Oväntat svårt...

Mitt i den allmänna villervallan i hobbylokalen är det då dags att ta sig an årets födelsedagspresent:
Draperierna.
Själva sy-momentet är en födelsedagspresent jag önskat av min hustru. Allt annat; val av tyg, uträkning av tyg-åtgång, beställning av tyget och sy-instruktioner skulle jag ta hand om själv. Hennes  uppgift skulle alltså endast vara att köra symaskinen. Ett upplägg som kanske inte var så lyckat…
Utgångspunkten var draperiet här nedan. Det sitter alltså under den färdiga Morshyttan-avdelningen. Det draperiet är av sammet och det skulle förstås även det nya draperiet vara.

Nu har vi tyvärr ingen sammetsdraperiaffär i Hedemora så det blev att börja leta på nätet. Efter ett tag hittade jag ett mörkgrönt sammetstyg som kanske kunde passa. Nu är dock inte färgerna på dataskärmen riktigt att lita på så för säkerhets skull beställde jag en provbit av tyget. Provbiten kom – obetydligt större än ett frimärke. 
Den som någonsin försökt beställa färg till en husvägg med hjälp av färghandelns lilla provkarta vet att det inte är lätt. Det här var inte heller lätt. Men jag tyckte ändå att provbiten indikerade positivt, så att säga, och beställde därför 14 löpmeter.
När så min hustru hade sytt den första våden insåg vi att valet av detta sammetstyg inte alls var så lyckat. I fullstorlek såg man att själva nyansen avvek för mycket. Både från sargen och det gamla draperiet. Sammeten var dessutom fläskigt glansig och skiftade ton efter hur ljuset föll. Man kan säga att den kändes dominerande på bekostnad av anläggningen. I stället för att se en modelljärnväg tyckte man sig vara i ett kärleksnäste ur Tusen och en Natt….

Tyvärr blev frustrationen här så stark att jag glömde att ta några bilder.
Hur gör vi nu då?

Efter mycket diskuterande om olika strategier kom vi att titta på baksidan av sammeten. Där stämde färgen bättre och ytan kändes diskretare än sammeten. Jamen, tyckte jag, då tar vi väl helt enkelt och vänder baksidan ut! De farhågor min hustru då antydde viftade jag enkelt bort. Som så ofta, när det gäller verksamheter man inte har ett hum om så visar det sig vara lättare att säga än att göra... Hustruns tveksamhet visade sig förstås stämma. Att åstadkomma en snygg fåll när man viker sammeten ”bakvägen” var inte lätt. Tygets struktur gör att det då är svårhanterligt och att fållen blir bylsig. På nedanstående bild ser vi det färdiga draperiet till höger och den nuvarande baksidan till vänster.  På nederdelen ser vi att sammetssidan är mörkare än baksidan och att ytan är väldigt glansig.
Nåja, ”Får man inte den man älskar får man älska den man får”. Trots bylsigheten och sy-svårigheterna får det bli insidan ut. Så här ser det ut på det parti som hittills är färdigt.
På bilden ser man att partiet längst bort skulle tjäna på att ha lite mera ”rynk-mån”. (Det kanske jag skriver in på julens önskelista.)
Sammanfattningsvis kan man säga att det nog varit bättre om min hustru fått totalentreprenad på projektet utan mina försök till ”avlastning”.

Mina fåtöljrallande kamrater sitter nu förstås och hoppar av iver att börja bearbeta tangentborden och tala om hur jag borde ha gjort. Jag tackar redan på förhand för denna rörande omtanke men ni kan besvara er besväret. Så här i efterhand har jag insett att det finns en uppsjö av metoder som är bättre än den jag valde.

Kommentarer

  1. Man kan inte jämt ha tur när man tänker ... ;-)
    Men i mina ögon så ser det "tillräckligt bra" ut (vad nu det är värt!?!). Draperiet med bakanför-sidan (sicken tur att det hade en sådan! :-) ) frammanför drar ju inte uppmärksamheten från det som ska framhävas (vilket förstås är de snyggt rostmålade och ingrusade spåren på banvallen! :-) ).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, här hade jag otur (kombinerat med en portion klantighet).
      Jag har dock gott hopp om att det ska bli "good enough" när man ser helheten så småningom.

      Radera
  2. det är som du säger Sture...vi ska nog inte börja med tyger o dylikt
    det skall vi överlåta till dom som kan det bättre än oss..våra Fruar..

    i mina ögon så ser det bra ut. ok har bara tre år i syslöjd. det som är viktigaste är ju ändå
    det som är ovanför draperiet...det kommer ändå att ta uppmärksamheten
    från draperiet

    Roger

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Skomakare, bliv vid din läst". Och lästen här är vad som finns ovanför draperiet, alltså!

      Radera
  3. Livet är inte alltid så enkelt och vad gäller sy i vårt hushåll så sköter hustrun det väldigt bra jag hjälper till välja tyg det räcker�� men Sture trösta dig med att ditt bygge är fantastiskt mvh Torgny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, Torgny!
      Men jag beklagar att jag inte hade syslöjd i skolan. Det hade varit bra att kunna sköta en symaskin.

