Två färdiga bostadshus

 

Efter förra veckans presentation av Östlunds loge är det nu dags att visa två bostadshus och vi dröjer oss först kvar vid Östlunds.

Här ser vi huset som mockup på anläggningen, längst till höger i det inringade området.

Huset finns fortfarande kvar så jag hade förstås kunnat knacka på och be att få mäta upp det. Men eftersom jag inte ska bygga det i någon fastslagen skala valde jag en annan metod. På bilden här nedan ser vi bostadshuset i den vy det kommer att ha på min anläggning.

Jag beskär bilden så att bara husets långsida kommer med. Eftersom jag vet att mockupen är 85 mm bred ändrar jag bildens bredd till 85 mm och skriver ut den.

OK, bilden är nu lite oskarp men ger mig ändå underlag för att med hjälp av ett skjutmått göra en hyfsat korrekt ritning. 

Ja, det var träfasaden, det. Men jag behöver lite ytterligare information om källarvåningen. En kontakt med Margareta, dotter till dåvarande ägaren, resulterade i både detaljbilder och muntlig information. Husgrunden består av natursten och garaget är uppmurat av vad som troligen är betongsten. Så här blev då modellens långsidevy.

Men hur ser då gavlarna ut?

Jo, då får jag hjälp av det här gamla fotot. 

På fotot här ovan får man bra ledtrådar om gavlarnas utseende men det är kanske inte gaveln man först tittar på…
Nej, blickfånget är förstås den snickarglada förstukvisten. Tur att husets framsida ligger på min baksida, så att säga.

Här ser vi husgaveln, utformad efter det gamla fotot.

Vad visar då nedanstående bild?
Jo, i början på femtiotalet vann familjen Östlund en Volvo PV på lotteri. En stor händelse i det lilla Rossberga. Här ser vi Nelly och Folke i förgrunden med barnen Margareta och Bernt sittande på lotterivinstens stänkskärmar.

Östlunds PV borde förstås finnas med vid huset men här stöter jag på problem. Huset är ju byggt i en gladskala som jag skattar till cirka 1:140. Den blå PV:n på bilden här under är i skala 1:87 och den gröna (en donation från Lars Olson. Tack för den! 😊 ) är i skala 1:160. Den ena är alltså för stor och den andra för liten. Man kan förstås påverka synintrycket genom att flytta bort ett föremål en bit från ett jämförelseobjekt men den blå bilen blir ändå i mina ögon alltför stor så här långt in på anläggningen. Den gröna bilen tänker jag placera längs den lilla vägen högst upp till vänster på åsen där jag tror storleken blir helt godtagbar.

Ja, det är mycket snack om skalor här och det känns kanske lite teoretiskt för någon. Om jag håller kåken i min hand kanske det är lättare att få en uppfattning om storleken.

Då lämnar vi Östlunds och går över till nästa bostadshus. Det är det röda huset till vänster på den här nutida bilden.

På nästa bild ser vi huset på min femtio år gamla bild. Vi ser då att färgen verkar vara gråblå(?) och det är också den färg det bör ha haft 1959 enligt min minnesbild.

Huset uppfördes 1947 och är därmed det yngsta huset på min anläggning. I min begreppsvärld kallas det för ”Björkmans” eftersom det i min barndom beboddes av banarbetaren Sven Björkman och hans hustru Aina och sonen Hasse.

Arkitekturen, måste man konstatera, avviker en del från de flesta kåkar i Rossberga. Lite ”funkis-typ” med stram fyrkantighet, ospröjsade fönster, små takutsprång och ovanlig färg.

Färgen vållade mig en del svårigheter eftersom det enda jag hade att gå på var bilden här ovan och min egen minnesbild. Efter diverse blandande kom i alla fall modellen att se ut så här.

Även denna modell blir väldigt liten som man kan se här.

När huset är så pass litet kan man notera takets alltför stora tegelpannor, nockpannor och skorstenstegel. De är avsedda för skala 1:87, men här är ju skalan betydligt mindre. Även fönsterfodren, 0.28 mm tjocka, verkar överdimensionerade, men eftersom huset ligger en bra bit in på anläggningen tror jag dock att ögat är förlåtande och att (de flesta) betraktare inte noterar avvikelserna.

Vad gäller husets utseende 1959 så är det tyvärr ont om ledtrådar och foton. Det blir med andra ord en del gissningar och sneglanden på dagens utseende. Men om det nu är så svårt med underlaget, varför struntar jag då helt enkelt inte i huset? Det är ju faktiskt ett av byns minsta hus och jag har ju i andra sammanhang helt frejdigt lyft bort kåkar med motiveringen ”selektiv komprimering”.
Jo, huset är trots sin litenhet, ett blickfång i byn genom sin placering uppe i Östlunds backe, strax nedanför Blåbandslokalen. I bybornas ögon skulle det helt enkelt se väldigt konstigt ut om det utelämnades.

Nu ska jag studera alla ”inspektionsfoton” noga och sedan gå tillbaka och göra en del detalj-justeringar.

Därefter ska de lösa källarvåningarna grävas ner i terrängen, men det får vänta till år 2021. Det är först när byggnaderna integreras med marken som intrycket blir det rätta och karaktären av ”höghus” försvinner. Som ett exempel på detta visar jag här ett par före/efter-bilder på ett tidigare bygge, mjölnarbostaden vid Årängsån.