En mjölnarbostad, en taxibil och lite framtidsplaner.
Så var då ytterligare ett hus i Nya Rossberga färdigt för ”leveransfoto”. Det handlar alltså om mjölnarbostaden, och så här blev den.
Först ur ”normal betraktningsvinkel” på anläggningen.
Här kommer södra gaveln.
Om man sträcker in huvudet en bit över anläggningen kan man se glasverandan. (Mycket frestande att strunta i den…)
Glasverandan i frontvy. Jag får verkligen uppbåda all min ”good enough-filosofi” för att godkänna snickarglädjen. (Notera att jag inte bifogar något foto på originalet.)
Slutligen en bild ur en totalt omöjlig vinkel för en normalbetraktare. Här hade jag alltså kunnat skippa verandafönstren närmast kameran, men någon måtta får det väl ändå vara…
När min bok ”Min väg till Morshyttan” kom ut levererade min syster Gudrun positiv kritik på en punkt: Hon tyckte att bilderna på modellerna borde innehålla någon sorts storleksjämförelse, till exempel en tändsticksask eller en tumme. För att gå henne till mötes kommer nu här en sådan bild. Glasverandan är som synes inte så stor – bredden är 30 millimeter.
Från det ena till det andra, kommer ni ihåg Michael Magnusson som byggde en Volvo Rundnos åt mig?
Bilen kommer att tjänstgöra som mjölkbil i Nya Rossberga.
När Michael levererade Rundnosen berättade jag att jag hade en obyggd Volvosugga från Tekno Bygg i min ”dåliga samvetet-låda”. Michael erbjöd sig genast att bygga och måla den åt mig. Enligt vad Michael sedan berättat var modellens gjutning inte så imponerande. Det blev alltså en hel del spackling och passning innan den var klar. Stort tack till Michael att han ville ta sig tid till detta.
Nu står den fina modellen och väntar på resenärer vid Tyskbo anhalt. Jag ska så småningom också komplettera scenariot med en lämplig gubbe i uniformsmössa som ska föreställa den legendariske taxichauffören ”Tut-Ivan” Karlsson från Horndal. (Tror ni jag vågar be Michael såga upp en öppningsbar dörr i den tjocka vitmetallkarossen? Det vore ju elegant att låta Tut-Ivan stå och hålla upp dörren för passagerarna, he, he… 😉)
OK, vad blir det nu, då?
Jo, nu blir det mjölnarens lagård, som syns längst upp till vänster på följande bild.
Vi zoomar in och studerar huset lite noggrannare. Till min glädje ser jag att taknocken svankar något och det gör ju huset mycket livfullare. Tyvärr ligger mycket av huset i skugga så det är svårt att se detaljerna. Kicki Sjögren som är uppväxt i mjölnarbostaden har dock lovat mig att försöka skissa upp hur hussidan såg ut. Tackar på förhand, Kicki!
Framsidan av huset ser vi här. Här får man en hygglig uppfattning om väggens utseende. Intressant tegelparti som verkar mycket lämpat för ett enkelt tegelark. 😉
Konstaterar också med tillfredsställelse att här blir det inga, hängrännor, stuprör, gardiner, blommor och heller ingen skorsten. 😀
På husets västra gavel fanns ytterligare en utbyggnad. Den ser vi inringad på följande mycket gamla foto. Vi får be Kicki om lite upplysningar även här.
Eftersom jag gärna skulle vilja se flera bilder på lagården lägger jag ut den här blogguppdateringen också i gruppen ”Söder om Tyskbo”. Min förhoppning är att det ska dyka upp några bilder som kan vara mig till hjälp i mitt byggande av Nya Rossberga. Även i ”Sällskapet Rossbergabilder”, är vi intresserade av alla tänkbara gamla bilder från byn till vår fototavla vid korsvägen. Rota gärna i lådorna!!
Jag hoppas alltså på lite ledtrådar om mjölnar-lagården och i avvaktan på dessa får jag kanske börja snegla ytterligare lite framåt, nämligen på den här inringade byggnaden.
Det handlar alltså om den numera helt försvunna sågen. Här har jag det emellertid lite bättre förspänt med hjälp av bland annat de foton som Sällskapet Rossbergabilder fått från Ingbritt Nyström som bodde i mjölnarbostaden i många år. Tack för det, Ingbritt!
Det var ju ett tag sedan jag var inne och kollade vad som händer på din anläggning men kan konstatera att byggandet fortsätter i gammal god Sture-kvalité. Imponerande hus som du knåpat ihop. Jag fick inte riktigt ihop det när jag jämförde den svart-vita bilden med färgbilden. Det verkar som om man byggt om det vitputsade huset bakom mjölnarbostaden. På färgbilden verkar huset ha fått fasaden klädd med trä som målats rött. Något verkar dessutom ha hänt med skorstenen. På den putsade versionen ser skorstenen ut att gå igenom nocken medan den rödmålade versionen har skorstenen bredvid nocken eller är det jag som ser fel? Jag ser fram emot dina fortsatta byggen men nu kommer du väl mer att pyssla med sådant som glögg och annat gott i stället för husmodellbyggen.
