Ett riktigt kråkslott
Så var ännu en byggnad i Nya Rossberga färdig. Det handlar
om den gamla smedjan vid Vilvallen, där Näsbanan korsade Höksmossån. Smedjan är nu sedan några år helt borta men i min barndom
stod den kvar fast den redan då var övergiven. Öde, mörk och spöklik - ett
spännande utflyktsmål för oss grabbar.
I början på 70-talet hade jag kameran med mig vid ett besök och tog då några diabilder. Om jag vetat att jag en dag skulle bygga huset i modell hade bilderna blivit flera. Med så här magert bildmaterial blir förstås bygget behäftat med många ”kvalificerade(?) gissningar” men tja… det är bara att gilla läget.
Det är i huvudsak följande tre bilder jag använt mig av. De
första två är alltså tagna av mig runt 1970.
Avslutningsvis vill jag visa att småskolan nu har fått en
vattenpump. Stort tack för hjälpen, Christer!
I början på 70-talet hade jag kameran med mig vid ett besök och tog då några diabilder. Om jag vetat att jag en dag skulle bygga huset i modell hade bilderna blivit flera. Med så här magert bildmaterial blir förstås bygget behäftat med många ”kvalificerade(?) gissningar” men tja… det är bara att gilla läget.
Nästa bild har jag fått från min svåger Torbjörn och där ser
jag att den är av senare datum eftersom förfallet gått ännu längre, med saknade
väggbrädor på gaveln.
I min ägo har jag en kopia av tidningsartikel som handlar om
smedjans historia. Tyvärr har jag glömt var jag fått artikeln ifrån och från
vilken tidning den är hämtad. Slutet på artikeln saknas dessvärre också. Om
någon har upplysningar om artikeln och också har slutet på densamma så vore jag
väldigt tacksam att ta del av det.
Invändigt var smedjan länge ganska orörd. Här en bild på
ässjan, och vi ser att tängerna fortfarande hänger på väggen bredvid.
I artikeln berättas det att huset också innehöll en
snickarverkstad. Här har vi en interiör från denna.
Maskinparken drevs av vattnet i Höksmossån som kunde ledas
in under huset….
….och kraften överfördes via remmar och hjul till maskinerna
I artikeln nämndes att man bland annat tillverkade
koskällor. Vid besöken i min barndom fanns en hel del halvfabrikat av skällor
kvar och jag la beslag på en som fortfarande finns i min ägo.
Här kommer ytterligare ett par bilder av min modell. Som
synes har jag inte riktigt klart för mig hur jag ska göra med vattnet som
leddes in till kraftförsörjningen. Ett par täta buskage vid å-kanten kanske
blir det som löser problemet, he, he…
Det blev klent med byggbilder denna gång men här kommer i
alla fall ett par. På den första ser vi att huset hade många fönster. Rejäla
dagsljusinsläpp var förstås mycket viktigt vid den här tiden. Tyvärr står huset
så illojalt placerat att alla väggarna går att se och därför blir jag tvungen
att skära ut alla fönster. Puh…
Jag unnar mig dock några genvägar. Till träväggarna använder
jag Evergreens metal siding som är ganska likt lockpanel. För att få väggen att
se lite mindre steril ut så misshandlar jag ytan med ett bågfilsblad. Till
tegelväggen använder jag ett färdigt pappark. Eftersom datumet är den 27 juni
kommer det att växa en hel del sly runt byggnaden som förhoppningsvis döljer
tegelarkets något sterila struktur.
Taket är gjort av vitlimsavgjutning som jag limmar på en
styrénstomme. I styrenstommen har jag tagit upp öppningar för partier med
saknat taktegel. Man kan konstatera att smedjan verkar ha varit ett
kvalitetsbygge eftersom den stod tämligen rak under hela sin levnad. En liten
svank på taket unnar jag mig dock ändå. Jag kan helt enkelt inte låta bli…
Smedjan var ett kul projekt där jag kostade på mig att ta ut
svängarna en hel del. När man tittar på bilderna så kan man kanske tycka att en
del detaljer känns överdrivet grova, sneda och oregelbundna. Då ska man ha i åtanke
att huset kommer att stå 60 centimeter in på anläggningen och då ser man inte
alls detaljerna på samma sätt som på bilderna. Man kan säga att jag
”accentuerat” detaljerna för att på detta avstånd framhäva byggnadens ruin-karaktär.
Nästa moment, då?
