Ett riktigt kråkslott

Så var ännu en byggnad i Nya Rossberga färdig. Det handlar om den gamla smedjan vid Vilvallen, där Näsbanan korsade Höksmossån. Smedjan är nu sedan några år helt borta men i min barndom stod den kvar fast den redan då var övergiven. Öde, mörk och spöklik - ett spännande utflyktsmål för oss grabbar. 

I början på 70-talet hade jag kameran med mig vid ett besök och tog då några diabilder. Om jag vetat att jag en dag skulle bygga huset i modell hade bilderna blivit flera. Med så här magert bildmaterial blir förstås bygget behäftat med många ”kvalificerade(?) gissningar” men tja… det är bara att gilla läget.

Det är i huvudsak följande tre bilder jag använt mig av. De första två är alltså tagna av mig runt 1970.

Nästa bild har jag fått från min svåger Torbjörn och där ser jag att den är av senare datum eftersom förfallet gått ännu längre, med saknade väggbrädor på gaveln.

I min ägo har jag en kopia av tidningsartikel som handlar om smedjans historia. Tyvärr har jag glömt var jag fått artikeln ifrån och från vilken tidning den är hämtad. Slutet på artikeln saknas dessvärre också. Om någon har upplysningar om artikeln och också har slutet på densamma så vore jag väldigt tacksam att ta del av det.

Invändigt var smedjan länge ganska orörd. Här en bild på ässjan, och vi ser att tängerna fortfarande hänger på väggen bredvid.

I artikeln berättas det att huset också innehöll en snickarverkstad. Här har vi en interiör från denna.

Maskinparken drevs av vattnet i Höksmossån som kunde ledas in under huset….

….och kraften överfördes via remmar och hjul till maskinerna

I artikeln nämndes att man bland annat tillverkade koskällor. Vid besöken i min barndom fanns en hel del halvfabrikat av skällor kvar och jag la beslag på en som fortfarande finns i min ägo.

Här kommer ytterligare ett par bilder av min modell. Som synes har jag inte riktigt klart för mig hur jag ska göra med vattnet som leddes in till kraftförsörjningen. Ett par täta buskage vid å-kanten kanske blir det som löser problemet, he, he…

Det blev klent med byggbilder denna gång men här kommer i alla fall ett par. På den första ser vi att huset hade många fönster. Rejäla dagsljusinsläpp var förstås mycket viktigt vid den här tiden. Tyvärr står huset så illojalt placerat att alla väggarna går att se och därför blir jag tvungen att skära ut alla fönster. Puh…

Jag unnar mig dock några genvägar. Till träväggarna använder jag Evergreens metal siding som är ganska likt lockpanel. För att få väggen att se lite mindre steril ut så misshandlar jag ytan med ett bågfilsblad. Till tegelväggen använder jag ett färdigt pappark. Eftersom datumet är den 27 juni kommer det att växa en hel del sly runt byggnaden som förhoppningsvis döljer tegelarkets något sterila struktur.

Taket är gjort av vitlimsavgjutning som jag limmar på en styrénstomme. I styrenstommen har jag tagit upp öppningar för partier med saknat taktegel. Man kan konstatera att smedjan verkar ha varit ett kvalitetsbygge eftersom den stod tämligen rak under hela sin levnad. En liten svank på taket unnar jag mig dock ändå. Jag kan helt enkelt inte låta bli…

Smedjan var ett kul projekt där jag kostade på mig att ta ut svängarna en hel del. När man tittar på bilderna så kan man kanske tycka att en del detaljer känns överdrivet grova, sneda och oregelbundna. Då ska man ha i åtanke att huset kommer att stå 60 centimeter in på anläggningen och då ser man inte alls detaljerna på samma sätt som på bilderna. Man kan säga att jag ”accentuerat” detaljerna för att på detta avstånd framhäva byggnadens ruin-karaktär.

Nästa moment, då?

Jo, jag håller mig kvar vid Vilvallen. Nu är det det vita boningshuset som står på tur.

Avslutningsvis vill jag visa att småskolan nu har fått en vattenpump. Stort tack för hjälpen, Christer!