Bygget av Nya Rossberga

Så var då ytterligare ett hus i Nya Rossberga färdigt för ”leveransfoto”. Det handlar alltså om mjölnarbostaden, och så här blev den. Först ur ”normal betraktningsvinkel” på anläggningen. Här kommer södra gaveln. Om man sträcker in huvudet en bit över anläggningen kan man se glasverandan. (Mycket frestande att strunta i den…) Glasverandan i frontvy. Jag får verkligen uppbåda all min ”good enough-filosofi” för att godkänna snickarglädjen. (Notera att jag inte bifogar något foto på originalet.) Slutligen en bild ur en totalt omöjlig vinkel för en normalbetraktare. Här hade jag alltså kunnat skippa verandafönstren närmast kameran, men någon måtta får det väl ändå vara… När min bok ”Min väg till Morshyttan” kom ut levererade min syster Gudrun positiv kritik på en punkt: Hon tyckte att bilderna på modellerna borde innehålla någon sorts storleksjämförelse, till exempel en tändsticksask eller en tumme. För att gå henne till mötes kommer n...

Oj, nu är det över en månad sedan förra uppdateringen. Man kan väl konstatera att byggtempot är betydligt lägre nu än förra hösten. 😟 Här kommer i alla fall en lägesrapport. I förra uppdateringen redovisade jag den färdiga modellen av huset ”Borgs”, och meddelade att nästa hus skulle bli mjölnarbostaden, alltså det här:  Huset har som synes timmerfasad vilket förstås ställer till det en del. Men först skär jag ut huskroppen och fönsteröppningarna i styrenplast, som vanligt. Så sågar jag timmer av balsa med min lilla Proxxonsåg. Timret limmas fast på fasaden med Karlssons klister – ett underskattat lim! Även fönsteröppningarna täcks med timmer. Det skär jag enkelt bort senare. Här är stommen klar och sprutad med bilprimer. Till vänster om huskroppen ser vi också det påbörjade plåttaket. Nästa steg blir att tillverka fönstren. En försändelse med fönsterfoder (1.3 mm) kom från England alldeles lagom. Beställningen från S...

Då var det dags att detaljstudera ”leveransfotot” av Borgs kåken i Nya Rossberga. Som vanligt är kameran obarmhärtig och man ser bara sådant som man tycker man borde gjort bättre. Denna lilla stuga visade sig vara betydligt krångligare att bygga än jag hade räknat med. Fönsterfodren var till exempel något annorlunda med sina små krön, och ett falsat plåttak kräver ju lite mera än att bara smäcka dit ett ark Vollmer-tegel… Fönsterfodren, ja… I mitt styrénförråd hade jag lister med bredden 1 mm och 1.5mm. Den smala listen kändes alldeles för smal och den breda något för bred. Jag valde den breda. Kanske detta var ett felbeslut….? De breda fönsterfodren, i kombination med att mobilkamerans objektivfel får alla väggar att luta, (jag borde ha övervunnit slöheten och använt systemkameran med makroobjektivet) gör att jag tycker att kåken ser ut som en karikatyr, ett sagohus. Ummm… jag underskattade nog det här byggets svårighetsgrad en del och blev, åtminstone i...

Inför ett nytt byggmoment kan det hända att det känns ett visst igångsättningsmotstånd. Ja, nytt och nytt…  Vid det här laget har jag ju byggt ganska många hus, så momentet är inte direkt nytt, men det är nytt för den här gången. Jag upptäcker att jag hela tiden hittar på andra grejer som ”måste” göras i stället för att spotta i nävarna och börja med husen. Men nu jäklar är det dags!! Men var börjar jag då? Här ser vi alla mockuper som ska bytas ut i Nya Rossberga. (Inte riktigt sant. Det lilla huset längst till vänster, Tyskbo anhalt, är redan färdigbyggt.) Ska jag börja längst in och arbeta mig utåt eller börja med de närmaste kåkarna och arbeta mig inåt? Är det något hus som det kliar i fingrarna att få börja med? Har jag en speciell relation till något av husen? Efter att ha ältat dessa frågor ett tag beslöt jag att börja med dessa tre kåkar. Det var hus nummer 1 som fällde avgörandet var jag ska börja. Huset i fråga kallas sedan gammalt för ”Borgs”....