3. Att färdas i tiden

I förra avsnittet stångades jag med att krympa trädgården på ett rimligt sätt och att åstadkomma en förebildsliknande tegelvägg. Nu går jag vidare i dioramabygget och ställs då inför frågan ”Hur såg det egentligen ut här hemma för 25 år sedan?”

När Karin och jag försökt erinra oss detta har vi märkt att man glömmer fort, speciellt när det gäller trädgårdens utseende som skiftat rätt mycket genom åren. Vad gäller byggnaderna är det lite lättare. Mycket är sig likt men några viktiga förändringar har ändå skett sedan slutet av nittiotalet.



Så här ser framsidan av huset ut idag:

Och nu har jag glädje av att jag tagit en hel del bilder under åren.
Så här såg det ut under ”dioramaperioden”.

Ingen köksutbyggnad, som synes och i stället för den höga thujahäcken fanns där en lägre variant med ölandstok.

På baksidan av huset har det också skett en del. Så här ser det ut nu för tiden, en bister novemberdag 2024.

Och här ser vi hur det såg ut under den aktuella perioden…

…och så här blev det i dioramat.

Växtligheten och trädgårdslanden har som sagts förändrats en hel del. Även här finns det tack och lov en del nittiotals-fotografier som kan var till hjälp.

När det gäller rekonstruerandet av växtligheten har jag lutat mig helt mot hustru Karin som är familjens trädgårdsexpert. Hon kan namnge de flesta växter på fotografierna och beskriva deras karakteristika. Som underlag till bygget servade hon mig med följande vegetationskarta med förebild från sent nittiotal. (De kladdiga noteringarna är jag skyldig till. ☹)

Efter denna kartläggning var det ”bara” för mig att omsätta skissen i modell.

Vår trädgård omgärdas av tre olika sorters häckar. Syrénhäcken och brudspirean finns fortfarande kvar på samma plats men där det nu står en thujahäck stod då en häck av ölandstok.

Syrénhäcken valde vi att avbilda i ett överblommat stadium. Brudspirean och ölandstoken ville vi däremot låta stå i blom. Här stötte jag på ett problem. I mitt förråd hade jag ”blomturf” från Woodland Scenics och Magiflor men den visade sig vara alldeles för finkornig. Den la sig nästan som ett damm över häckarna och flöt ihop med häckarnas gröna färg. I ett desperat försök att få det hela att se mera ”blomlikt” ut duttade jag på vanlig akrylfärg i små prickar med hjälp av en tandpetare. Resultatet blev tyvärr rätt ”blaffigt som vi ser på bilderna här nedan men med en deadline som började flåsa mig i nacken beslöt jag ändå att det får duga.

I trädgården fanns också äppelträd, körsbärsträd och päronträd. Karin beskrev vad som kännetecknade de olika typernas utseende och så var det bara för mig att försöka omsätta detta i trovärdiga modeller. Här använde jag Janne Gissbergs metod med träd av tvinnad järntråd, klädda med polyfiber och strösslad turf. Jag tycker själv att träden (i jämförelse med de ”blaff-blommande” häckarna) blev rätt OK. Här ett par exempel.

Slutligen vill jag bekänna att vi ibland varit osäkra på om någon detalj verkligen förekom inom tidsspannet 1996-2000. Vi har då helt enkelt valt den lösning som känns roligast och bekvämast. Licentia poetica och Kung i sitt rike, ni vet… 😉