Rörigheten på topp


Vad hände egentligen med draperierna?
Jodå, de är nu klara ”runt om”, så att säga, och jag är trots alla förtretligheter nöjd med resultatet. På nedanstående bild är dock de flesta av draperierna nedtagna igen för nu har nostalgiprylarna dragits fram i ljuset. 


Inte mycket manöverutrymme här inne för tillfället, som synes. Man kan konstatera att just nu uppnår rörigheten i stationshuset en toppnotering. Hädanefter kan det väl bara bli bättre?




Nostalgiavdelningen har varit undanstuvad sedan september men ska nu packas upp på lämpligt sätt. Som vi ser på bilderna nedan handlar det om en hel del grejer. Hur ska allt detta få plats? Dolt men ändå ”exponeringsvänligt”?




Troligen blir jag tvungen att göra en sorts urval av vad jag vill visa. ”Kill your darlings” är ett begrepp som är välbekant både för modellrallare och vanligt folk.

Men det är inte bara ”lösa prylar” som ska placeras ut. Jag har också två radiogrammofoner, en radio+skivspelare, en TV och två snurrlampor som jag av säkerhetsskäl vill ansluta till ett och samma uttag. Mycket sladd-dragning blir det….

Min ambition har varit att få hobbylokalen ”provisoriskt visningsbar” innan sommaren. Efter den vinter som varit kunde man dock aldrig ana att sommaren skulle vara i full gång redan i början av maj. Men om man räknar juni som den första sommarmånaden så har jag ändå gott hopp om att min tidsplan ska hålla. (Med tonvikt på ”provisorisk”, då…)

Nu består ju tillvaron inte bara av hobbyarbete, vilket även min modellbyggarkollega Anders Berndtsson konstaterar. Titta gärna in även på hans blogg.
Nedanstående bild får illustrera två tunga villaägar-plikter som möts i dörren. Om fyra månader möts de igen….


Kommentarer

  1. Jadu Sture, jag vet inte varför vi män blir sådana samlare. Ligger kanske i reptilhjärnan sedan urminnes tider tillbaka.. Min fru får stora skälvan när jag ber henne damma av min samling av Cobra telefoner och dalahästar :-) Man samlar väl sådant som man har någon anknytning till. Tycker din samling av nostalgiska grejor är intressant. Önskar at jag hade plats för liknande. Klart du skall ha den framme! Kommer och inspekterar i sommar! Nej, nu får vi bygga lite på våra banor oxå! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dalahästar och cobra-telefoner - du har en intressant nischning, Anders!
      Välkommen på inspektion min samling när det passar.

      Radera
  2. ungefär som det ser ut i din hobbylokal så ser det ur i mitt
    garage just nu...prylar över allt...mj hobby har fått
    stå tillbaka lite grann..för övriga sysslor som kommer
    nu när solen börjar värma...

    Roger



    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att flera lider av liknande kaos. Det påminner om ett femton-spel. För att nå en kartong måste jag flytta på 14 andra...
      Och så första gräsklippningen som flåsar en i nacken. Jag tror jag ska ta det lite pö om pö med ett pass idag och ett i morgon.

      Radera
  3. Bara att backa fram sopesläpet, lasta på och köra till återvinningen - sedan har du plats att bygga ett dolt tågmagasin för alla de intressanta modelltågen under anläggningen, där de kan stå uppställda när de inte deltar i trafikspelet! :-)

    SvaraRadera
  4. Tänk Mats, att jag inte har kommit på den där geniala lösningen själv! Du är inte bara en it-konsult emeritus utan också en kreativ modelljärnvägskonsult. Förresten, hade inte du någon sorts intressant definition av ordet "konsult"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väl bekomme Sture, det var så lite så.
      Ibland behöver du lite hjälp på traven att tänka "outside the box" (eller ska det stå "garbage container"?). :-)
      Angående "definitioner" av konsult så finns det väl mer än en, någon speciell du tänker på?

      Radera
    2. Äh... ta någon definition du tycker passar. Jag misstänker att de är ungefär lika elaka allihop. ;-)

      Radera
  5. Det är alltid trevligt att se att andra har samma problem i tågrummen som en själv. Håller man på med modelljärnväg så samlar man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycks som om dessa fenomen hänger ihop. Och så har vi då vår gemensamma musiksmak som det tredje benet.

      Radera
  6. Hei Sture

    Dine nostalgiprylar får tankene til å snurre. Den grønne kalkulatoren til høgre i foto nr 2 minner meg på mitt år på lønningskontor før jeg skulle i det militæret. Vi brukte ikke en slik, men et comtometer, som vist det øverste fotoet i denne linken: http://www.vintagecalculators.com/html/comptometer.html
    Legg merke til at apparatet er fra 1920-30 tall og vi brukte det i 1966 !

    Hva har det med den grønne kalkulatoren hos deg å gjøre. Jeg kommer til det. Jo et comtometer krever en viss teknikk under bruk, man setter fingrene på begge hender på feks tallet 11,94 (Lønnsats) som skal multipliseres med 23 (timer). Man trykker samtidig (1194) ned tastene lengst til høyre 3 ganger, flytter så fingrene til venstre og trykker ned 2 ganger. Summen vises nede og kommaplassering tar man rett i hodet.

    Nå kommer jeg til den grønne kalkulatoren hos deg. En dag kom en selger av slike til oss og ville demonstrere hvor rask en slik (den grønne) kalkulator var. Han stilte frem maskinen og vi satte opp lønningsats og timetall. Satte oss ved comtometeret og sa GO. Han hadde ikke stilt inn tallene før jeg var ferdig med regnstykket. Selgeren så oppgitt ut, pakket ned maskinen og gikk uten et ord. Det går nemlig ikke an å slå et comtometer på tid ved slike enkle faste regneoppgaver. Det som slo ut comtometeret der jeg jobbet var de elektriske maskinene.

    Terje

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra skildring av teknikutvecklingen, Terje! Jag är glad att jag aldrig behövde lära mig sköta de där maskinerna..... Miniräknaren kom verkligen som en skänk från ovan till oss som saknar matematiskt sinne. :-)

      Radera
  7. Skulle inte du ha "sommarstängt" i år för att kunna bygga när det är varmt och snöfritt mellan verkstad och stationshus och hinna bli klar med allt innan deadlinen nästa år?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en uppmärksam läsare, Oscar!
      Och visst har du rätt. Jag SKA ha sommarstängt i år vad gäller betalande grupper "utan personlig relation". Men att förbjuda förbipasserande modellbyggarkamrater att kika in skulle kännas lite magstarkt.... Det är för dessa jag vill ha det hela något så när "visningsbart". Sedan trodde jag nog inte heller att jag skulle ha kommit så här pass långt med infrastrukturen. Jag skulle ju ha kunna befinna mig "mitt i en brädhög" så här dags och det hade inte varit så kul att visa upp. När hösten nu kommer behöver jag bara lyfta ur sektionerna, en efter en, och ta ner dem i verkstaden för slutfixande av terräng. Men jag behöver knappast vara sysslolös i sommar. Granar ska snurras och jag kan också börja bygga "riktiga" husmodeller. Detta påverkar ju inte visningsbarheten i stationshuset.

      Radera
    2. Ber om ursäkt för att jag är en sån kalenderbitare, den enda gåvan jag fått här i livet är ett väldigt väldigt bra minne för saker som intresserar mig :)

      Låter som en kanon idé, tummen upp!

      Radera
    3. Då kör vi på det, Oscar!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det var en gång....

Långväggens sista sektion: Rappens.

Småskolan ställer till det....