”Säg: omelett!” - Ett tredimensionellt skolfoto från 20-talet.
En spännande dag för snart hundra år sedan vid Rossberga
småskola. Fotografen har anlänt i sin T-Ford och ställt upp eleverna för
fotografering.
Nu är alltså småskolesektionen strösslad och ”klar” och jag har ställt dit de tidigare tillverkade figurerna.
Och så här ser sektionen ut i sin helhet. Sektionen innefattar alltså även den lada som fanns mellan småskolan och Jons.
Här har jag en efterlysning. Den grå rundeln på bilden ska föreställa ett brunnslock av betong..
Så fyra bilder på smedjan.
Vilvallen nästa, som sagt, och sedan blir det strössling av den
öppnare delen – själva Nya Rossberga.
Nu är alltså småskolesektionen strösslad och ”klar” och jag har ställt dit de tidigare tillverkade figurerna.
Och så här ser sektionen ut i sin helhet. Sektionen innefattar alltså även den lada som fanns mellan småskolan och Jons.
Ytterligare ett par bilder från småskolan:
Här har jag en efterlysning. Den grå rundeln på bilden ska föreställa ett brunnslock av betong..
På brunnslocket står den här handpumpen:
Jag vet att Brimalm tillverkade en pump av just den här
modellen men från Brimalm går det inte att beställa längre, om jag förstått
saken rätt. Jag undrar därför om någon har en Brimalmpump till övers och är
villig att sälja den till mig? Jag betalar dubbla listpriset.Men tillbaka till skolklassen. Här står den uppställd med
skolgaveln i bakgrunden…
…precis som på det här fotot från någon gång 1921-1923. Min
far står som nummer två från vänster.
Småskolan i Rossberga har en särskild plats i vår familjs
hjärta. Förutom att min far gick där på 20-talet så har även jag och mina tre
syskon gått där på 40-50-talen. Här syns jag själv på en klassrumsinteriör från
1958. I katedern se vi den legendariska fröken Aronsson. På min hemsida kan man
läsa om mina egna minnen från småskolan. Där framgår att jag kanske inte var
någon direkt mönsterelev….Direktlänk här.
T-Forden på exteriörbilderna är en utgången Jordan-modell som
jag fått från Ebay. (Tack Stefan Nilsson för hjälpen.) Den var lite fipplig att
få ihop… Jag beundrar verkligen kamraterna som håller på och superdetaljerar
bilar och även förser dem med fungerande lyse.
Forden är som synes blank och fin i Henry Fords favoritfärg.
Den svarta färgen var dock inte så praktisk ur damm-hänseende och dammade
gjorde det minsann på grusvägarna i Rossberga. Här blir det alltså att bita
ihop och ta fram airbrushen så småningom fast jag bävar varje gång kompressorn
börjar knattra…
Byggsatsen innehöll säten och ratt som skulle monteras inuti
hytten och tvärt emot vad jag själv trodde så lyckades jag få dessa på plats
trots att det saknades anvisningar i karossen var de skulle sitta. Fjädring och styrstag
av spindelvävstyp var också tänkt att monteras men jag måste erkänna att de
detaljerna rationaliserade jag bort till förmån för en stryktåligare
hjulupphängning.
Nå, men var på anläggningen hamnade nu den här sektionen?
Jo, den är en fortsättning på Rappens-sektionen som jag rapporterade om förra
gången. Rappens alltså till höger på nedanstående bild.
Här ser vi de tre sektioner jag färdigställt sedan nyår.
Byggnaderna till Markusbo och småskolan var, som någon kanske minns,
färdigställda redan tidigare. Bilden är tagen i ”tittskåps-ljus” och mitt i
bild ser vi den dunkla körplatsen med dold uppställningsbangård.
Jaha, och vart tar vi vägen nu, då?
Här ser vi småskolan till höger och det egentliga Nya Rossberga i
fortsättningen av bilden. Jag försöker jobba efter en plan men den planen
ändras då och då… Från början tänkte jag mig att strössla hela Nya Rossberga
innan jag började bygga hus men så blev det i alla fall att jag byggde Rappens
och småskolan. Men nu ska jag väl i alla
fall ge mig på och strössla hela frigolitterrängen bortanför småskolan?
