Det var en gång....





Arbetet med Nya Rossberga i stationshuset börjar nu få konkurrens av en del vårsysslor utomhus. ”Vårsysslor”, nja… Det känns som att vi i år hade vinter ena dagen, vårväder andra dagen och på tredje dagen var det sommar. Med dessa snabba årstidsväxlingar har man hamnat lite på efterkälken med vårbruket.

Men först går vi ut och tittar lite och erinrar oss hur det var ”förr i tiden” i trädgården. Följande bild är tagen den 15 juli 2009 då vi fortfarande hade vår trädgårdsbana kvar.





Trädgårdsbanan var ett populärt inslag när vi hade grillfest och gästerna serverades rullande välkomstdrinkar.



Men ogräset tog knäcken på mig. Det kändes som att om man gick in och tog en kopp kaffe så hade slyn tagit över när man kom ut. När sedan döttrarna flyttade hemifrån så man inte hade tillgång till gratis ba(r)narbetare beslöt jag att anläggningen skulle säljas. Så skedde också 2013.



Idag är delar av den gamla anläggningen förvandlad till grillplats. På följande bild, tagen i går kväll, kan man knappast ana att det en gång funnits en järnväg här. Ambitionen är att det ska finnas en sorts kryddträdgård där järnvägen låg. Vårbruket har emellertid inte hunnit dit ännu så det ser väldigt risigt ut. Vi hoppas dock att sommarhemvändande ba(r)narbetare  ska hjälpa oss åtgärda detta inom kort.



Vi har i alla fall fått igång dammen och vattenfallet. En odödlig dragspelare är stationerad där som i alla tidigare år.



Många nedlagda järnvägar har blivit cykelbanor och det gäller även hos oss. Ett minnesmärke i betong påminner oss om att cykelbanan även har en tidigare historia.



Slutligen vill jag visa tre mycket korta filmer från den del av trädgården som går under det föga blygsamma namnet "Stationsparken".

Först en resa runt hela anläggningen när den "stod på topp" i sin detaljering.


Sedan sista färden innan rälsen revs upp 2013


Slutligen, för att ni ska få lite aktuella rörliga bilder, kommer en mobilkamerafilmad rapport, med lämplig musiksnutt,  från sommarens sista grillkväll 2017.

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Så fin din trädgårdsbana var Sture! Saknar du inte den? Förstår att det var mycket jobb med ogräs och skötsel men du är ju pensionär och har aaalll tid i världen! Eller? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst finns det ögonblick då jag tänker att det hade varit roligt att ha banan kvar, men trots allt var det rätt beslut att göra sig av med den. Iofs lät jag rälsen ligga kvar varje vinter och det gick utan problem, men det var en hel del annat lullull att fixa med varje höst och vår, och detta på knä i en mördande jobbig arbetsställning. Så kände jag också att det var min innebana som var prio ett. Att ha BÅDE en inne- och en utebana skulle bli för mycket för mig trots att jag är pensionär med aaalll tid i världen.
      Men visst, elegantare groggservering hittar man knappast.....

      Radera
  3. Ja och med tanke på hur grejerna från den upprivna trädgårdsjärnvägen kom att skändas av nästnäste ägare, så skulle du kanske ha behållit den?
    Jag kan väl inte lägga in nidvideon här i din blogg, så här slipper du undan - men på Fejjan … ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Mats, banan blev ju en sorts Svarte Petter bland mj-kamraterna och jag undrar ibland om nuvarande ägare, den tredje efter mig, ska behålla den eller skicka den vidare.
      Och nej, du kan inte lägga in din(a) video direkt i en kommentar här. (Jag visste väl att det fanns fördelar med att ha en egen blogg.;-) )

      Radera
    2. Såg just om "Den sista färden" - inte visste jag att det där loket var ett racerlok tillverkat av Ferrari - märkte jag inget av när det gästspelade här i Mölle! Men jag gissar att loket vid filmningstillfället väl var vettskrämt och flydde från den djuuupa permafrosten i den kulturälla friiisboxen dännä bakanför granridån, innan någon vettvilling hann börja spela Bruvestaforsens As på Djefvulens instrument igen!?! ;-)

      Radera
    3. Ständigt detta instrument.....

      Radera
    4. Japp! Det publiceras väl inte en enda videosnutt från Mosshyttevisionen utan att ständigt denna Bruvestaforsens As framförd av Jullarbo-Calle hörs (o)ljuda … :-(

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Småskolan ställer till det....

Långväggens sista sektion: Rappens.