Ofrivillig utflykt i det gröna med en Rover 90

 

Förra avsnittet av den här bloggen avslutades med banvakt Larssons dikeskörning och en cliffhanger att det fanns ytterligare ett trafikmissöde att berätta om i Rossberga. Det missödet kan vi se på bilden här nedan.

Men innan vi går vidare med historien ska vi orientera oss lite i byn med hjälp av nedanstående bild. Den som hängt med i bloggen vet att jag varit tvungen att möblera om rejält bland husen för att få med allt jag vill visa från min barndoms Rossberga.

En regel vid landskapsbygge är att placera de intressantaste partierna närmast åskådarna. Hur har jag lyckats med det?

Inte alls! Som man ser på bilden är det närmaste området (inringat med rött) rätt ointressant. Skulle jag kunna placera något där för att förbättra det hela och fånga åskådarens intresse?

Jag erinrade mig då en historia om bonden Bergström som bodde ett stycke upp längs vägen som går in till höger, hitanför järnvägen. Bergström var född 1889 och blev änkling 1955. Han sökte då en hushållerska och fick napp, troligen brevledes eller per telefon. Hushållerska skulle komma med tåg till Morshyttans station där Bergström lovat att hämta.

Enligt vad som berättats klädde Bergström upp sig i ljus linnekostym och hatt, satte sig i sin Rover 90 och for till stationen. Hushållerskan dök upp, Bergström välkomnade henne, placerade henne i bilen och for hemåt. Men han hade inte riktigt turen med sig…

När han svängde av på den lilla vägen upp mot gården tappade han av någon anledning (kvinnlig fägring i bilen?) uppmärksamheten och körde ut på åkern där han blev stående. Mycket snöpligt!

Givetvis fick byborna roligt. Bergström körde ju en (med Rossbergamått mätt) lite lyxig bil och han var (med Rossbergamått mätt) snobbigt klädd. Fallhöjden var stor, skulle man säga, med dagens språkbruk. Man får väl också anta att folk som sett vad som hände gjorde sig ärende förbi för att begapa fadäsen.

Det är alltså denna situation jag har försökt gestalta på anläggningen. (Och visst hade det varit effektfullt om bilen hade haft öppningsbara dörrar?)
Jag kan inte heller låta bli att göra reflektionen att om det hela utspelat sig idag hade förstås alla tre åskådarna stått med mobiler framför sina ansikten och filmat.

Men är det inte ett brott mot god ”netikett” att hänga ut herrarna Larsson och Bergström på det här viset?
Och visst, sådant måste man ju alltid vara försiktig med, men hur har jag då resonerat

Jo, för det första utspelar sig händelserna långt tillbaka i tiden. Uppskattningsvis mellan 65 och 70 år och de inblandades närmaste anhöriga är alla borta vid det här laget.

För det andra har ju ingen av herrarna gjort något klandervärt. Liknande tavlor har säkert flera av oss på våra samveten.

För det tredje, och intressantaste: Det säger något om den tiden.
Banvakt Larsson som köper en bil och kör omkring med för att se om han har fallenhet för att börja på bilskolan. Knappast gångbart i våra dagar.

Bergström som annonserar efter en hushållerska när han blir änkling. Ett normalbeteende på den tiden men rätt ovanligt nu. Idag klarar nog de flesta änklingar sitt eget hushåll. Man kan väl också misstänka att en del hushållerske-annonser även hade en anstrykning/baktanke av kontaktannons. Idag kan man ju i stället gå mera rakt på sak och vända sig till Tinder.

Bergström stod som ägare till huset i Rossberga fram till 1960 och innan ägarbytet hölls det en auktion på hans lösöre.

Rossbergakillen Nygårds-Bosse var en ivrig och duktig amatörfotograf som tog många fina bilder i Rossberga med sin Rolleicord på femtiotalet. Bilderna har han digitaliserat och jag har fått hans välsignelse att använda dem som jag vill. Bosse fanns på plats med sin kamera vid Bergtröms auktion som han vill datera till 1959. Härliga bilder som jag vill visa tre av här.

Auktionen hölls troligen på vårvintern och vintern fick av bilderna att döma ett rejält återfall just den dagen.

På den första bilden kan vi urskilja järnvägsbanken från den upprivna Näsbanan som korsar vägen. Järnvägsbanken ut mot höger har vid det här laget börjat användas som väg upp mot Bergströms. Den gamla vägen började mellan Folkvagnen och Saaben(?) och det var den vägen som Bergström inte lyckades hålla sig kvar på

Nu har vi tagit oss upp till Bergströms hus. En imponerande byggnad som mäter 16x11m och har 25 fönster med 12 glasrutor i varje. I snödiset till höger kan vi urskilja några av auktionsbesökarnas bilar.

Vi går lite närmare och tittar på bilarna. Idel gamla godingar. Vid den här tiden var väl vinterdäck ett okänt begrepp för gemene man.

 Ja, det var en liten tidsresa med hjälp av Nygårds-Bosses bilder.

 

Vi återvänder till min anläggning. En översikt av Nya Rossberga ser nu ut så här.

I sin enkelhet tycker jag att det lilla dioramat med en bil och fem figurer lyfter intrycket en hel del.

Enkelhet, och enkelhet, förresten…
Innan figurerna och bilen fanns på plats orsakade de en hel del frustration. Om detta handlar nästa avsnitt som är mera ett byggavsnitt än ett bygdeavsnitt. Men det har sina poänger så missa inte det!