Var börjar jag höstens husbyggnadsprojekt?

Inför ett nytt byggmoment kan det hända att det känns ett visst igångsättningsmotstånd. Ja, nytt och nytt…  Vid det här laget har jag ju byggt ganska många hus, så momentet är inte direkt nytt, men det är nytt för den här gången. Jag upptäcker att jag hela tiden hittar på andra grejer som ”måste” göras i stället för att spotta i nävarna och börja med husen. Men nu jäklar är det dags!!

Men var börjar jag då?
Här ser vi alla mockuper som ska bytas ut i Nya Rossberga. (Inte riktigt sant. Det lilla huset längst till vänster, Tyskbo anhalt, är redan färdigbyggt.)

Ska jag börja längst in och arbeta mig utåt eller börja med de närmaste kåkarna och arbeta mig inåt?
Är det något hus som det kliar i fingrarna att få börja med?
Har jag en speciell relation till något av husen?
Efter att ha ältat dessa frågor ett tag beslöt jag att börja med dessa tre kåkar.

Det var hus nummer 1 som fällde avgörandet var jag ska börja. Huset i fråga kallas sedan gammalt för ”Borgs”. I min tidiga barndom bodde där ”Gubben Borg”. Jag minns honom som en lite egendomlig farbror som plockade ner och sparade på gamla bioaffischer från anslagstavlan i Rossberga. Vad han hette i förnamn var länge oklart, men min bygde- och släktforskande svåger Torbjörn har tagit reda på att han hette Anders Erik och levde mellan 1862 och 1955. Han ansågs ha levt mycket sparsamt och vid hans död gick det rykten i byn om att det skulle kunna finnas pengar gömda i hans stuga….


Stugan, ja! Den är inte stor. Bottenytan, förutom trapphus/veranda, är cirka 48 kvadratmeter. Ändå rymde bottenvåningen två lägenheter á ett rum och kök. Anders och Alma Borg var alltså hyresvärdar och åren runt 1914 hette hyresgästerna August och Anna Bylén. I detta lilla krypin huserade de tillsammans med två små döttrar. Den 12 juni 1914 födde Anna även ett gossebarn. Han fick namnet Sten, och det är alltså min far jag talar om.
Klart att det här blir det första hus jag tar mig an i nya Rossberga…


Hösten 2017 var jag och min syrra och svåger ute med meterstock och kamera för att fotodokumentera blivande modeller i Nya Rossberga. Det var inte så enkelt att ta rena frontbilder på huset eftersom det var omgivet av täta buskage av häckspirea, vilket man kan se på nedanstående bild.

En av gavlarna gick emellertid bra att plåta och måtten här kommer att bli värdefulla för resten av bygget.

Bättre frontvy än det här gick inte att åstadkomma på grund av spireasnåren.

…och här har även min syster Gudrun tagit plats på trappan till detta släkthistoriska hus.

Huset är idag rödfärgat men på femtiotalet var det ljusmålat, som syns på denna bild.

Som jag mins det var huset svagt beige, ungefär samma färg som på min första bil som syns på denna femtio år gamla bild. 

Jag minns att bilens färg hette panama-beige. Eventuellt var huset något mera beige än panama, om ni förstår vad jag menar. Snickerierna vill jag minnas var bruna. (Husets, alltså…)



Nästa hus i gruppen, nummer 2, är mjölnarbostaden. Här är det lättare att få bra gavel- och frontvyer. Som synes har huset timmerfasad.

Oj, då! Här var det mycket snickarglädje och dekorationer. Jag blir nog tvungen att vrida bort kåken lite grand från åskådarna så att jag slipper det där…

Mitt på bakre långväggen, alltså mot åskådarna, ser man att huset har en bärande timmervägg. De avsågade timmer-ändarna måste förstås vara med på modellen.

Nu gäller det att göra ritningar till modellerna. Om man har skapliga gavel- och frontvyer finns det ett busenkelt sätt. Med hjälp av den meterstock som min svåger håller mot fasaden kan man enkelt fastställa den aktuella väggens bredd. När det är gjort är det ju en kakbit att räkna ut hur stor modellen ska vara. När jag vet hur stor modellen ska vara beskär jag bilden enligt nedan, alltså exakt i husets bredd.

Därefter går jag in i Photoshop och ändrar bildens storlek så att den exakt motsvarar modellens bredd. När det är gjort klistrar jag in de aktuella bilderna i ett worddokument och vips är ritningen klar.

Eftersom man står på marken när man fotograferar blir väggarna gärna lätt konformade på fotot och höjden blir också lite fel. Detta får man då givetvis kompensera och rätta till lite ”på en höft”.  Och visst, visst, jag har förstått att vissa fnyser åt en så enkel metod men om den resulterar i en modell som inte ens bybor och grannar tycker avviker från originalet, så duger den åt mig. Jag är ju gladbyggare och har ingen ambition att kvala in i skalafundamentalisternas Hall of Fame.



Ja, det var två hus, men det fanns ju även ett tredje. Huset var vad vi kallade ”Mjölnarns lagård” och har alltså nummer tre på bilden. Min farfar var klensmed och under en period efter förra sekelskiftet hade han smedja i huset.

Huset är tyvärr borta sedan ganska många år men 1959 fanns det kvar. Nu blir det alltså lite marigare när det inte går att mäta upp förebilden.
Men jag har lyckats komma över några gamla bilder där huset är med.

Det första jag ser när jag studerar bilderna är att min mockup är för liten. Här blir det att ”skala upp” en smula men det väntar jag med tills de två andra kåkarna är på plats med husgrunder och allt. Då blir det lättare att fastställa lagårdens lämpligaste storlek. Och trots att huset är litet på bilderna får man ändå en skaplig uppfattning om exteriörens huvuddrag.


Jaha, det var väl det hela för den här gången…
Nej, förresten, jag vill även visa nedanstående bild. Bakgrunden är denna:
När min far var ungefär ett år gammal flyttade familjen från Borgs, där han var född. Förmodligen hade det blivit alltför trångt med tre barn och två vuxna i den lilla lägenheten. Man hyrde i stället in sig i ett hus uppe på åsen i Rossberga, men mera om det huset så småningom.


År 1924 köpte familjen ett småbruk på andra sidan Morshyttsjön, ”Sjöänge”, där fotot här nedan är taget.  Från vänster ser vi min far Sten och bakom honom min farfar August. Min farmor Anna häller upp kaffe åt Nils Hellberg som sällskapade med min faster Ebba som troligen tagit bilden. Kuren i bakgrunden är en hemmagjord ”rök” där farmor Anna rökte fläsk.

Jamen, mannen i mitten med den snygga hatten, vem är då han?
Jo, det är deras förre hyresvärd från Rossberga, Anders Borg, som är på besök. Bilden är troligen tagen 1930 och Anders är änkling sedan tre år tillbaka. På bilden ger Anders intryck av att vara lite av ”tjänstemannatyp” och om man läser dödsrunan från 1955 (som Torbjörn letat fram) ser man att intrycket nog kan vara rätt.

Ja, där hamnade jag på ett stickspår igen. Att vara förebildsbyggare kan leda långt och har man dessutom en svåger som sysslar med släkt och bygdeforskning kan bloggen bli hur lång som helst.

Men nu är det väl ändå dags för byggbordet. Här har jag ritat upp ena gaveln på Borgs på ett styrén-ark, så nu är det bara att köra igång och skära!

Men vänta nu…
Trädgårdsmöblerna måste ställas undan först, vinterdäcken ska på,  damm-pumparna ska tas upp och rengöras, uthuset måste städas……  
Snärjigt att vara pensionär!!