Nja, kanske inte ändå… Innan själva Nya Rossberga ligger
ödebostället Vilvallen. Här låg tre byggnader som alla är borta idag, men när
jag var barn fanns de kvar. Ett bostadshus, ett uthus och så det röda huset som
innehöll en smedja/snickarverkstad. Att bygga ruiner är ju jättekul och därför
hade jag tänkt suga på karamellen och spara Vilvallen till sist, men….
Likt Markusbo, Rappens och småskolan, kommer Vilvallen att
bli som ett eget diorama. Inramat av skog och skilt från den stora vyn till vänster upp mot åsen i Nya
Rossberga. Vilvallens placering i fronten gör att det hamnar i blickfånget och det skulle
då kännas lite underligt att lämna det som frigolitlandskap mellan de
strösslade och bebyggda småskolan och Nya Rossberga.
Av ovanstående resonemang kan man förstå att nästa moment alltså
blir Vilvallen. Till min hjälp har jag några diabilder jag tog hösten 1971 och
en lite senare bild jag fått genom min svåger Torbjörn. Inte så rikhaltigt
material precis för att rekonstruera Vilvallen men å andra sidan har jag då
rätt fria händer.
Här kommer först tre bilder på boningshus och uthus.
Strösslingen här kunde ha varit påbörjad
för ett bra tag sedan, men saker har kommit emellan. Jag hade till exempel från
början inte räknat med att bygga Rappens och Vilvallen. Småskolan hade jag tänkt
smyga in som en mindre byggnad någonstans i Nya Rossberga men nu blev den ett tidskrävande, fullskaligt diorama med skolfoto och allt, vid sidan om.
Sista lördagen i juni är det 60 år sedan Ingemar Johansson blev
boxningsvärldsmästare. Jag hade hoppats på att ha hela Nya Rossberga färdigt för
invigning till det datumet. Mina döttrar anordnar då en fest för familjen,
några nära vänner och ett antal mångåriga mj-kamrater. Det är dock bara att
konstatera att de flesta byggnader i Nya Rossberga-vyn då inte kommer att vara
färdigbyggda. Jag siktar i alla fall på att kunna uppvisa mina provisoriska
frigolitkåkar i en helströsslad terräng. Alltid något….
Men nu måste jag spotta i nävarna och ta itu med Vilvalls-kåkarna.
Sture Bylén. Du visar ständigt prov på din fantastiska förmåga att fånga besökarens intresse. Din strössling har en Bylénsk touch som gör att en känner igen den omgående och ler. Småskolefotograferingen ter sig likt en dröm och du förmedlar den med sådan kärlek och känsla. Tack för att du visar upp ditt alster här på bloggen, alltid lika intressant att ta del av dina tankar.
SvaraRadera/StefanChrister
Tack, Stefan!
RaderaKul med din formulering om "strösslingens Bylenska touch". Jag gillar som du märker att det ser lite lummigt ut. Det här är ju Rumpdalarna i högsommartid och då är det lummig, mustig grönska mellan täta granar. Misstänker att det finns mj.kollegor som tycker att jag brer på för tjockt, men så här vill jag ha det och då blir det också så. ;-)
Jag har snart slut på superlativen...men världsklass anser jag att det är. Och med det menar jag byggandet i kombination med berättandet och det pedagogiska upplägget. Jag vet faktiskt ingen idag som gör och förmedlar detta så bra som du Sture. Att det dessutom är miljöer som är nära och man kan relatera till gör det hela ännu bättre, men jag tar för givet att du även har internationella besökare på din blogg. Du skulle vara en värdig ambassadör för svenskt modellbygge om inte annat.
SvaraRaderaÅh...jag rodnar, Simon.
RaderaOch visst är det roligt med miljöer man kan relatera till, Turebergs station är ju ett utmärkt exempel på detta. ;-)
Det är bara att lyfta på kepsen för detta mästerverk. Fantastiskt fint byggt. Det normala när man bygger en anläggning är väl att den, i färdigt skick, skall ge ett bra intryck och även vara kul att trafikera. Skall det bli lite mer detaljerat fixar en del till ett diorama där de kan superdetaljera allt på en överskådlig yta. Det du gör, Sture, är nog unikt. Du bygger ihop diorama efter diorama tills du fått ihop en anläggning. En, i mitt tycke, fantastisk prestation. Ser som vanligt med spänning fram emot fortsättningen.
