En svacka…

Efter MJ-hobbymässan i Älvsjö har det gått lite tungt med byggandet. I förra uppdateringen visade jag hur jag gjorde en ny sektionsindelning av anläggningen men sedan stod det stilla ett tag. En del uppgifter i alternativskalan 1:1 pockade på min uppmärksamhet, eller så var det tvärt om. Jag menar att eftersom jag kände vikande bygglust så började jag tänka på annat. Och så hann jag med att titta på hela Netflixserien ”Bodyguard”…..

Nåja, lite har jag ändå påbörjat. Jag har markerat ut  vilka områden det ska växa skog på och så har jag börjat bereda marken för detta. Här plockar jag fram en gammal klassiker i mj-sammanhang.
Det handlar alltså om färgat sågspån. Jag gjorde en rejäl omgång med olika färger när jag byggde Lilla Morshyttan. Efter 8-10 år var det nu dags att plocka fram burkarna igen.
Bara att stryka på med vitlim och så strössla på sågspånet lite oregelbundet. Detta ska försöka efterlikna det torra understa lagret i en mörk granskog. Sedan limmet har torkat och jag vänt upp och ner på sektionen för att få bort sågspån som ligger löst, kan det se ut så här:
Innan jag går vidare tar jag fram min sprayflaska med utspätt vitlim och ger sågspånet en rejäl dusch. Detta förstås för att fixera det ytterligare.
Nästa steg blir den låga undervegetationen. Då är det Woodland Scenics Coarse Turf i olika kulörer som gäller. 
Jag penslar lim fläckvis på sågspånet och så strösslar jag på turfen. Sedan limmet har torkat och jag vänt upp och ner på sektionen för att få bort turf som ligger löst, kan det se ut så här:
Även turfen fixeras förstås ordentligt med en rejäl vitlimsdusch.
Mellan ovanstående moment blir det ganska långa torktider och vad ska man göra då? Här får man syssla med lämpliga små fristående arbetsuppgifter för att utnyttja tiden. Egentligen gillar jag inte det eftersom sådan ”effektivisering” påminner lite för mycket om lönearbete men jag vill ju hinna så långt som möjligt innan jubileet nästa år, så det är bara att bita ihop!

Steget efter Woodland-strösslandet blir utplacering av de flyttblock som är mycket vanliga här i Bergslagen. Vanliga ”småstenar”, rakt av från naturen, vill inte se riktigt naturliga ut som stora klippblock i skala 1:87. Dessutom är de ju rätt tunga. Jag tillverkar därför egna stenar av gips. Sådan tillverkning är lämplig att syssla med under tiden som terrängströsslet torkar.

Det flytande gipset häller jag i en plastpåse där det får stelna. Sedan bankar jag sönder gipsklumpen i lagom stora stenar som jag färgar in i olika grå nyanser. Därefter torrborstar jag stenarna med lite vitt.
Här ser vi ”före/efter”.

Ett annat ”pyssel medan strösslet torkar” gäller fotot vid småskolan. 
Välvilliga kamrater har kommit med råd och donationer vilket gjort att de stående i bakre raden nu inte blir något problem. Men värre är det med de sittande flickorna. Marknaden verkar lida av knapphet på sittande barn i allmänhet och sittande flickor i synnerhet. Ett fall både för BO och JÄMO, med andra ord. Jag har fått tag i två tre figurer som kan gå att använda utan större förändringar men det är ändå långt kvar till de nio som finns på främre raden. Det blir alltså att försöka ”transplantera och klä på” figurer som ändå sitter ner. Här har jag sorterat fram en del sittande som kanske går att omvandla:
Det finns till exempel ett antal ”kina-gubbar” som är småväxta och sitter ner, men de har tyvärr armarna i kors. På skolkortet däremot sitter de flesta flickorna med armarna i knäet.
Jag ska ändå försöka använda dessa figurer. Först skär jag bort de korslagda armarna. Sedan borrar jag ett hål genom axlarna på gubbarna och stoppar i nya armar av 0.7 mm ståltråd. Så långt ser det ut så här:
Planen är nu att fixa till en mjuk infästning av armarna mot axlarna med den "påbyggande" vitlimsmetod som bland annat Olle Frykmo och Janne Gissberg brukar använda. Sedan får jag försöka fullborda könsbytet genom att klä upp gubbarna med klänningar. Barn har ju också i allmänhet något större huvud i förhållande till kroppen än vad vuxna har. Lite vitlim kanske kan avhjälpa också detta.
Ja, vi får se hur jag lyckas med denna omvandling. Det är förstås vanskligt att berätta om det här ifall det bara blir pannkaka av alltihop, men jag tar risken. Fast om jag vetat vilka svårigheter det skulle bli med de här gubbarna hade jag kanske aldrig påbörjat det här projektet. Det känns som att varje enskild flicka kommer att ta lika lång tid att forma till som det tar att strössla tio kvadratmeter landskap….

