Nya Rossbergas kvarn(ar) maler långsamt…

Hm....  Strösslingen låter vänta på sig…

Förra avsnittet avslutades med att jag konstaterade att det först krävs en del justeringar vid kvarn och kvarndamm. Då tittar vi väl på det, då.

Det är alltså det här området som kräver några åtgärder. 

Här är de aktuella sektionerna nerburna i verkstaden för bearbetning. Terrängens nivå måste ändras på vissa ställen, husens placering justeras och strandlinjen måste ändras en del. Inte helt lätt att greppa hur det tredimensionella ska vara. Påminner på ett generande sätt om ett intelligenstest…😕

Till min hjälp har jag detta gamla flygfoto. Dammen syns vid pilen. 

Efter många om och men är i alla fall dessa ändringar genomförda och terrängen lyser nu muntert spackelvit.

Så där, nu har justeringarna fått färg….

…och nu står även mockuperna på plats. Vid den röda linjen fanns en gångbro. När man gick från skolan kunde man vika av och ta gångbron i stället för landsvägsbron. Lite mera spännande med den smala träbron och vattnet som brusade och forsade från dammen nerför fallet. Konstigt att det kan kännas som det var igår, trots att det är drygt 60 år sedan….

På den här bilden som jag tog 1968 (troligen min allra första diarulle) ser vi gångbron.

Och här ser vi gångbron och fallet nere från landsvägsbron. Om jag vetat att jag skulle bygga det här i modell 50 år senare hade jag nog tagit några flera bilder än dessa två….

Nu ska vi kolla vad man kan se av kvarnområdet när sektionerna ligger på plats på anläggningen. Först ställer jag mig i dörröppningen och tittar. Mera till vänster(!) än så här kan jag inte komma.

Ett par steg till höger och det ser ut så här. 

Ytterligare ett steg och vi ser kvarnen rakt ”framifrån”.

Vad ser jag då om jag tar ytterligare ett steg till höger och även lutar mig fram? Blir det då ”merjobb”?  (= att jag måste bygga även baksidan).

Ja, där kommer jag inte undan, alltså. Men faktum är att jag den här gången är glad för det, eftersom baksidan är mycket charmig med den ”fågelholk” där man hissade upp säckarna med säd. Så här ser den ut idag.

Det var alltså en rapport från justeringen av kvarnområdet. Där blev det en del omgångar med spackling (alltid lättviktsspackel) och medan spacklet torkade passade jag på att göra lite annat.

Jag passade på att tillverka lite gipsstenar. Terrängen i den här delen av Rumpdalarna är fylld med flyttblock så det gäller att se till att man gör i ordning en rejäl laddning. Ofta är det ju så att anläggningen ”sväljer” mycket mera än man tror. Detta gäller såväl träd som stenar.

Träd, ja… Mina 190 häckspireor måste få färg. Jag vill gärna ha alla träd klara till terrängströsslingen så att jag direkt kan få ett intryck av hur de olika landskapsdelarna kommer att te sig. Efter att ha slängt ut frågan på fejjan om risker med sprejmålning i en box med köksfläktutsug beslöt jag att ta en kalkylerad risk och prova.

Före. 

Efter:

Nästa bild visar björkarna i olika stadier.

På den förra bilden såg man kanske inte så stor skillnad mellan den enbart sprejmålade trädkronan och den strösslade. Den som även fått en omgång strössel på sprejfärgen blir emellertid mera levande vilket jag hoppas följande bild ska visa.

Jag provade även att tillverka några tallar av häckspirean. Så här blev de.

190 träd kanske låter mycket men ser man dem så här så blir man inte så imponerad. Eller här är det kanske snarare 180 eftersom en del hade blivit oroväckande torra och spröda trots att de glycerolbehandlats. Jag vet att en del undviker häckspireor eftersom det finns risk att de inte är åldersbeständiga. På Morshyttandelen har jag dock en hel del sådana här björkar som är minst 15 år gamla och fortfarande i gott skick ,så jag tar chansen.

Ja, då är kvarnområdet åtgärdat så nu blir det strössling. Då ska jag börja med den del som är ny, men ändå inte tillhör Nya Rossberga, nämligen Markusbo.

Men vänta nu…Innan jag strösslar måste ju frigolit-bergsskärningen bytas ut mot en gipsgjuten WS-variant… Och så ska det ju vara kontaktledning förbi Markusbo. Jag måste mäta in och ordna fästen för stolparna…. Och i Markusbo är alla hus redan färdiga så då är det förstås praktiskt att gräva grunder för husen innan strösslingen börjar….

Tidigare meddelade jag (i en kombination av sinnesförvirring och orealistisk optimism) att jag hoppades på att terrängen skulle var färdigströsslad innan januari månads utgång. Nu konstaterar jag att jag får vara glad om strösslingen ens hinner påbörjas innan dess..…

Dessutom ska jag som MJ-inspektör ut på en tjänsteförrättning i helgen. Ja, det är snärjigt att vara i MJ-branschen. Inte  utan att jag ibland längtar tillbaka till den lugna lunken som högstadielärare.

Och snön faller tät utanför mitt fönster så strax får jag gå ut och skotta i stället för att syssla med Markusbo. Ack, ja… 😒