SvaraRaderaEn annan sak som jag kom att tänka på är att ditt bygge får en extra dimension i och med att det är förankrat i verkligheten och att du så frikostigt delar med dig av dina upplevelser från din uppväxt.
/Jan
Tack, Jan!
RaderaJa, diorama-varianten har sina fördelar. Eftersom de ligger så "isolerade" från både järnväg och annan bebyggelse så märker man inte skala-avvikelser så tydligt. Det gör att jag kan bygga husen lite i den storlek jag vill. Hädiskt, i många skala-kramares ögon, men det passar mig, och det är huvudsaken.
Har för mig att teknobygg hade pump om han finns kvar vet jag inte men kolla på denna adress http://privat.bahnhof.se/wb616757/
SvaraRaderakolla längst ner på ho. lycka till.
Tack, Leif, men jag tror det löst sig med en Brimalmpump nu.
RaderaMycket vackert och stilfullt...synd att Jordan upphörde med dessa byggsatser på gamla bilar..dom är lite pillriga att bygga ..men kul att ha på en anläggning.
SvaraRaderaGårdspumpen den bygger du själv Sture...har fullt förtroende för att du även löser det lilla problemet...
Roger/Forden
Ha, ha, som du ser av ovanstående kommentar så har det nog löst sig med Brimalm-pumpen. Jättes könt att jag slipper scratchbygga en sådan. Jag fick nog med fippel när jag byggde Jordan-Forden. :-(
RaderaJimmer å älende va här går undan nu....!
SvaraRaderaMed denna fart har du nog allt klart till slutet av juni. Fast då kan du får passa dej Sture, stunden man kastar sig på soffan för en eftermiddaslur, det är sen inte det samma som är en god natts sömn. ;-))
Annars sällar jag mej till lovorden här ovan! Väldans gott jobbat!!! :-)
Nja, mycket jobb kommer ändå att återstå i slutet av juni, men jag gnetar på. Fast trots att jag är pensionär blir det inte tid till åtta timmar om dagen med anläggningen. Eftermiddagsluren stjäl en del tid och så vill man ju se en och annan engelsk deckare på TV... ;-)
RaderaDet pumpar på om så får sägas i sammanhanget...och nog lärde du dig veta hut i småskolan alltid! (hut=hövlighet, uppmärksamhet och tacksamhet) ;-)
SvaraRadera/Gunnar
Jodå, pump är nu på ingående. Och vad gäller att veta hut så sådde väl fröken Aronsson ett och annat frö, trots allt.
RaderaMan blir mållös... Det är något magiskt över dina landskap och hus när dom kommer ihop.
SvaraRaderaJag är likt dig en Ruin-romantiker så det ska bli kul att följa bygget av Vivallen och jag tror du gör rätt i som fortsätter att bygga och färdigställa från höger till vänster. :)
Vilvalls-smedjan är nu påbörjad, Oscar. Svårt att ange någon tidsplan för färdigställandet men jag tänker mig ända att försöka visa upp NÅGONTING i slutet av kommande vecka.
RaderaHej Sture !
SvaraRaderaDu har verkligen varit flitig :-)
Du har lyckats att få till det jätte fint ! Jag tycker det är så kul med verklighetsförankringen du har och de små
berättelserna som anläggningen berättar om händelser som har anknytning till dig. Det är lite som en sorts
museum, bygdegård eller likande. Jag har lite samma idé som dig med dioramor eller scener bredvid varandra
men jag är lite avundsjuk på verklighetsankytningen som du har.
Keep up the good work !
Man hade väl inte blixt på dan när man tog klassfoton men det skulle vara kul med en liten SMD led vid kameran
och en knapp vid sidan som din dragspelsknapp :-)
MvH
Pär
Tack, Pär!
RaderaJa, visst är det kul att ha djupa rötter i den trakt man försöker gestalta. :-)
Idén med fotoblixten är ju lysande(!) . Något att tänka på när man ska "superdetaljera" så småningom.