Rossberga och Luftwaffe - hemligstämpeln hävd.

I mitt byggande av modelljärnvägen Morshyttan-Rossberga 1959 har Morshyttan nog varit den by som hittills fått mest utrymme. Morshyttan visade sig ju ha även en spännande internationell anknytning genom Einar Andersson som gick ett tragiskt öde tillmötes vid flygolyckan i Italien 1947.

När jag i en paus i arbetet med Vilvallens uthus satt och slösurfade på gamla Stinsensforum stötte jag på en bortglömd forskningsrapport jag publicerade där 2010. I den framgår det att också Rossberga har internationell flyganknytning och att byns roll för bevarande av vårt lands oberoende under Andra värlsdskriget inte ska underskattas.
För ”nytillkomna tittare” publicerar jag, på egen begäran, denna forskningsrapport även här i bloggen. En rafflande historia….

-  Det har genom åren diskuterats åtskilliga gånger hur Sverige kunde hållas utanför Andra världskriget när våra grannar råkade så illa ut.

Nu har man, genom ett fruktbart samarbete mellan Tyska Krigsarkivet och Rossberga Lokalhistoriska Sällskap, lyckats bringa klarhet i frågan. Jag ska här försöka sammanfatta vad man kommit fram till.

Den flygspaning som från tysk sida genomfördes mot det inre av Sverige var tämligen sparsam eftersom man tog viss hänsyn till att vi var ett neutralt land. En tysk Besserwisser-pilot råkade dock navigera fel och förirra sig in över den del av landet som är känd som Rump-Dalarna. Han hade med sig sin Agfa-kamera och passade på att ta en del fotografier samtidigt som han orienterade sig rätt.

När han vid hemkomsten till Tyskland lät framkalla sina bilder insåg han att han, av en slump, på en bild fångat viktig information. Fotografiet lämnades därför över till närmaste befäl och med sedvanlig känsla för tysk hierarkisk byråkrati såg man till att bilden till slut hamnade på Hermann Görings bord.

Göring var ju som alla vet Sverigevän med många flyguppdrag i Sverige bakom sig. Han kunde omedelbart konstatera att bilden var tagen över Rossberga och innehöll vital försvarsinformation.

Han tog sin rödpenna (en gåva från gamle chefen, Manfred von Richthofen, (aka ”Rödpenne- Baronen”) och ringade in det intressanta partiet på fotot. Därefter begärde han företräde hos Hitler för att visa vad han upptäckt. När Hitler såg det inringade partiet kunde han omedelbart, i likhet med Göring, konstatera att det rörde sig om en luftvärnspjäs.

Upptäckten chockade verkligen de båda herrarna. Efter att noggrant analyserat läget kom man fram till att eftersom till och med småbyar som Rossberga var utrustade med luftvärn skulle Luftwaffe vara chanslöst och ett anfall mot Sverige var härmed uteslutet.

Hemligstämpeln på det gamla svartvita fotot har nu hävts och det är med stolthet jag låter mj-kamraterna ta del av den ursprungliga  kontaktkopian med Görings egen rödmarkering.

Nu har man emellertid, samkört Tyska krigsarkivets protokoll med Rossberga byalags protokoll för åren 1939- 1945 och kommit till en annan slutsats än herrarna Göring och Hitler. När datorerna signalerade träff och det gamla fotot kom upp på skärmen reagerade genast några av Rossbergas representanter och meddelade att man ansåg att man från tysk sida dragit fel slutsatser. För att styrka detta lät man ta ett nytt fotografi av ”luftvärnspjäsen” och jag har nu glädjen att visa mj-kamraterna även detta.


Ja, denna feltolkning av ett fotografi gjorde alltså att vi lyckades hålla oss utanför kriget.
Att våra skånska vänner(?) slapp se en tysk invasionsstyrka krossa sundet beror alltså på rossbergaböndernas karaktäristiska sätt att förvara sitt hässje-virke.

Kommentarer

  1. en härlig historia om "trovor" och "Hässjestörar" så fick jag lära mej att det hette när man var på landet i Västerbotten...




    Roger/Forden

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Trovor" var det pålarna man hängde upp störarna på? Här kallades de i så fall för "gubbar". (Eller var "trovor" när man arrangerade dem som luftvärnskanoner?)

      Radera
  2. Min farfar och pappa har båda berättat om hässjestörarnas förvaringsplatser, och jag trodde nog på farfar eftersom han som ingenjörsoldat vid Ing 3 i Boden redan före första världskriget på sin "semester" vandrade runt i nordtyskland och ritade in möjliga invasionsvägar som Sverige skulle ha nytta av om behov uppstod. Han lät sig inte luras av så enkla knep! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske svårare från luften, Staffan?
      Så din farfar var "spion". Spännande!!

      Radera
    2. Tysklandsresan var nog en engångshändelse, han gjorde riktiga saker också. Gränsstenarna mot finland och treriksröset höll bara i 25 år, så somrarna 1925 och 26 ledde han en pluton som renoverade allihop. De är de betongklumparna som står där än idag, och kanske 60 år till!

      Radera
    3. "Trovor" det är själva slanan eller vad man nu skall kalla "stången" som man lade själva höknippen på...kom ihåg när man satte ned störarna i backen.
      först gjorde man ett hål med ett spett,som man cirkulerade runt i hålet för att vidga öppningen,,,sen slog man ned lite vatten i hålet
      tog tag i "stören" och "sobba"=stötte ned den i hålet ett par gånger så att det blev ett naturligt sug från det blöta hålet,,,trampade ned "grässvålen" runt
      stören,,,sedan lade man på "troverna" på pinnarna som satt i stören...sen var det någon som började använda "galtar"i stället för "Störarna"..
      "Galt"=triangelformad med slanor i mellan och ett stödben...ungefär som ett kamerastativ...betydligt snabbare och mindre arbetskrävande


      Roger/Forden

      Radera
    4. Aha, då förstår jag. "trovorna" är vad vi kallar stänger det du benämner "störar med pinnar" kallar vi för "gubbar". Det du kallar "galtar" introducerades här hemma av Tage Risberg som var uppväxt i södra Lappland. men han kallade dem för "A-gubbar". Och nu är trovor, gubbar galtar och A-gubbar ett minne blott....

      Radera
    5. Applåder för denna sköna skröna! ;-)

      MVH
      Tommy(SWJ)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kort rapport från (det stillastående) Nya Rossberga.

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90