Ring, Ring – rätt telefon på rätt plats.




Mannen på nedanstående bild heter Arne Back och är uppväxt i Morshyttan. Vintern 1972 kom han åkande på sin moped till stationshuset i därstädes. Arne visste att huset var utrymt och skulle rivas och när han kände på ytterdörren upptäckte han att den var olåst. Bara att knalla in, alltså.

Väl där inne upptäckte han att det fanns en del möbler kvar på expeditionen. På ett bord stod även en svart bakelittelefon. Som de flesta ynglingar från Rumpdalarna var Arne en ansvarskännande och hederlig ung man. Telefonen var ju statsverkets egendom och nu stod den här för öppen dörr. Risken att den skulle bli stulen var förstås överhängande. Av omsorg om skattebetalarnas pengar beslöt Arne att rädda telefonen. Han spände alltså fast den på mopedens pakethållare och for därifrån. Hur räddningsaktionen sedan skulle gå till hade han nog inte riktigt klart för sig….

Åren gick, Arne flyttade från Morshyttan, och eftersom han ännu inte riktigt kommit på något bra sätt att återlämna telefonen till dess rätta ägare så fick den följa med i flytten.

Återigen gick åren och plötsligt var det dags för Arne att pensionera sig. I samband med detta skulle det bli flytt och vid packning och städning dök telefonen upp igen. Att upptäcka att det gått 46 år och att man ännu inte kommit till skott med telefonen skulle kanske kunna kännas frustrerande men så var inte fallet för Arne. Nej, nu insåg han plötsligt vad som skulle göras.

Arnes insikt gjorde att jag häromdagen fick ett telefonsamtal från honom med erbjudande att ta hand om telefonen och placera den i Lilla Morshyttan. Att kalla detta” an offer you can't resist”, vore en underdrift.



Det var förstås roligt att träffa Arne igen efter alla dessa år. Eftersom vi båda fortfarande är ett par ansvarskännande och hederliga ynglingar från Rumpdalarna ville vi verkligen förvissa oss om att det var rätt telefon. (Inga ”fake news” här, inte…)
Telefonens nummerlapp visade ”Avesta-Krylbo 420 10”. Var det verkligen numret till Morshyttans station? Vi rotade fram min gamla telefonkatalog från 1958 för att jämföra, och här har vi nu beviset. Telefonen är alltså äntligen hemma igen. Å statsverkets vägnar riktar jag ett stort tack, till dig, Arne, för att du genom ditt rådiga ingripande räddat tillbaka denna klenod till Morshyttans station.


Kommentarer

  1. Hurra! Då kan man ringa till Morshyttan nu och fråga om nästa tåg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du inte är lättskrämd, Leif för risken är att du får höra en spökröst...

      Radera
  2. Arne Back - kul att återse honom! Om inte mitt minne sviker mig helt, så var vi nog klasskompisar på Domarhagsskolan i Avesta i början av 70-talet!
    Också intressant att se uppslaget och framför allt "Övriga stationer" i 1958 års telefonkatalog - här sökte jag förgäves efter Snickarbo station. Blev ju tvungen att googla lite, och de knapphändiga uppgifter jag lyckades få fram tyder på att Snickarbo inte var klassat som station utan som hållplats, och lades ned 1956.

    SvaraRadera
  3. B t w, gamla telefonnummer i Avesta-trakten … Inne i själva stan och dess näromgivningar så startade numren med en 5:a - kolla gärna telefonnumret till GDG:s Shell-mack inne på Kungsgatan 36! Det hände mer än en gång att folk ringde fel, då de tyckte att det numret borde gått till kommunens växel! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Mats, Arne tillhör "1954 års män".
      Snickarbo, ja. Jag vill minnas att jag gjorde ett instruktivt fotoreportage åt dig därifrån till ditt projekterade (avsomnade?) modellbygge. ;-)
      Ska kolla det där med telefonnumret i morgon. Något mera du vill ha kontrollerat?

      Radera
    2. Asså Sture, jag VET vad det var för telefonnummer till macken, så för min skull behöver du inte kolla upp det! :-)

      Radera
  4. En trevlig liten historia att läsa och visst är det kul att titta i gamla telefonkataloger!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, telefonkatalogerna förr innehöll massor med intressant information.

      Radera
  5. Ojojoj den måste ju få stå på hedersplatsen under Morshyttan-stationen tillsammans med Arne Åbergs stinsen-prylar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag jobbar på det, Oscar, men utrymmet är tyvärr lite begränsat.

      Radera
  6. Vad kul att du fick ta hand om den gamla stationstelefonen. Den har ju nu verkligen hamnat på rätt plats. Jag ångrar att jag själv inte tog hand om några järnvägsinventarier när jag jobbade som tågklarerare på 80-talet. Det var ju mer än en station som jag vikarierade på strax innan nedläggning. Jaja, nu är det så dags. :-(

    /Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyvärr vaknar man lite för sent ibland och då har prylarna gått ens näsa förbi. Men telefonen blir givetvis en pärla i min samling.

      Radera
  7. Så trefvligt med en äkta SJ-telefon av svart bakelit. Då fattas bara en till men av sorten med ringvev (induktorvev) för att ringa upp eller ringa av. Med hjälp av ett batteri kan du sedan dra en linje mellan Lilla Morshyttans station och Nya Rossberga station. Ett snabbt snurr på veven och tåganmälan kan göras på korrekt sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktum är, Peter, att jag faktiskt HAR en sådan vevtelefon. Mina föräldrar bodde granne med stinsen vid Horndals station och han hjälpte mig att rädda vevtelefonen därifrån när stationen skulle rivas vid årsskiftet 1971/72. Nu saknar jag bara ett kopplingschema.....

      Radera
    2. Kolla med Svenne på Mötesspåret. Han är väl gammal televerkare vad jag förstår. Han borde kunna sätta ihop ett enkelt elschema på ett kick.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Småskolan ställer till det....

Långväggens sista sektion: Rappens.