”Säg: omelett!” - Ett tredimensionellt skolfoto från 20-talet.

En spännande dag för snart hundra år sedan vid Rossberga småskola. Fotografen har anlänt i sin T-Ford och ställt upp eleverna för fotografering.

Nu är alltså småskolesektionen strösslad och ”klar” och jag har ställt dit de tidigare tillverkade figurerna.

Och så här ser sektionen ut i sin helhet. Sektionen innefattar alltså även den lada som fanns mellan småskolan och Jons.

Ytterligare ett par bilder från småskolan:

Här har jag en efterlysning. Den grå rundeln på bilden ska föreställa ett brunnslock av betong.. 

På brunnslocket står den här handpumpen:

Jag vet att Brimalm tillverkade en pump av just den här modellen men från Brimalm går det inte att beställa längre, om jag förstått saken rätt. Jag undrar därför om någon har en Brimalmpump till övers och är villig att sälja den till mig? Jag betalar dubbla listpriset.Men tillbaka till skolklassen. Här står den uppställd med skolgaveln i bakgrunden…

…precis som på det här fotot från någon gång 1921-1923. Min far står som nummer två från vänster.

Småskolan i Rossberga har en särskild plats i vår familjs hjärta. Förutom att min far gick där på 20-talet så har även jag och mina tre syskon gått där på 40-50-talen. Här syns jag själv på en klassrumsinteriör från 1958. I katedern se vi den legendariska fröken Aronsson. På min hemsida kan man läsa om mina egna minnen från småskolan. Där framgår att jag kanske inte var någon direkt mönsterelev….Direktlänk här.

T-Forden på exteriörbilderna är en utgången Jordan-modell som jag fått från Ebay. (Tack Stefan Nilsson för hjälpen.) Den var lite fipplig att få ihop… Jag beundrar verkligen kamraterna som håller på och superdetaljerar bilar och även förser dem med fungerande lyse.

Forden är som synes blank och fin i Henry Fords favoritfärg. Den svarta färgen var dock inte så praktisk ur damm-hänseende och dammade gjorde det minsann på grusvägarna i Rossberga. Här blir det alltså att bita ihop och ta fram airbrushen så småningom fast jag bävar varje gång kompressorn börjar knattra…

Byggsatsen innehöll säten och ratt som skulle monteras inuti hytten och tvärt emot vad jag själv trodde så lyckades jag få dessa på plats trots att det saknades anvisningar i karossen var de skulle sitta. Fjädring och styrstag av spindelvävstyp var också tänkt att monteras men jag måste erkänna att de detaljerna rationaliserade jag bort till förmån för en stryktåligare hjulupphängning.

Nå, men var på anläggningen hamnade nu den här sektionen? Jo, den är en fortsättning på Rappens-sektionen som jag rapporterade om förra gången. Rappens alltså till höger på nedanstående bild.

Här ser vi de tre sektioner jag färdigställt sedan nyår. Byggnaderna till Markusbo och småskolan var, som någon kanske minns, färdigställda redan tidigare. Bilden är tagen i ”tittskåps-ljus” och mitt i bild ser vi den dunkla körplatsen med dold uppställningsbangård.

Jaha, och vart tar vi vägen nu, då?

Här ser vi småskolan till höger och det egentliga Nya Rossberga i fortsättningen av bilden. Jag försöker jobba efter en plan men den planen ändras då och då… Från början tänkte jag mig att strössla hela Nya Rossberga innan jag började bygga hus men så blev det i alla fall att jag byggde Rappens och småskolan.  Men nu ska jag väl i alla fall ge mig på och strössla hela frigolitterrängen bortanför småskolan?

Nja, kanske inte ändå… Innan själva Nya Rossberga ligger ödebostället Vilvallen. Här låg tre byggnader som alla är borta idag, men när jag var barn fanns de kvar. Ett bostadshus, ett uthus och så det röda huset som innehöll en smedja/snickarverkstad. Att bygga ruiner är ju jättekul och därför hade jag tänkt suga på karamellen och spara Vilvallen till sist, men….

Likt Markusbo, Rappens och småskolan, kommer Vilvallen att bli som ett eget diorama. Inramat av skog och skilt från den stora vyn till vänster upp mot åsen i Nya Rossberga. Vilvallens placering i fronten gör att det hamnar i blickfånget och det skulle då kännas lite underligt att lämna det som frigolitlandskap mellan de strösslade och bebyggda småskolan och Nya Rossberga.

Av ovanstående resonemang kan man förstå att nästa moment alltså blir Vilvallen. Till min hjälp har jag några diabilder jag tog hösten 1971 och en lite senare bild jag fått genom min svåger Torbjörn. Inte så rikhaltigt material precis för att rekonstruera Vilvallen men å andra sidan har jag då rätt fria händer.

Här kommer först tre bilder på boningshus och uthus.

Så fyra bilder på smedjan.

Vilvallen nästa, som sagt, och sedan blir det strössling av den öppnare delen – själva Nya Rossberga. 

Strösslingen här kunde ha varit påbörjad för ett bra tag sedan, men saker har kommit emellan. Jag hade till exempel från början inte räknat med att bygga Rappens och Vilvallen. Småskolan hade jag tänkt smyga in som en mindre byggnad någonstans i Nya Rossberga men nu blev den ett tidskrävande, fullskaligt diorama med skolfoto och allt, vid sidan om.

Sista lördagen i juni är det 60 år sedan Ingemar Johansson blev boxningsvärldsmästare. Jag hade hoppats på att ha hela Nya Rossberga färdigt för invigning till det datumet. Mina döttrar anordnar då en fest för familjen, några nära vänner och ett antal mångåriga mj-kamrater. Det är dock bara att konstatera att de flesta byggnader i Nya Rossberga-vyn då inte kommer att vara färdigbyggda. Jag siktar i alla fall på att kunna uppvisa mina provisoriska frigolitkåkar i en helströsslad terräng. Alltid något….

Men nu måste jag spotta i nävarna och ta itu med Vilvalls-kåkarna.