      Radera
  4. Kan man beställa ett draperi av dig? Skämt osido, jag förstår din frustration. Ibland gör man fel men oftast rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart jag kan fixa ett draperi till dig Anders. Men som alltid är det en prisfråga, he, he... ;-)

      Radera
  5. Ser helt ok ut och du kan alltid göra om/byta ut i framtiden om du stör dig för mycket på det. :)

    Vad är nästa moment i "Sagan om Nya Rossberga"? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa moment är att plocka fram alla undanstuvade nostalgiprylar för att se hur jag ska utnyttja mina utrymmen. Sedan ska jag göra ren rälsen och försöka mig på lite trafik på banan. Något landskapsarbete blir det nog inte på ett bra tag men då ska jag börja med Markusbo eftersom det hör ihop med den gamla delen av anläggningen.

      Radera
    2. Jag följer med stort intresse oavsett vad du gör. :)

      Radera
  6. Ingen syslöjd i skolan? Vi var tvungna att ta symaskins-körkort, sen kan man ju undra vad man haft för användning av det efter att förklädet till slut blev färdigt efter en hel termin?
    Smart tänkt att prova med baksidan ut. Och.. så fantastiskt att nu äntligen en baksida fick komma fram i rampljuset. Skämt åsido så blev detta jättebra till slut, du kanske har rätt med rynkorna. Men annars kommer det som finns ovanpå att ta focus från draperingen och när dessutom spotarna lyser på landskapet kommer den nyansen att tonas ner och bli en förgrund/bakgrund man inte ser. Det är vad jag tror...
    Men du har nog rätt om totalentreprenaden, men det går ju an att tycka med facit i hand, som du säger... Keep up the good work!
    /Peter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glöm nu inte att vi befinner oss i "den kulturälla friiisboxen" - såklart bibehölls den "traditionellt" könsrolls-indelade slöjdundervisningen i folkskolan långt in på 1960-talet dännä i ruuumpan av Dalom, där de små masarna bara hade träslöjd och de små kullorna enbart syslöjd (det där med grundskola och "unisex" slöjdundervisning infördes först in på 1970-talet - och då hade såväl Sture som undertecknad redan slutat i folkskolan för läääänge sedan)!
      Så det där med draperier under anläggningen blir för min del en "omöjlig" finess, "Inga Harman" är inte sykunnig ... Fast å andra sidan kanske det är lika så bra, jag ska ju inte ha några garnridåer som man måste färgmatcha mot. :-)

      Radera
    2. Nej det är ju klart att du inte behöver sånna gardinarrangemang med tanke på din banor jag sett dig presentera långt tidigare - De låg ju på golvet!
      Lars Eric

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Nå Lars Eric, jag har kommit upp mig sedan dess! :-)
      I och för sig inte så högt dock, att jag behöver syndaskrynkel-skynken att gömma allt räsche under anläggningen bakom (försöker ta mig samman och förpassa slikt mög dit där det hör hemma - på återvinningen! ;-) )!

      Radera
    5. Ha, ha, där knep du en RIKTIG poäng, LarsEric. Golvbanornas draperibehov är ju minimalt!! :-)
      Och apropå "återvinningen", Mats - hur går det med bilskroten jag blivit lovad av dig till Morshyttan?

      Radera
    6. Sorry Sture, materialet som bilskroten skulle byggas av har hamnat på återvinningen ... :-)

      Radera
  7. Jag avundas dig, Peter, som fått grundläggande symaskinsfärdigheter i skolan.
    Och vad gäller baksidor har du sannerligen rätt. Det här ska väl få tyst på mina belackare. :-)
    Nu ska jag försöka attackera mina nostalgi.prylar. Sedan ska skyddsplasten tas bort från Morshyttandelen och efter det kan man få ett begrepp om hur helheten kommer att te sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ser vi fram emot. Bland nostalgihyllorna finns ju en hel del smått o gott som behöver pysslas om.
      Blir fint när du kan ta ner dammskydden och börja finliret. Jag gissar att helheten kommer att bli jättefin. Du har liksom känslan och vi får glädjas åt att följa det hela på distans.. :-) /P Falk

      Radera
    2. Tack för det, Peter!
      Ja, för mig är nostalgiavdelningen nästan lika rolig som anläggningen. Nästan.... ;-)
      Men det du kallar finliret är förstås allra roligast.

      Radera
    3. Nyansskiftningar i draperiet speglar väl på ett bra sätt den mytomspunna "Garnridån" på anläggningen.
      Finns väl inte en gran (garn) eller tall därute i storskogen som har exakt samma nyans som de övriga träden
      har jag läst någonstans - fast skillnaderna är väl inte jättestora. Förstår dock frustrationen men tycker att
      lösningen på problemet är helt OK.
      Tommy(SWJ)

      Radera
    4. Tack för det, Tommy!
      Infallsvinkeln med draperiet som garnridå och de olika grannyanser köper jag direkt! :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?