Inlägg

Onödiga detaljer, eller...?

Bild
  Vad ser man egentligen i ett modellandskap? I mitt förra blogginlägg visade jag en lista på detaljer som ska  komplettera Markusbo, och konstaterade att: - Flera av punkterna på listan är förstås av typen ”endast byggaren själv lägger märke till dem”. När jag tittar tillbaka på vad jag hittills har byggt hittar jag mängder av sådana detaljer. Här några exempel: Vi börjar med att titta på uthuset vid mitt barndomshem. Lutad mot gaveln står den stubb-brytare som farsan byggde för att lägga ner betongringar i vår brunn. Stubb-brytaren måste förstås vara med på modellen! Visst, bara att leta fram passande kugghjul och styrenlister och sätta igång. Hur lång tid det tog minns jag inte men det var knappast gjort på en kafferast… Och här har vi uthuset på betraktningsavstånd på anläggningen. Ännu har ingen besökare harangerat stubb-brytaren….😟 Här har vi kvarnbyggnaden i Rossberga, redo att placeras ut i landskapet. På förebilden finns en sorts ankarjärn i hörnen. Det fixa

Nä, men nu får jag väl ta och spotta i nävarna (igen)…

Bild
  I förra avsnittet av den här bloggen påstod jag kaxigt att det skulle börja grönska i Nya Rossberga i oktober. Med skammens rodnad på mina kinder får jag väl konstatera att av det blev det intet. Men nu tar jag nya tag. Den här bilden visar banvaktstuga 109, Markusbo, och det är här jag tänkt att nävspottningen strax ska börja. Men först tar vi en snabbtitt på gamla Stinsensforum 29 december 2009. Det var där jag började berättelsen om anläggningen ”Morshyttan-Rossberga 1959”. Så här såg ingressen ut till mitt första inlägg.  Som synes ville jag komma ur ett dödläge genom att avlägga ett nyårslöfte. Hur lyckades jag då med det? Jodå, om det berodde på kamraternas flitiga häcklande eller min föredömliga arbetsdisciplin ska jag låta vara osagt men jag klarade min föresats med god marginal. Sedan har jag avlagt liknande löften varje nyår och det har i alla år hjälpt mig att (med marginal, faktiskt) åstadkomma vad jag föresatt mig. Hur ligger jag då till i år? Nja….  Så här skrev ja

I oktober börjar blomningssäsongen i Nya Rossberga

Bild
  Oj, oj, bara tre uppdateringar av bloggen hittills i år och den senaste var för över fyra månader sedan. Men nu är det dags att spotta i nävarna igen. Diverse grönska och blomster är inhandlat och ligger här framme inför höstens aktiviteter. Jag måste dock erkänna att jag lider av både ringrost och igångsättningsmotstånd… Hur är det, håller jag på att tröttna på hobbyn? Nja... men jag har haft (och har) lite annat för mig som stjäl uppmärksamhet från byggandet.  För det första har jag ett lokalhistoriskt videoprojekt med min gamle kompis Bengt Söderqvist. Den som till äventyrs vill veta vad detta går ut på kan kika in här: Säsong 1 av detta videoprojekt (tio avsnitt) tog praktiskt taget hela vårterminen att färdigställa. Nu har vi påbörjat säsong 2 där vi räknar med ytterligare åtta avsnitt. I våras skaffade jag en drönare. Att sätta sig in i hur den fungerar tog sin tid.  Först ska den aktiveras hos tillverkaren vid första flygtillfället. Sedan ska den ska kopplas ihop med en mob

Lite mera grönska.

Bild
  Det är lågt tempo i byggandet av Nya Rossberga nu. Detta avspeglas förstås här på bloggen där det bara har blivit två uppdateringar hittills i år. Men en liten lägesrapport ska jag väl i alla fall kunna åstadkomma. Vi börjar här: På den här bilden ser vi hur ”lekhörnan” såg ut den 17 maj i fjol. Alla hus är klara men den uppmärksamme ser att något saknas, nämligen träd. Idag ser det ut som nedan. Ingen större skillnad, kanske någon tycker, men tittar man noga ser man att det tillkommit ett antal träd av arten ”lövträd”. Fast det är det långt kvar till den lummighet som syns på den här flygbilden från mitten av 1950-talet. Som modellbyggare måste man dock kompromissa. Man vill ju att bebyggelsen ska synas och då får man hålla nere trädbeståndet en smula. Men kryper man närmare inpå bebyggelsen i Nya Rossberga så märker man att det ändå har blivit lite lummigare det gångna året, speciellt här under våren. Tidigare har jag visat ett par bilder från Tidéns lanthandel och här ser vi

En belysningsåtgärd. Och en hedersman ur tiden.

Bild
  Filmprojektet jag nämnde i ett tidigare inlägg rullar på och stjäl tid från modellbyggandet men jag har ändå inte varit helt overksam i min hobbylokal. Det handlar om belysningen av anläggningen. Så här ligger det till: På Morshyttandelen, som vi ser på nedanstående bild, har jag ett draperi i taket. Bakom detta sitter tre lysrörsarmaturer som ger en sorts allmänbelysning av landskapet. Tyvärr blir resultatet då att anläggningens framkant inte blir belyst. För att råda bot på detta har jag dessutom monterat ett antal spotlightar i taket. Nya Rossbergas landskap har en mera oregelbunden framkant som blir krånglig att följa med ett takdraperi. I ett anfall av ogrundad optimism intalade jag mig att det skulle räcka att belysa den delen med enbart spotlightar. På bilden nedan ser vi Nya Rossberga i ett tidigt stadium, belyst med spotlightar. Vad jag inte räknat med var de skuggor som de blivande träden på anläggningen skulle kasta med  enbart framifrånkommande spotlight-ljus. Se till e