Nytt moment i Nya Rossberga.

Ja, då var mässan i Älvsjö avverkad. Tre intensiva och roliga dagar med många trevliga möten och mycket snack. Väl hemma igen fanns en del vardagssysslor att hinna ikapp med så det dröjde ett par dagar innan jag iddes snegla på anläggningen igen. 

Banvallen blev ju precis klar innan Stockholmsresan så nu stod jag inför ett nytt moment: Att klura ut hur skarvarna på landskapssektionerna ska kunna göras så osynliga som möjligt.

Efter arbetet med banvallen såg terrängen ut som nedan, det vill säga helt tom på husmockuper och granar.

Efter att ha stått och blängt på cellplastskivorna ett längre tag insåg jag att jag gjort en blunder. 😟 Jag skulle givetvis ha tagit itu med sektionsbestämningen innan jag avlägsnade träd och hus. Jag märkte att det nu var svårt att se husen och träden för min inre syn. Att ställa tillbaka husen skulle förstås vara ganska enkelt, men att sedan återplantera över 800 granar för att strax avlägsna dem igen för anbringande av markvegetation kändes lite surt. Som tur är har jag en del foton på anläggningen där hus och granar finns kvar, och det blev nu min räddning.

Jag skrev ut båda bilderna och satte mig vid skrivbordet och funderade med pennan i hand. Området, bortom spåret, inne i hörnet, är det parti som är mest bebyggt och även det mest avlägsna. Övriga områden är lätt nåbara och där behöver alltså inte sektionerna vara urlyftbara för all framtid. Nej, när de är färdiga kan jag fixera dem precis som jag gjort med sektionerna ”hitom spåren” på resten av anläggningen. Det är alltså området inne i hörnet jag ska koncentrera mig på. Får jag bara bukt med det så känns det som att jag är i hamn.

Det gäller alltså att utnyttja terrängen för att dölja skarvarna. Landskapets diken, med dess frodiga vegetation, är lämpliga för skarvar. Den hitre kanten på ån borde också vara lämplig för en omärklig övergång mellan sektionerna. Ett problem är att en del skarvar nog måste dras rätt över några vägar. Där får man ta till trix som att placera en bil eller en träddunge som skymmer skarven. Efter lite funderande kom jag fram till följande variant av sektionsindelning:

De tre nuvarande sektionerna i området bortom spåret kommer alltså att delas upp i fem lösa sektioner och två vägar kommer att bli korsade av en skarv. OK, då är nästa steg att lyfta ur de tre sektionerna och bära ner dem i källaren för omarrondering. Här ser vi dem uppradade och redo för sågen.

Sektionerna är tyvärr för stora för att kunna hanteras med min frigolitskärare eller med min bandsåg. Då får man plocka fram den lilla handsticksågen, och den funkar bra den med.

Efter diverse sågande har nu de tre ursprungliga sektionerna förvandlats till nio som ska limmas ihop till fem.

Det var svårare än jag trodde att pussla ihop de nio bitarna på rätt sätt. Ibland kändes det som att det fattades bitar och ibland kändes det som att det fanns för många. Generande likt ett intelligenstest, med andra ord…😡

Nåja, här ligger de nu, hoppusslade och hoplimmade i fem delar.

Hoplimmade, ja...Då väntar jag på den klassiska frågan om vad jag använt för lim.

Jo, i de första tre minuterna av följande film beskriver jag det, i mitt tycke, bästa limmet för cellplast. 

Men nu till den viktiga slutfrågan: Kommer den nya sektionsindelningen att passa i anläggningen? Det här handlar ju än så länge om ett grovsnickeri där det kan bli vissa avvikelser och ändringar vid sågning och limning.

Jodå, här ligger sektionerna på plats. (Efter lite putsande med kniven på sina ställen.)

Ja, det var det hela för den här gången. Ett tyvärr ganska enformigt avsnitt, men det känns som att det är svårt att göra underhållning av de här cellplastbitarna.😟

Nästa steg blir att försöka planera terrängen mera i detalj. Att variera vad som växer på åker och äng och placera ut små dungar, stenrösen och övriga naturfenomen. Nu skulle jag vilja göra en fotopromenad i förebilden för att få uppslag, men det verkar som att Lützendimman aldrig vill ge sig….

Troligtvis blir det alltså inte så mycket att visa på ett tag så därför kan det hända att nästa uppdatering dröjer.