre vegetation, Coarse Turf. Här vill jag passa på att påpeka att mellan varje moment låter jag limmet torka ordentligt. Detta gör förstås hela den här proceduren  ganska tidsödande. Att försöka spara tid med någon sorts ”vått-i-vått-metod” med grovt grus, fint grus, fin turf och grov turf samtidigt och huller om buller, är dock inget jag skulle rekommendera.

Så måste jag bestämma hur mycket vegetation det ska finnas på sträckan genom Nya Rossberga. Här handlar det ju om en industribana, ”Näsbanan”, som nog var ganska igenväxt, jämfört med statsbanan. Ja, det är sannerligen ännu en av de många svåra beslutssituationer man ställs inför som modellrallare... Nåja, i det här skedet handlar det bara om markvegetation och jag är relativt återhållsam än så länge. Jag kan ju alltid öka på senare – det är svårare att göra tvärt om…. Och hittills handlar det ju  som sagt bara om markvegetation. Buskvegetationen spar jag tills jag strösslar hela landskapet.

Nå, här ligger i alla fall hela sträckan grusad, gräsad och befriad från papp, hushållspapper och tejp.

Här har vi en närbild på banvallen….

…och här har jag lagt dit en landskapssektion. Som synes döljer landskapssektionen en hel del av banvallen på sina ställen men jag har ändå grusat den helt och hållet eftersom jag vill ha lite säkerhetsmarginal ifall jag vill ta ner landskapsnivån på något ställe framöver.

Japp, då  kan jag lägga tillbaka landskapssektionerna igen….

….och återställa nostalgiavdelningen

Och så hänger vi väl dit draperiet igen så är ordningen återställd. 

När jag tittar på nästa bild och ser hur lite av landskapet som blir synlig banvall kommer jag att tänka på det gamla ordstävet: ”Mycket väsen för lite ull, sa kärringen som klippte grisen”.

Det här var alltså mitt sätt att grusa och gräsa en banvall. Andra gör kanske på annat sätt och säkert med utmärkt resultat. Till skillnad från Karin Boye anser jag (i det här fallet) att målet är viktigare än vägen.

OK, What´s next?

Jo det blir det här. Terrängen, inte skivornas storlek ska få bestämma var skarvarna ska gå. En plattektonisk utmaning i skala 1:87.

Och inom kort lär väl gångstråket mellan stationshus och källarverkstad se ut så här. Då är det skönt att det mesta av det kommande arbetet kan utföras i källaren.

Slutligen vill jag säga att det är skönt att det här banvalls projektet är klart innan jag åker till mässan i Älvsjö. Det vore inte så kul att komma hem till stationshuset och det såg ut så här…

Älvsjö, ja! I morgon bitti far jag till Stockholm för årets stora begivenhet. Kom gärna förbi Allt om Hobbys monter och växla några ord.