Litet hus vid skogens slut…

Så var då Rappens jordfest (d.v.s. grunden nergrävd i jorden, motsatsen till taklagsfest, alltså). Marken är strösslad men många detaljer återstår. Detaljeringen får dock bli senare. Nu prioriterar jag marktäckning.


Tyvärr har jag även denna gång slarvat med att dokumentera processen, men ett par bilder från verkstaden kan jag ändå visa. I den här landsändan har vi många flyttblock ute i terrängen och då ska de förstås även finnas på anläggningen. Här ser vi hur jag borrat ur hål i terrängen där stenarna ska stoppas ner. De flesta stenar i förebilden ligger ju lite nerbäddade i jorden. Vi ser också mina specialtillverkade gipsstenar.
På den här(tyvärr lite suddiga bilden) är stenarna monterade och buskage av clump foliage utplacerade. Jag placerar busken i en liten limklick och fixerar den med en tandpetare. Sedan droppar jag limlösning över buskarna för att de ska bli lite stadigare. Som synes terrängjobbar jag med två sektioner samtidigt, både Rappens och småskolan.
För att förkorta torktiden vid terrängarbetet blåser jag på med en kupévärmare.
När så sektionen är färdig lägger jag ut den på anläggningen för fotografering. Och nu blev det problem. Först plåtade jag med mobilen. Färgerna på bilderna såg inte ut som i verkligheten. (Alltså på anläggningen.) Det fibergräs jag försökt hålla (ganska) dämpat i färgen blev väldigt skrikigt på bilden. För att få den kulör man vill på fibergräset blandar man olika kulörer. Kan det vara så att kameran får fnatt av att en kulör som ögat uppfattar som enhetlig faktiskt består av flera kulörer? Nåja, bara att ta fram systemkameran och välj lite olika vitbalansinställningar och så får man fixa lite med bilden i datorn. Trots detta blev jag inte nöjd med färgerna men jag ids inte krångla ytterligare med detta. Vi kikar i alla fall på några av bilderna jag fixat lite med.
En flygbild där man ser sektionskanten i nedre vänstra hörnet.

Bostadshuset från en annan vinkel.
En detalj jag inte kunde motstå var den stora myrstacken vid stigen upp mot Uvberget, jaktkojan och vidare upp mot Acktjärn.
Myrstacken är välkänd av alla byns skogsströvare. Här ser vi min kompis Leif Bohlin posera vid myrstacken vid en promenad upp till jaktkojan, troligen 1964.
Men vi promenerade inte hela vägen. Upp till Rappens färdades vi på Leifs enpetare. Här testar vi kamerans självutlösare.
Men tillbaka till modellen. Den sneda och vinda lagården. Träd skymmer bostadshuset…
Ja, träd skymmer, som sagt…
Här kikar vi in på gårdsplanen. Äppelträdet skymmer bostadshuset.
Men det går ju att fixa. Vi lyfter helt enkelt bort äppelträdet.
Om jag ska försöka efterlikna verkligheten så kommer alltså en hel del träd att skymma när jag ska fotografera. Men det gör inget, eftersom min ambition med anläggningen är att den i första hand ska ses i verkligheten och inte fotograferas. I verkligheten får man ju full insyn bara genom att flytta sig någon decimeter och det gör faktiskt scenerierna lite mera spännande, tycker jag.
Min strävan är att landskapet ska framträda utan störande element. Om man jämför följande två bilder så kanske man förstår vad jag menar.




Ja, det var Rappens, det. Nu gäller det småskolan. Vi ses där, så småningom.

Kommentarer

  1. Gillar verkligen slutresultatet hos Rappens, tumme upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Oscar! :-)
      Ja, jag är ganska nöjd. Det var ju inte meningen från början att Rappens skulle finnas med, men vägen förbi småskolan måste ju leda någonstans....
      Och nu är jag väldigt glad att Rappens blev byggt. Det blev liksom ett eget diorama uppe på skogen.

      Radera
  2. I ett "stationshus" vid "tomtens" slut
    en duktig modellbyggare tittar ut
    tiden rusar fram så fort.......
    så var det gjort....kanske inte rätt men ganska nära...he.he

    snyggt jobbat Sture ....

    Roger/Forden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt skaldat, Roger! Jag tror det finns en ledig plats i Svenska Akademien. Jag ska rekommendera dig.

      Radera
  3. Det var rapparn’s så bra det blir!/Gunnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Gunnar!
      Ja, Rossberga har alltid legat i framkant. Redan 1959 var vi ledande i rapping.

      Radera
  4. Jag har alltid berömt dina fina modeller och så även denna gång, men jag blir tårögd när jag ser hur fin och verklighetstrogen gårdsplanen vid Rappens blev. Kanske något du kan skapa med vänsterhanden i sömnen, men jag bugar mig ändå vördnadsfullt. Grymt snyggt, med eller utan äppelträd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Simon!
      Vad beträffar "med vänsterhanden i sömnen" så kan jag trösta dig med att det inte stämmer riktigt. Det är mycket "gör om, gör rätt" på min anläggning ska du veta.

      Radera
  5. Snyggt som vanligt Sture, träd skall skymma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i måttlig mängd kan skymmande träd vara en tillgång.

      Radera
  6. Det här är "king" inom landskaps bygge,
    men man är jo också "kung i sitt rike." :):)
    John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamen, John, i det här fallet är det underbart med "envälde". :-)

      Radera
  7. Ojojoj, så fint det blev. Grattis till en fantastisk modell av Rappens.

    /Jan

    SvaraRadera
  8. Tack för det, Jan! :-)
    Nu håller jag på att färdigställa småskolan. Rapport senare i veckan.

    SvaraRadera
  9. Hej Sture !

    Kul att följa :-)
    Jag gillar när saker är lite skymda och man inte ser allt på en gång och man kan upptäcka en
    massa detaljer om man tittar noga.

    MvH
    Pär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, Pär, en sorts "anläggnings-dramaturgi". :-)

      Radera
  10. Den där gården blev som planterad helt inne i den mörka garnskogen! :-) Mycket snyggt gjort.

    Då du säger att ladugården aldrig använts som sådan, var det frågan om nyskifte / storskifte? Man byggde upp det man haft inne i byn för statliga pengar och för lån till mycket fördelaktig ränta för att börja på nytt med alla sina ägor runtomkring sig, allt i ett skifte, eller nästan så i alla fall.

    Rappensarna har ju nära till karaffen de.....

    SvaraRadera
  11. Det är rätt, inga sturande element..! Tjusigt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, "sturande element", den stjäl jag. ;-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kort rapport från (det stillastående) Nya Rossberga.

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90