Till helgen är det Hjulmarknad i Solnahallen. Hoppas vi ses där. Jag ska gå runt och titta (efter sittande flickor i skala 1:87) men jag kommer också att finnas en hel del hos Jocke Sannagård vid Allt om Hobbys bord.

Kommentarer

  1. en paus kan man behöva ibland från byggandet....har väl själv tappat lite fart...men stålsätter mej att åtminstone
    en liten stund varje dag...sen har min närvaro på Svenskt MJ forum ökat....då har du koll på vad jag gör..he.he
    ingen hjulmarknad tyvärr...men det dök upp en marknad faktiskt här i Luleå...på Malmbanans vänner på Lördag
    så den får jag väl besöka i stället..


    Roger/Forden


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Roger, visst går motivationen lite i vågor. Viktigt ändå att man inte tappar taget helt.
      Ska försöka följa dig lite bättre på Svenskt MJ-forum. Såg nu att du varit i farten som murare. Inte dåligt, i skala 1:87!!

      Radera
  2. Jag tänkte åka till Hjulmarknaden och uppleva den för första gången.
    Tänkte passa på att knycka lite mer tid av dig denna gång, om det går... 😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då ses vi där, Simon. Kanske en fika tillsammans?

      Radera
    2. Absolut! Hmm...det blir väl kaffekask då antar jag...

      Radera
    3. Vilken bra idé, Simon! ;-)
      (Jag undrar hur rusdryckspolicyn ser ut i Solnahallen...? )

      Radera
  3. Heja heja Sture!

    Glöm inte bort att det ska vara njutbart att bygga och fixa :)
    Låt saker ta den tid det tar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, Oscar. Men man är ju själv sin värste slavdrivare... :-(

      Radera
    2. Ja man är ju det tyvärr... Men försök att ha roligt, njuta och bygga i lagom takt :)

      Radera
  4. Sakta men säkert Sture!
    Bra idé med gips i plastpåse för att göra stenblock. Den snor jag -:)
    Trist att alla marknader är så långt upp i landet! Skulle vilja åka på Hjulmarknaden men det är lite långt för mig tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk, Anders, jag tycker de flesta marknader är i SÖDRA Sverige. Den ängen är alltid grönast som ligger längst bort, vet du. :-)

      Radera
  5. Landskapsarbetet blir ju hur bra som helst. Väldigt realistisk färgsättning. Blir kul att se hur det blir när träden kommit på plats. Projektet med skolflickorna verkar betydligt mer komplicerat men en rutinerad modellbyggare som du kommer att fixa det galant. Du har i alla fall startat på ett övertygande sätt.

    /Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju alltid något visst när vegetationen börjar göra intåg . Anläggningen får plötsligt liv.
      Projektet med skolflickorna, ja... Min största huvudvärk för tillfället. Vore jag tonåring skulle jag utbrista: "Det där är inte min grej"!
      Jag hoppas i alla fall att det ska gå att åstadkomma något som lite grand liknar skolkortet. Men några anletsdrag kommer jag knappast att få till. :-(

      Radera
  6. Framskjuten färdigställantid är allvarliga saker Sture om man inte är kung i sitt eget rike förstås, tror nog mig veta att du grejar det galant ändå! I mitt rike är det däremot en ännu mycket mer långsam (oregelbunden) kombo av garagestädning och mj-bygge som pågår mellan ständiga skala 1:1 uppdrag...;-)
    /Gunnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, Gunnar, är det skönt att man inte jobbar åt någon "beställare", utan är sin egen kung.
      Skala 1:1 uppdragen har en tendens att hopa sig. Flera olika projekt pockar på här hemma under en period nu.
      Önskar dig lycka till med din garagestädning och hoppas på att det ändå ibland finns lite tid för hobbyn.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En förebildsbyggares vedermödor...

Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

Ett freudianskt felbygge?