4. Flera hus på tomten och många detaljer.

 

Då har vi alltså löst en del utrymmesproblem på dioramat och fastslagit i stora drag hur det såg ut i vår trädgård på nittiotalet. Nästa steg blir att tillverka flera hus och detaljer som så småningom ska placeras ut på den ännu ej påbörjade bottenplattan.

Här ser vi förebilden till dioramats minsta hus, alltså barnens lekstuga. Notera den två meter långa "mätstickan" som står mot lekstugans fasad. Med hjälp av denna kan jag enkelt göra ritningar till de hus jag vill bygga.

Men trots litenheten var bygget ganska omfattande. Dessutom skulle den ju tillverkas i tre exemplar. Varje exemplar kom att bestå av fem moduler. Det blev alltså sammanlagt 15 moduler som var och en krävde en hel del jobb. Här ser vi alla modulerna innan hoplimningen. 

Som synes är den färdiga modellen inte stor.

Ännu en jämförelse.

Nästa byggnad blev den här…

…och så vårt uthus.

Många nya delar blev det, med husgrunder och skärmtak.

Och ytterligare en storleksjämförelse.

Tolv färdiga hus som väntar på att placeras ut.

Men först ska det tillverkas diverse andra detaljer som dioramorna ska pyntas med.

Sharanen har jag förstås inte tillverkat själv men vår Sharan var alltid försedd med takbox så det blev en egen variant, tillverkad av cellplast. En del av de övriga delarna är som synes ännu ej målade och efter fototillfället kom jag även på ytterligare smådelar som jag blev tvungen att tillverka. 

En lite undanskymd men viktig del av vår trädgård är stationshusets baksida. På väggen finns en stege, ett elskåp och en kompostbehållare. Här förvarar vi också vår skottkärra. Att få tag på en ”vanlig” skottkärra, av den typ som döttrarna säkert minns, visade sig oväntat svårt.  Jag fick dock napp när jag rådfrågade kamraterna i Facebooks modelljärnvägsgrupp. Mats Larsson erbjöd sig att 3D-printa några skottkärror och det är en av hans kärror vi ser på bilden. Stort TACK för hjälpen, Mats!

Takstolarna till skärmtaket på bilden ovan var lite pilliga att få till. Jag löste det genom att tillverka en jigg av cellplast där jag kunde ”serietillverka” skärmtakens stomme i ett enda stycke.

Smådetaljer, ja…
En rejäl gunga måste barnen förstås ha. Jag byggde en extrahög gungställning vilken gav ett rejält magkittlande schvung. Den måste förstås finnas med på dioramat. I gungställningen fanns också en trapets. I trädet mitt i bilden ser vi en blå barngunga som barnen fick använda innan de kvalificerat sig för den stora gungan.

Vidare ser vi ett bord med fasta bänkar som barnen fick som gåva från sin morfar. Sedan hade vi en vit plastmöbel för de vuxna. Möblerna på bilden är tyvärr inte ens ”lookalike”, men vad gör man?  Man får tillgripa mitt gamla favoritordspråk ”Får man inte den man älskar, får man älska den man får”.

Längst till höger har vi en hängmatta som jag tillverkat av mönstrat papper.
Mycket småplock, som sagt…    

En sandlåda är förstås ett måste för tre små tjejer.
Skapelsen i mitten är ett ”luktärtstorn” som jag byggde som födelsedagspresent till min hustru.

Ja, då har vi presenterat ett urval av dioramornas småpynt. I det femte och sista avsnittet i den här redogörelsen ska vi ägna oss åt markarbeten, färdigställande av dioramorna och lite allmänt filosoferande om modellbygge.