Bygget av Nya Rossberga

Nu tar jag en tids paus i byggandet av nya Rossberga och ägnar mig i stället åt familjen, glöggen och granen. Jag vill avrunda den här säsongen med att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Jag vill också tacka alla som glatt mig genom att följa denna blogg under året. När jag publicerade mitt första inlägg den 22 februari var jag lite undrande över vilket intresse min blogg skulle kunna väcka. Det handlar ju trots allt om en skäligen simpel anläggning:   En paradsträcka runt väggarna med en enda station och med förebild från en liten oansenlig plats bland hundratals liknande i vårt land. Som blogg-ägare har jag tillgång till statistiken och kunde till min glädje strax konstatera att intresset var över förväntan. Häromdagen slog räkneverket över till 93 000 ”klick”. Det betyder förstås inte att 93 000 personer följer bloggen, utan det är det totala antalet besök. Om man delar det med 74 uppdateringar får man däremot en antydan om hur många som tittar in när en ny upp

Ett mycket roligt moment vid byggandet av landskap är när man börjar ”strössla”, alltså strö ut vegetation i form av statiskt fibergräs och diverse turf i terrängen. Detta går förhållandevis snabbt och på kort tid genomgår därför landskapet en stor förändring.  Men det gäller också att göra saker i rätt ordning. Även om det är lockande att börja strössla direkt kan det vara lämpligt att göra en del annat först. Det kan vara saker som känns lite krångliga, som man funderat länge på och där man inte riktigt har klart för sig hur man ska göra. Mina järnvägsövergångar, till exempel, var en sådan ”surdeg”. I ett tidigare avsnitt här visade jag hur jag gjorde själva övergångarna. Men övergångarna ska också anslutas till terrängen, och det kan vara lämpligt att fixa innan man börjar strössla. Här ligger nu i alla fall övergången, ansluten till vägen. En liten glipa syns mellan banvallen och vägbanken men den trollar man lätt bort med lite ”ludd” när allt är färdigt. Men det krävdes

På Morshyttan-delen av min anläggning har jag ett flertal scenbilder där jag gestaltar verkliga händelser med verkliga personer från den epok jag skildrar. Redan i anläggningens planeringsstadium hade jag klart för mig många scener som skulle finnas med, och flera blev det under resans gång. När jag tittar på anläggningen idag kan jag räkna till drygt 20 sådana scenbilder. Här följer några exempel från Lilla Morshyttan : Schaktningsarbete vid Dahlqvists i Morshyttan efter en fotoförebild från Per Arne Åberg. Sven Tidén och jag hämtar Rönnings-Arthurs mjölkkrukor. Banvakt Larsson på grönbete på Östlunds åker. Farsan och morsan blir fotograferade vid Lindmarks i Morshyttan Jag drar slipstenen åt farsan. Familjen Risberg i slåtterarbete Med den nu aktuella delen, Nya Rossberga, har jag tyvärr inte alls lika många scenbilder i mitt huvud men jag hoppas förstås att även här få flera idéer under resans gång. Nedan följer ett försök att upprätta en första list

Problemet att få till en snygg järnvägsövergång tror jag många trerälsare brottats med. Då och då dyker frågan upp på fora och fejja med många tänkvärda och fiffiga lösningar. Jag tänker nu dra mitt strå till stacken och presentera min idé, avsedd för k-räls. Järnvägsövergångarna på min anläggning är alla från 1959 och alltså av den gamla varianten med plankor. Jag vill också minnas att de var kreosotbehandlade och därför, åtminstone till en början, ganska svarta. På Morshyttandelen finns övergångar vid stationen och på två ställen ute på linjen. Här har vi en övergång vid stationen. Färgen ska föreställa ”grånat solblekt kreosot-trä”. ”Plankorna” är gjorda av mönstrat Evergreen-ark”.   Mittledarströmmen går via en bit pianotråd som ligger på Evergreen-arket och sticker ner genom banvallen där den ansluts till körströmmen. Jag kan väl inte påstå att jag är nöjd med resultatet. Pianotråden verkar rätt överdimensionerad och plankorna ser helt enkelt ut som… ja, ett Evergreen-ark

Nya Rossberga skiljer sig på ett avgörande sätt från Lilla Morshyttan. På vilket sätt då, kanske någon som undrar? Jo, om vi tittar på följande flygbilder från Lilla Morshyttan så är indelningen av skogsdungar, åkrar vägar och fastigheter nästan EXAKT som i förebilden. Inte storleksmässigt, givetvis men i fråga antal och inbördes lägen så vill jag påstå att det stämmer till mer än 90%. (Men bakgrundsmålningen ser onekligen lite lustig ut från ett flygperspektiv.) När det gäller Nya Rossberga så är situationen helt annorlunda. Visserligen kommer anläggningens alla hus att ha en exakt förebild men indelningen av skogsdungar, åkrar vägar och fastigheter blir till stor del en fantasiskapelse. En grov indelning är redan gjord, som man kan se på följande bilder, men om man jämför med Lilla Morshyttan så ser man att mycket återstår.  Det är ganska intressant att se hur färdigställandet av en anläggning förändrar synintrycket. Det verkar som att ögat luras att tro att anlä