Jo, jag håller mig kvar vid Vilvallen. Nu är det det vita boningshuset som står
på tur.
ser ut som på en av bilderna att det måste ha funnits någon sorts damm/fördämmning i hörnet...det är väl där själva vattenhjulet suttit..
SvaraRaderahörnet som är av trä ?
Roger/Forden
Jo, det var nog en liten damm strax vid hörnet, men det var före min tid. På modellen blir det nog ganska präktiga buskage i det här området.... ;-)
RaderaFantastiskt fint bygge. Absolut inte överdrivet. Förfallet känns helt rätt!
SvaraRaderaLeif Hasselring
Åh, man tackar, Leif. Det ska bli spännande att sedan se hur det smälter in i miljön när landskapet vid Vilvallen blir strösslat.
RaderaHelt fabelaktig scratchbygging! Det er en fryd å følge bloggen din, fortsett slik!:-)
SvaraRaderaTack för det, Svein!
RaderaKul att du följer bloggen. :-)
Fantastiskt👍
SvaraRaderaTack för det!
Radera(Ett litet tips: Din kommentar står bara som "Unknown". Underteckna därför gärna med namnet efter din kommentar.)
Man blir mållös varje gång man kikar in här ! Helt fantastiska byggnader som skapas.
SvaraRadera/Anders
Tack, Anders!
RaderaJag har ju turen att det har varit ganska roliga förebilder till husen jag byggt den sista tiden.
Vattenhjulet var av typen skvaltkvarn med en verikal axel upp genom golvet. Det fanns en damm, men den kan inta ha varit så stor. Men Sture, fanns det inte en damm upp mot Acktjärn, kallad ----bommen?
SvaraRaderaDet grämer mig förstås att jag inte undersökte maskineriet ordentligt när smedjan fanns kvar. Det mesta var ju trots allt i ganska gott skick ända in på 70-talet.
RaderaOch visst fanns det en fördämning uppe vid Acktjärn. Farsan kallade den för "lä-stommen". Resterna fanns kvar då vi vandrade dit i slutet på 70-talet. Jag tror till och med jag har någon gammal diabild där farsan står och visar på några murkna träbitar. Vid större arbeten stängde man luckan på lördagen och så fotvandrade man upp på måndag morgon och öppnade. Sedan vandrade man tillbaka och kom då ner till smedjan precis när vattenflödet ökade. Man fick inte ha bråttom....
(Ett litet tips: Din kommentar står bara som "Unknown". Underteckna därför gärna med namnet efter din kommentar.)
Intressant läsning och fina byggen som alltid Sture. Måste vara lite "flashback" för dig när du bygger. Minnen som du kanske inte går och tänker dagligen på blir starkare när du bygger dina miljöer?
SvaraRaderaJavisst, Anders, modellbyggandet blir lite "strövtåg i hembygden/barndomen".
RaderaEn intressant byggnad som blivit oerhört fin. Jag tycker den ser helt rätt ut och den kommer att pryda sin plats på din anläggning. Bra jobbat Sture.
SvaraRadera/Jan
Tack för det, Jan! :-)
RaderaJa, man ser ju fram emot hur det kommer att te sig när den planteras ut i "spenaten" så småningom.
Jaa... Ännu en inspirerande, fin produkt från "de bedagade byggnadernas mästare"! En fröjd för ögat i vanlig ordning och extra givande med verklighetsbakgrunden är det ju! En ljuvligt risig kåk med "själ"! ...och den är viktig i ditt fall!
Radera/ Din 3-dimensionelle fb-vän Micke.
Tack för det, Micke!
RaderaJa, verklighetsbakgrunden gör mycket.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Sture !
SvaraRaderaDen där byggnaden är min favorit av de jag sett dig bygga :-)
Toppenbra gjort !
MvH
Pär
Tack, Pär!
RaderaKul att du gillar "ruinen". Och i sommar får du se den irl på anläggningen.
Det ser jag fram emot :-)
RaderaBlir litet ledsen när jag ser hur denna gamla fina byggnad fått förfalla. Men nu skall det åtgärdas - renoveringen börjar.
RaderaKänner doften av murket trä när jag börjar riva bort resterna av vindskivor och vattbrädor...
Jo, jag får faktiskt sådana associationer när jag ser bilderna av denna fantastiska modell.
Bra jobbat ånyo, Sture!
MVH
Tommy(SWJ)
Hallå, Tommy!
RaderaJa, visst var det lite synd att byggnaden fick förfalla, men så var det ju ofta på landsbygden. Och det var VÄLDIGT synd att jag inte begrep att ta flera bilder när husen stod kvar....
Kul att du hänger med i bloggen! :-)