SvaraRaderaHälsningar
Jan
Såg nu när jag skummade igenom dina tidigare inlägg att du redan beskrivit det vita huset ganska ingående och att det dessutom var det viktigaste huset på den biten av anläggningen. Hur kunde jag missa det????? Jaja, det är mitt nyfödda barnbarns fel. Helt plötsligt blev det viktigare att vara nybliven morfar än att koncentrera sig på MJ-hobbyn. :-)
Radera/Jan
PS! Jag kan inte heller lova att jag bättrar mig framöver. Efter höstens nytillskott är jag numera både farfar och morfar vilket förpliktigar (usch vad jag känner mig gammal plötsligt).
Ha, ha, Jan, jag hör att du har det hett om öronen.Vissa tilldragelser i livet skakar onekligen om en, en hel del! :-)
SvaraRaderaNär jag först läste dina synpunkter kände jag mig för ett ögonblick tillbaka i katedern och var på väg att utbrista som tusentals gånger förr: "Läs HELA texten!", men nu förstår jag....
Det vita huset var alltså inte vitt utan lite mer åt det beiga hållet. Enligt min minnesbild var fasaden av trä vilket också styrks av fotografier som jag fått från mjölnarfamiljen. (Synd att man inte kan lägga in foton i kommentarerna här - en nackdel mot forumen, tyvärr.) Som jag nämnde tidigare kan jag inte riktigt förstå att det gick att måla om den beiga (oljefärgsmålade?)fasaden med vanlig rödfärg. Total renskrapning eller ny fasadbeklädnad?
Skorstenens placering styrks också av gamla foton som jag tyvärr inte kan visa här. Alltså VID nocken men inte tvärs över, om du förstår vad jag menar.
Och du, du behöver inte "bättra" dig. Jag tycker det är kul att du följer bloggen och kommer med funderingar, även om koncentrationen under rådande omständigheter och av förklarliga skäl inte är på topp. ;-)
Tack Sture. Jo, plötsligt har man nya förpliktelser som man trodde man klarat av sedan åratals tillbaks men skillnaden mot att ha egna små barn är naturligtvis att man kan "lämna tillbaks" barnbarnen efter några timmar. :-)
RaderaJag hade aldrig kunnat tro att det beiga huset hade träfasad när jag såg det svartvita fotot men avståndet är ju stort så träpanelen syns inte riktigt. Skall i alla fall bli intressant att följa det fortsatta bygget.
/Jan
Ännu ett mästerverk av dig Sture! Så roligt att se dina hus. Man får mindervärdigkomplex om man jämnför dom med sina egna... Men Kung i sitt rike du vet :-) Fråga, hur har du gjort blomsterkrukorna i fönstern? Är det fotoutskrifter helt enkelt? Fast när det gäller dig skulle jag inte bli förvånad ifall det är krukor som du gjort av lera och sedan arragerat med växter :-)
SvaraRaderahlsn
/7anders
Tack för dina vänliga ord, Anders! :-)
RaderaNä, någon tävling är det inte, och tur är väl det eftersom blommorna mycket riktigt är fotoutskrifter. Jag ställde helt enkelt upp några krukor på köksbordet och plåtade dem. Sedan var det bara att välja utskriftstorlek och klippa ren den överflödiga bakgrunden.
Men Göran Tholin, känt namn i MJ-kretsar, svarvar sina egna krukor och gör riktiga blomsteruppsättningar. Puhhh...
Jag hoppas på att någon småtillverkare ska börja producera blomkrukor i "metervara", alltså krukor i plast på ett sammanhållande plastband som man bara behöver limma fast på väggen innanför fönstret. Det är ju krukorna som är problemet. Att själv förse dem med lite "Woodland-ludd" vore ju en baggis.
Så kul följa dina byggen, Sture, halva jobbet är ju att hitta och ta reda på hur det såg ut 1959. En hel del intressanta researcharbeten att få ta del av och följa således!
RaderaApropå blomkrukor, om man inga hemma har att plåta av, jag brukar tälja till en kruka av cellplast enkelt och smidigt. En liten limklick och några turfsmulor så har man en kruka med grön växt i. Vill man ha blommor i så petar man i lite färgprickar i turfen. Men jag misstänker du har snyggare blomster hemma i fönstren än jag och då är det nog smidigare ta kameravägen...:-)
Ha, ha, Janne, det är nog inte våra krukväxters skönhet som avgjort valet av metod utan snarare min lathet... Och så känner jag att jag har åtskilliga kåkar kvar att bygga och är därför lite rädd att snöa in för mycket på var och en.
RaderaMin verksamhet är helt riktigt lika mycket "hembygdskunskap" som modellbygge. Genom det här har jag lärt mig mycket om hembyarna Morshyttan och Rossberga på senare år. De två hus jag färdigställt i höst, Borgs och mjölnarbostaden, står ju fortfarande kvar men de kommande, mjölnarens lagård och sågen, är försvunna sedan flera år. Här blir det att göra "försök till rekonstruktion" och vad gäller de delar som jag inte lyckas rekonstruera blir det att helt oblygt utnyttja "det konstnärliga frirummet". :-)
Ja, hembygdsarkeologiarbetet måste ju vara en stor del av tjusningen i hela projektet, att med hjälp av egna samt andras tidiga minnesbilder och fotografier återskapa något som numera är delvis borta. Hade hela bygden stått orörd och på plats sen 50-talet och enda skillnaden vore att träden blivit större och några sågats ner... hade det inte alls varit lika spännande projekt att bygga...
RaderaEtt tag sedan jag var in o tittade här..snygg timring Sture..
SvaraRaderaverandan blev väl bra...eller hur..kul med lite snickarglädje
Roger/Forden